Mer spännande än den borde vara
FILMENDen brittiska filmen "Brexit" bevisar två saker: 1) Det går att kombinera genrerna politisk thriller och satir och 2) Man kan ändra en persons utseende totalt genom att bara ge den en annan frisyr.
Det sistnämnda är förstås tydligt när man tittar på filmens affisch där vi ser Benedict Cumberbatch som vanligtvis har ett rikligt hårsvall eller bara är allmänt snygg i håret, men som med denna tunna och trista frissan blir en helt annan person. Karaktären är dock inte lika trist. Han spelar Dominic Cummings som var kampanjledare för lämna-sidan i folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU. En briljant strateg och en högst bestämd man med väldigt lite förtroende för parlamentsledamöter, vilket gjorde honom till en besvärlig men effektiv figur.
Bremain/Brexit-frågan är inte helt enkel. Rent historiskt har vissa engelsmän varit kritiska till medlemskapet ända sedan England - utan folkomröstning - gick med 1973. 40 år senare lovade det konservativa partiets ordförande David Cameron att ordna en folkomröstning om fortsatt medlemskap. Hans eget parti var splittrat i frågan och folkomröstningen var ett sätt att parera det främlingsfientliga partiet UKIPs framfart. Invandrarfrågan var en viktig pusselbit.
Cummings hakar inte upp sig på detaljer utan kokar ned sin sidas budskap till TAKE CONTROL som sedan revideras till TAKE BACK CONTROL, något som knyter an till "det var bättre förr"-tanken. En stor del av kampanjbudgeten går åt att ta fram teknik för att kartlägga och påverka via sociala medier, och speciellt den grupp av britter som fram till omröstningen den 23 juni 2016 inte hade bestämt sig. Stanna-sidan kör på traditionellt sätt med fokusgrupper och framstår därmed som omkörda och gamla.
För mig som inte har någon anledning att ta ställning för eller emot Englands EU-medlemskap går det inte att blunda för filmens skildring av lämna-sidan som moderna och i framkant, som ligger steget före sina motståndare hela tiden. Och utfallet av omröstningen vet vi även om efterspelet har varit rörigt och kaotiskt.
Filmen har det där hetsiga drivet som kan finnas i en politisk thriller, eller i ett drama av "The Social Network"-slag, där ett molande soundtrack gör att man sitter som på helspänn. Men det finns även inslag av satir och fars som lättar upp det hela på ett ganska lyckat vis. På något sätt känns det som filmen är betydligt mer spännande än vad den borde vara, och det får ses som ett bra betyg.
Men jag kan fortfarande inte smälta hur annorlunda Cumberbatch ser ut i den där frisyren...
Det sistnämnda är förstås tydligt när man tittar på filmens affisch där vi ser Benedict Cumberbatch som vanligtvis har ett rikligt hårsvall eller bara är allmänt snygg i håret, men som med denna tunna och trista frissan blir en helt annan person. Karaktären är dock inte lika trist. Han spelar Dominic Cummings som var kampanjledare för lämna-sidan i folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU. En briljant strateg och en högst bestämd man med väldigt lite förtroende för parlamentsledamöter, vilket gjorde honom till en besvärlig men effektiv figur.
Bremain/Brexit-frågan är inte helt enkel. Rent historiskt har vissa engelsmän varit kritiska till medlemskapet ända sedan England - utan folkomröstning - gick med 1973. 40 år senare lovade det konservativa partiets ordförande David Cameron att ordna en folkomröstning om fortsatt medlemskap. Hans eget parti var splittrat i frågan och folkomröstningen var ett sätt att parera det främlingsfientliga partiet UKIPs framfart. Invandrarfrågan var en viktig pusselbit.
Cummings hakar inte upp sig på detaljer utan kokar ned sin sidas budskap till TAKE CONTROL som sedan revideras till TAKE BACK CONTROL, något som knyter an till "det var bättre förr"-tanken. En stor del av kampanjbudgeten går åt att ta fram teknik för att kartlägga och påverka via sociala medier, och speciellt den grupp av britter som fram till omröstningen den 23 juni 2016 inte hade bestämt sig. Stanna-sidan kör på traditionellt sätt med fokusgrupper och framstår därmed som omkörda och gamla.
För mig som inte har någon anledning att ta ställning för eller emot Englands EU-medlemskap går det inte att blunda för filmens skildring av lämna-sidan som moderna och i framkant, som ligger steget före sina motståndare hela tiden. Och utfallet av omröstningen vet vi även om efterspelet har varit rörigt och kaotiskt.
Filmen har det där hetsiga drivet som kan finnas i en politisk thriller, eller i ett drama av "The Social Network"-slag, där ett molande soundtrack gör att man sitter som på helspänn. Men det finns även inslag av satir och fars som lättar upp det hela på ett ganska lyckat vis. På något sätt känns det som filmen är betydligt mer spännande än vad den borde vara, och det får ses som ett bra betyg.
Men jag kan fortfarande inte smälta hur annorlunda Cumberbatch ser ut i den där frisyren...
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen visades först på Channel 4 under den lite längre titeln "Brexit: The Uncivil War".
2. Den är baserad på två böcker "All Out War: The Full Story of How Brexit Sank Britain's Political Class" av Tim Shipman och "Unleashing Demons: The Inside Story of Brexit" av Craig Oliver. Oliver var stanna-sidans kampanjledare och gestaltas i filmen av Rory Kinnear.
3. Lustigt nog hörde Benedict Cumberbatch till stanna-sidan i frågan.
2. Den är baserad på två böcker "All Out War: The Full Story of How Brexit Sank Britain's Political Class" av Tim Shipman och "Unleashing Demons: The Inside Story of Brexit" av Craig Oliver. Oliver var stanna-sidans kampanjledare och gestaltas i filmen av Rory Kinnear.
3. Lustigt nog hörde Benedict Cumberbatch till stanna-sidan i frågan.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
