En sevärd kvart
FILMENEmily (Olesya Rulin) har problem med sin familj. Alla verkar vara så upptagna med sig själva och glider allt längre ifrån varandra. När ingen av dem dyker upp vid en hopprepstävling hon deltar i, trots löften om motsatsen, tar hon till extrema åtgärder. Med passiv hjälp från sina syskon drogar hon och binder fast sina föräldrar i förhoppningen att de ska tvingas lova att allt ska bli som förr igen. Tyvärr är det bara början och hon tappar snart kontrollen över situationen.
Skådespelarna är helt okej, somliga bättre än andra, men manusmässigt ligger det på nivån för flåshurtiga barnfilmer. Karaktärerna är riktigt knepiga typer men kan säkert fungera i en sådan här film. Problemet är bara att de känns inte trovärdiga tillsammans. Att karriärmamman (spelad av den bitchiga Kristin Chenoweth) och den konstnärlige flumpappan (Matthew Modine) har glidit så långt från varandra och stelnat i sina roller förklaras visserligen men inte så att det känns trovärdigt. Deras tre barn fungerar bättre just för att de är barn men de är ändå rätt överdrivna.
Men efter en timme händer något. Fångenskapen pressar hela familjen till att börja tala om sina problem och helt plötsligt förvandlas den här verklighetsfrånvända komedin till ett skört och rörande drama. Relationer genomlyses, genombrott görs på känslomässiga plan och som genom att vända blad är det helt plötsligt väldigt verkliga och trasiga personer jag betraktar. Tyvärr varar det bara i 17 minuter innan det återigen förvandlas tillbaka till den flamskomedi den startade som. Helt okej för barn på väg in i tonåren men det finns ingenting att hämta för oss vuxna. Förutom möjligtvis den där kvarten mitt i.
Skådespelarna är helt okej, somliga bättre än andra, men manusmässigt ligger det på nivån för flåshurtiga barnfilmer. Karaktärerna är riktigt knepiga typer men kan säkert fungera i en sådan här film. Problemet är bara att de känns inte trovärdiga tillsammans. Att karriärmamman (spelad av den bitchiga Kristin Chenoweth) och den konstnärlige flumpappan (Matthew Modine) har glidit så långt från varandra och stelnat i sina roller förklaras visserligen men inte så att det känns trovärdigt. Deras tre barn fungerar bättre just för att de är barn men de är ändå rätt överdrivna.
Men efter en timme händer något. Fångenskapen pressar hela familjen till att börja tala om sina problem och helt plötsligt förvandlas den här verklighetsfrånvända komedin till ett skört och rörande drama. Relationer genomlyses, genombrott görs på känslomässiga plan och som genom att vända blad är det helt plötsligt väldigt verkliga och trasiga personer jag betraktar. Tyvärr varar det bara i 17 minuter innan det återigen förvandlas tillbaka till den flamskomedi den startade som. Helt okej för barn på väg in i tonåren men det finns ingenting att hämta för oss vuxna. Förutom möjligtvis den där kvarten mitt i.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Joey King som spelar lillasystern Lucinda är någon att hålla ögonen på i framtiden. Hon är bara fjorton år men absolut ingen duvunge som skådespelare enligt IMDB. Här stjäl hon flera scener när hon imiterar kända karaktärer från olika storfilmer – från Iris i "Taxi Driver" till Alex i "A Clockwork Orange".
2. Var tog Matthew Modine vägen? Han är en av de där skådespelarna som klarar både bärande huvudroller och minnesvärda biroller och det är synd och skam att filmbolagen inte nyttjar honom bättre. Var det månne "Cutthroat Island" som sänkte hans karriär?
3. Detta är regissören Benjamin Epps långfilmsdebut.
2. Var tog Matthew Modine vägen? Han är en av de där skådespelarna som klarar både bärande huvudroller och minnesvärda biroller och det är synd och skam att filmbolagen inte nyttjar honom bättre. Var det månne "Cutthroat Island" som sänkte hans karriär?
3. Detta är regissören Benjamin Epps långfilmsdebut.
THOMAS HELSING (2014-03-27)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Kristin Chenoweth (13)
Kristin Chenoweth (13)
