En gyllende blixt nio gånger om
FILMENDå och då kommer de, idrottspersonligheterna som får världen att stanna till. Vi svenskar har de klassiska Ingemar Stenmark-åren att blicka tillbaka på, då hela arbetsplatser sattes på paus så att personalen kunde se "andra åket" på en kornig tjock-tv. Fartfantomen Usain Bolt från Jamaica hade något av samma effekt. Garanterat i hemlandet men även globalt. Många som uttalar sig i dokumentären "I am Bolt" frågar "Hur kan man inte hålla på Bolt?".
Och visst, jag har suttit klistrad vid otaliga 100- och 200-metersfinaler i OS-, VM- eller andra sammanhang för att se maskinen Bolt under några sekunder. Oftast har det inte handlat om om han ska vinna, utan hur överlägset och om det blir världsrekord. För några sådana har det blivit.
Den här dokumentären har valt en väldigt specifik vinkel. Den bygger upp till Bolts tävlande i OS i Rio 2016 där den stora frågan var om han skulle bli historisk genom att vinna samtliga guld (100 meter, 200 meter och 4x100 meter) i samtliga tre OS han deltagit i. Det gick i Peking 2008 och i London 2012, men skulle det gå även sista gången gillt?
Dokumentären blickar inte tillbaka speciellt mycket i övrigt. Det är ingen berättelse om hans liv i sin helhet utan det är mest fokuserat kring OS-insatserna. Men givetvis finns det andra godbitar med start i ungdoms-VM på hemmaplan 2002 där han som 15-åring tog hem guldet på 200 meter.
Även om jag alltid uppskattat idrottsmannen Bolt har jag haft lite delade känslor om personen. Emellanåt har spexandet och den överlägsna attityden känts besvärlig att ta in. I och med att mycket av de vi ser i dokumentären är sådant Bolt filmat själv så får man givetvis en bild av honom vid sidan av idrottsarenorna och ibland skiner den där trista bilden igenom samtidigt som han i andra fall framstår på ett helt annat sätt. Men man ser även att ingenting har kommit gratis. Bolt tränar hårt, drar på sig skador och får ett kändisskap som förhindrar honom från att leva ett vanligt liv.
"I am Bolt" är ingen perfekt dokumentär. Å ena sidan kan jag tycka att den gjorts lite för tidigt, men å andra sidan är det trevligt att den är i princip pinfärsk. Berättandet spretar lite, men idrottsbilderna är odödliga. Så det är absolut en godkänd film.
Och visst, jag har suttit klistrad vid otaliga 100- och 200-metersfinaler i OS-, VM- eller andra sammanhang för att se maskinen Bolt under några sekunder. Oftast har det inte handlat om om han ska vinna, utan hur överlägset och om det blir världsrekord. För några sådana har det blivit.
Den här dokumentären har valt en väldigt specifik vinkel. Den bygger upp till Bolts tävlande i OS i Rio 2016 där den stora frågan var om han skulle bli historisk genom att vinna samtliga guld (100 meter, 200 meter och 4x100 meter) i samtliga tre OS han deltagit i. Det gick i Peking 2008 och i London 2012, men skulle det gå även sista gången gillt?
Dokumentären blickar inte tillbaka speciellt mycket i övrigt. Det är ingen berättelse om hans liv i sin helhet utan det är mest fokuserat kring OS-insatserna. Men givetvis finns det andra godbitar med start i ungdoms-VM på hemmaplan 2002 där han som 15-åring tog hem guldet på 200 meter.
Även om jag alltid uppskattat idrottsmannen Bolt har jag haft lite delade känslor om personen. Emellanåt har spexandet och den överlägsna attityden känts besvärlig att ta in. I och med att mycket av de vi ser i dokumentären är sådant Bolt filmat själv så får man givetvis en bild av honom vid sidan av idrottsarenorna och ibland skiner den där trista bilden igenom samtidigt som han i andra fall framstår på ett helt annat sätt. Men man ser även att ingenting har kommit gratis. Bolt tränar hårt, drar på sig skador och får ett kändisskap som förhindrar honom från att leva ett vanligt liv.
"I am Bolt" är ingen perfekt dokumentär. Å ena sidan kan jag tycka att den gjorts lite för tidigt, men å andra sidan är det trevligt att den är i princip pinfärsk. Berättandet spretar lite, men idrottsbilderna är odödliga. Så det är absolut en godkänd film.
EXTRAMATERIALET
En 25 minuter lång bakomfilm skildrar de båda regissörernas sida av filmen. Benjamin Turner och Gabe Turner berättar om hur de först lite avvaktande kände på varandra innan en sekvens vid en swimmingpool blev vändpunkten då Usain Bolt bjöd in dem mer och de gemensamt hittade en ganska rå och hjärtlig ton att konversera med.
Ett bra komplement.
Ett bra komplement.
TRE SAKER
1. Usain Bolt har fortfarande världsrekorden på 100 meter (9.572 sekunder) och 200 meter (19.19). Båda rekorden sattes under VM i Berlin 2009 och var putsningar av hans tidigare rekord satta under OS i Peking 2008. Lustigt nog sattes rekorden på exakt samma dagar på året som de gamla, 16 och 20 augusti.
2. Även om Bolts OS-karriär är över kommer han fortsätta tävla under 2017 för att dra sig tillbaka efter VM i Aten.
3. Regissörerna Benjamin Turner och Gabe Turner har tidigare bland annat gjort Manchester United-dokumentären "The Class of ’92".
2. Även om Bolts OS-karriär är över kommer han fortsätta tävla under 2017 för att dra sig tillbaka efter VM i Aten.
3. Regissörerna Benjamin Turner och Gabe Turner har tidigare bland annat gjort Manchester United-dokumentären "The Class of ’92".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
