Den jobbiga men hjälpsamma morsan
FILMENInledningsvis är Marine (Susan Sarandon) ett prima exemplar på den jobbiga morsan: Den som ringer och lämnar evighetslånga meddelanden där hon berättar allt som hänt sedan sist, den som tränger sig på oanmäld, den som går in med egen nyckel, den som lägger sig i och försöker hjälpa till men mest bara är i vägen och gör saker och ting värre. Men - bakom den jobbiga fasaden finns hjärta och omtanke.
Marnie är änka. Sorgen efter sin levnadskamrat Joe är djup och även om hon på sätt och vis gått vidare finns det fortfarande saker och ting som hon inte kan släppa än, sådant som gör det hela mer definitivt och allvarligt. Som en urnsättning av askan. Var ska hon och Joes bröder gå för att sörja honom? Marnie har ärvt mer pengar än hon behöver och har nu flyttat från östkusten till Los Angeles där dottern Lori (Rose Byrne) bor och jobbar inom tv-branschen. Marnie vill hjälpa Lori men Lori vill inte ha hjälp och när hon själv flyr till östkusten för att jobba står Marnie kvar i Los Angeles med en längtan efter att få göra något. Helt plötsligt nästlar hon sig in i Loris kompisgäng och strösslar generöst sina pengar över dem för att hjälpa dem. Hon övertalar en Apple Store-anställd att börja plugga och hjälper honom på alla sätt och vis. Hon är spontan, generös och hjälpsam och mitt i allt detta träffar hon en pensionerad polis (J.K. Simmons) som väcker känslor hon inte riktigt vågar lita på.
Jag ska inte säga att "The Meddler" är en komplicerad film men den avhandlar komplicerade känslor. Hur mår man egentligen när man mist sin levnadskamrat och känner sig ensam och borttappad? Hur hanterar man sorg i förhållande till nya starka känslor? Detta är en situation som man behöver ha erfarenhet av för att verkligen kunna förstå, men Susan Sarandon ger en bra bild av hur det kan vara. Låt vara att hennes karaktär är en ganska verbalt vräkig Brooklyn-född kvinna med nära släktskap till den amerikansk-italienska gruppen i New York och New Jersey, men det är möjligen i hennes stunder av tystnad som de verkliga känslorna skiner igenom. Det är en bra rolltolkning.
Filmen är lite jobbig och kunde kanske skruvats till lite åt det mer komiska hållet, men när filmen slutligen gått i mål känns det ändå som man som tittare varit med om en trevlig stund.
Marnie är änka. Sorgen efter sin levnadskamrat Joe är djup och även om hon på sätt och vis gått vidare finns det fortfarande saker och ting som hon inte kan släppa än, sådant som gör det hela mer definitivt och allvarligt. Som en urnsättning av askan. Var ska hon och Joes bröder gå för att sörja honom? Marnie har ärvt mer pengar än hon behöver och har nu flyttat från östkusten till Los Angeles där dottern Lori (Rose Byrne) bor och jobbar inom tv-branschen. Marnie vill hjälpa Lori men Lori vill inte ha hjälp och när hon själv flyr till östkusten för att jobba står Marnie kvar i Los Angeles med en längtan efter att få göra något. Helt plötsligt nästlar hon sig in i Loris kompisgäng och strösslar generöst sina pengar över dem för att hjälpa dem. Hon övertalar en Apple Store-anställd att börja plugga och hjälper honom på alla sätt och vis. Hon är spontan, generös och hjälpsam och mitt i allt detta träffar hon en pensionerad polis (J.K. Simmons) som väcker känslor hon inte riktigt vågar lita på.
Jag ska inte säga att "The Meddler" är en komplicerad film men den avhandlar komplicerade känslor. Hur mår man egentligen när man mist sin levnadskamrat och känner sig ensam och borttappad? Hur hanterar man sorg i förhållande till nya starka känslor? Detta är en situation som man behöver ha erfarenhet av för att verkligen kunna förstå, men Susan Sarandon ger en bra bild av hur det kan vara. Låt vara att hennes karaktär är en ganska verbalt vräkig Brooklyn-född kvinna med nära släktskap till den amerikansk-italienska gruppen i New York och New Jersey, men det är möjligen i hennes stunder av tystnad som de verkliga känslorna skiner igenom. Det är en bra rolltolkning.
Filmen är lite jobbig och kunde kanske skruvats till lite åt det mer komiska hållet, men när filmen slutligen gått i mål känns det ändå som man som tittare varit med om en trevlig stund.
EXTRAMATERIALET
Filmen bygger på regissören och manusförfattaren Lorene Scafarias egna liv och framför allt hennes mamma Gail som gjorde precis det som filmens Marnie gör - flyttar efter sin dotter. I extramaterialets två bakomfilmer visas detta tydligt då Susan Sarandon fick plugga in Gails "stil" in i minsta detalj. Hon har till och med på sig några av hennes kläder.
Vad man även kan se i detta bakommaterial är att bilderna på Maries man Joe är Lorene Scafarias egna pappa. Rart!
I övrigt ligger det med lite bloopers och ett kommentarspår.
Vad man även kan se i detta bakommaterial är att bilderna på Maries man Joe är Lorene Scafarias egna pappa. Rart!
I övrigt ligger det med lite bloopers och ett kommentarspår.
TRE SAKER
1. Lorene Scafaria regidebuterade med fina "Seeking a Friend for the End of the World". I CV:t finns även manuset till "Nick & Norah’s Infinite Playlist".
2. Marnie ställer upp som barnvakt till en av Loris kompisar och huset denne bor i är exakt samma som i original-"Terror på Elm Street".
3. Michael McKean spelar en man som intresserar sig för Marnie, men vid deras första möte visar hon extremt tydligt att hon verkligen inte är intresserad. En rolig sekvens.
2. Marnie ställer upp som barnvakt till en av Loris kompisar och huset denne bor i är exakt samma som i original-"Terror på Elm Street".
3. Michael McKean spelar en man som intresserar sig för Marnie, men vid deras första möte visar hon extremt tydligt att hon verkligen inte är intresserad. En rolig sekvens.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
