Smart och dumt om vartannat som vanligt
FILMENPreviously on "The 100": Efter incidenten i Mount Weather i slutet av säsong 2 har Clarke lämnat Arkadia för att vara trumpen i skogen samt hångla upp ledaren för Trädfolket, Lexa. Jaha hittar Ljusets Stad, där den vackra Alie styr och kan ta bort all smärta. Murphy är tveksam till det hela, förmodligen för att han vet att Alie är det datorsystem som drog igång kärnvapnen som förstörde jorden hundra år tidigare.
Sen händer det en massa annat. Jasper är ledsen efter att hans flickvän dött, Bellamy kan inte bestämma sig för vilken sida han står på, folk bedrar varandra till höger och vänster, och förstås lite barntillåtet hångel och barnförbjudet grovt våld. Gud förbjude att vi ser ett naket bröst - ens i en scen där man öppnar en bröstkorg och plockar ut hjärtat - men att skjuta nån i huvudet är inga som helst problem.
I recensionen för säsong två skrev jag: "Vad händer när du inser att du är på väg att göra värre saker än den fiende du vill stoppa?" och här lyckas till och med Bellamy säga repliken: "Vad gör du när du inser att du kanske inte är en av de goda?" Det är en central fråga i hela serien som skulle kunna appliceras på så mycket i vår värld och historia. Varför hejar vi (?) på detta Himmelsfolk, som egentligen invaderar en plats de inte har någon rättighet till? Varför finns det alltid någon som vill sätta käppar i hjulet för alla planer att samexistera?
Som tidigare är "The 100" omväxlande mycket underhållande och kraftigt irriterande. Bra idéer, bra action och en genomtänkt och intrikat värld förbyts på en sekund till dumma, envisa karaktärer med konstant perfekt sminkning vars starka övertygelser kommer och går till synes helt utan anledning. När popsångaren Shawn Mendes dyker upp i ett avsnitt enkom för att sjunga en sång är det bra nära gränsen för vad jag kan acceptera. Men det positiva vinner och de 18 avsnitten avlöser varann i snabb takt. Dessutom är specialeffekter och scenografi makalöst välgjorda, och det hjälper ju alltid. Men det var lite svårt att känna viljan att ta sig an en hel säsong till. Vissa figurer är jag bara så trött på, men som tur är så drar inte serien sig för att våldsamt ha ihjäl en eller annan huvudkaraktär…
Precis som med den andra säsongen så lyckas man faktiskt bli ytterligare lite mindre dum än föregående säsong. Folk uppför sig inte fullt så stendumt emellanåt, och de nödlösningar som presenteras på problemen är mestadels begränsade till typiskt filmdumt datorhackande. Mestadels. Till skillnad från tidigare säsonger så är det inte en lika tydlig cliffhanger som ska dra in dig till nästa omgång. Det gör mig faktiskt lite mer intresserad av att se vad man kommer att hitta på i den fjärde säsongen som rullar just nu i USA.
Sen händer det en massa annat. Jasper är ledsen efter att hans flickvän dött, Bellamy kan inte bestämma sig för vilken sida han står på, folk bedrar varandra till höger och vänster, och förstås lite barntillåtet hångel och barnförbjudet grovt våld. Gud förbjude att vi ser ett naket bröst - ens i en scen där man öppnar en bröstkorg och plockar ut hjärtat - men att skjuta nån i huvudet är inga som helst problem.
I recensionen för säsong två skrev jag: "Vad händer när du inser att du är på väg att göra värre saker än den fiende du vill stoppa?" och här lyckas till och med Bellamy säga repliken: "Vad gör du när du inser att du kanske inte är en av de goda?" Det är en central fråga i hela serien som skulle kunna appliceras på så mycket i vår värld och historia. Varför hejar vi (?) på detta Himmelsfolk, som egentligen invaderar en plats de inte har någon rättighet till? Varför finns det alltid någon som vill sätta käppar i hjulet för alla planer att samexistera?
Som tidigare är "The 100" omväxlande mycket underhållande och kraftigt irriterande. Bra idéer, bra action och en genomtänkt och intrikat värld förbyts på en sekund till dumma, envisa karaktärer med konstant perfekt sminkning vars starka övertygelser kommer och går till synes helt utan anledning. När popsångaren Shawn Mendes dyker upp i ett avsnitt enkom för att sjunga en sång är det bra nära gränsen för vad jag kan acceptera. Men det positiva vinner och de 18 avsnitten avlöser varann i snabb takt. Dessutom är specialeffekter och scenografi makalöst välgjorda, och det hjälper ju alltid. Men det var lite svårt att känna viljan att ta sig an en hel säsong till. Vissa figurer är jag bara så trött på, men som tur är så drar inte serien sig för att våldsamt ha ihjäl en eller annan huvudkaraktär…
Precis som med den andra säsongen så lyckas man faktiskt bli ytterligare lite mindre dum än föregående säsong. Folk uppför sig inte fullt så stendumt emellanåt, och de nödlösningar som presenteras på problemen är mestadels begränsade till typiskt filmdumt datorhackande. Mestadels. Till skillnad från tidigare säsonger så är det inte en lika tydlig cliffhanger som ska dra in dig till nästa omgång. Det gör mig faktiskt lite mer intresserad av att se vad man kommer att hitta på i den fjärde säsongen som rullar just nu i USA.
EXTRAMATERIALET
En hel del extra, men nästan inget av det är värt besväret. Vi får ett antal featurettes är mer reklam för säsongen än nånting annat. Ibland sägs en mening eller två om hur man tänkt eller gjort något, men allt är i princip överflödigt när man sett avsnitten. Sedan fem korta bortklippta scener varav två borde varit kvar, en 30 minuter lång paneldiskussion från Comic-Con som återigen är inspelad före denna säsong och snarare borde varit med på säsong 2-skivorna, "Pre-Viz Stunts" som jämför actionscener och stuntmännens träning med snabba klipp och skakiga kameror är omöjligt att följa och följaktligen helt meningslöst, "A short-lived victory" är sex minuter om säsongens avslutning och skulle vara ett rent promotionklipp om det inte vore för att man spoilar precis allt. Sist en gag-reel som nästan är milt underhållande.
TRE SAKER
1. Så fort jag inser att namnet "Wanheda" låter som "Vanheden" så är det kört för resten av säsongen. Jag kan bara se Ulf Brunnberg framför mig och väntar på att Clarke ska säga "Akta lacken, pappskalle!"
2. Det finns nu fyra böcker i "The 100"-serien, och böckernas story skiljer sig väsentligt från TV-seriens.
3. Något som är väldigt störande är att avsnitten undertextats av flera olika översättare som inte verkar haft någon dialog sinsemellan. Någon är mer insatt i serien medan någon annan mest bara plöjer genom texten utan eftertanke. Det märks tydligt när man växlar mellan att till exempel skriva "Himmelsfolket" och "Skai kru" från avsnitt till avsnitt.
2. Det finns nu fyra böcker i "The 100"-serien, och böckernas story skiljer sig väsentligt från TV-seriens.
3. Något som är väldigt störande är att avsnitten undertextats av flera olika översättare som inte verkar haft någon dialog sinsemellan. Någon är mer insatt i serien medan någon annan mest bara plöjer genom texten utan eftertanke. Det märks tydligt när man växlar mellan att till exempel skriva "Himmelsfolket" och "Skai kru" från avsnitt till avsnitt.
HENRIK ANDERSSON (2017-02-28)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
