God svensk filmkonst i tjusig tillputsning
FILMENPer Åhlins dyra animerade långfilm "Resan till Melonia" kom 1989, vilket jag skulle vilja påstå var under den period i mitt liv när jag var som minst intresserad av tecknade barnfilmer. Jag var 16 och tittade mest på skateboardfilmer och skräck, båda på korniga VHS-kopior. Därför missade jag filmen då och har egentligen inte haft någon anledning att titta på den förrän nu, drygt 30 år senare.
Jag skriver "dyr" för budgeten drog i väg till 22 miljoner under produktionens gång och vilket till och med i dagens mått mätt kan anses vara en rejäl slant. Efter en snabb konsultation med en vän med viss insyn i svensk filmindustri vet jag att snittbudgeten för svenska långfilmer 2012 låg på 25 miljoner. Så nog var "Resan till Melonia" dyr då.
Filmen är en fri fantasi som tar väldigt mycket inspiration från Shakespeares "Stormen". Delar av handlingen och flera karaktärsnamn är lyfta från den och en bit in i filmen så dyker Shakespeares verk upp som en amatörmässig scenuppsättning. Hur som helst: Historien handlar om två öar - den sönderexploaterade industriön Plutonia och den grönskande paradisisön Melonia där magiska krafter får saker och ting att växa stort. Detta vill Slug och Slagg, två män från Plutonia, utnyttja och far över det stormiga havet med en helvetesmaskin i lasten. I lasten finns även en ung pojke som till vardags slavar i Plutonias industrier men som rymt och när båten oundvikligen kapsejsar går det bäst för pojken Ferdinand som inom kort träffar trollkarlen Prospero och hans dotter Miranda. Här finns även grönsaksfiguren Caliban som har hand om Prosperos "kraftsoppa", elixiret som får allting att växa.
Slug och Slagg som också spolats upp på Melonia får se Caliban använda elixiret och rövar bort honom tillbaka till Plutonia och när Prospero blir varse detta reser hela gänget till industriön för att stoppa Slug och Slaggs planer.
Per Åhlins teckningsstil har tagit sig in i folkets medvetande via "Dunderklumpen", "Karl-Bertil Jonssons julafton" och inte minst vinjetten till "Sagostunden" och "Resan till Melonia" ger mig en nostalgisk känsla trots att jag inte alls har några nostalgiska band till filmen. Omslaget berättar att filmen är digitalt restaurerad och den ser väldigt bra ut och för mig är det väldigt lätt att förstå varför den blev omtyckt när den kom. Per Åhlin och filmens kompositör Björn Isfält vann Guldbaggar 1990 i den dåvarande kategorin "Kreativa insatser".
Den underliggande kritiken till industrialisering och exploatering av naturen är inte speciellt underliggande. Den är rätt i ansiktet på tittaren, och det har jag inga invändningar emot. Och jag har heller inga invändningar mot filmen i sin helhet. God svensk filmkonst och det hade varit extra kul att ha det nostalgiska bandet med sig in i filmupplevelsen, men det gick bra utan också.
Jag skriver "dyr" för budgeten drog i väg till 22 miljoner under produktionens gång och vilket till och med i dagens mått mätt kan anses vara en rejäl slant. Efter en snabb konsultation med en vän med viss insyn i svensk filmindustri vet jag att snittbudgeten för svenska långfilmer 2012 låg på 25 miljoner. Så nog var "Resan till Melonia" dyr då.
Filmen är en fri fantasi som tar väldigt mycket inspiration från Shakespeares "Stormen". Delar av handlingen och flera karaktärsnamn är lyfta från den och en bit in i filmen så dyker Shakespeares verk upp som en amatörmässig scenuppsättning. Hur som helst: Historien handlar om två öar - den sönderexploaterade industriön Plutonia och den grönskande paradisisön Melonia där magiska krafter får saker och ting att växa stort. Detta vill Slug och Slagg, två män från Plutonia, utnyttja och far över det stormiga havet med en helvetesmaskin i lasten. I lasten finns även en ung pojke som till vardags slavar i Plutonias industrier men som rymt och när båten oundvikligen kapsejsar går det bäst för pojken Ferdinand som inom kort träffar trollkarlen Prospero och hans dotter Miranda. Här finns även grönsaksfiguren Caliban som har hand om Prosperos "kraftsoppa", elixiret som får allting att växa.
Slug och Slagg som också spolats upp på Melonia får se Caliban använda elixiret och rövar bort honom tillbaka till Plutonia och när Prospero blir varse detta reser hela gänget till industriön för att stoppa Slug och Slaggs planer.
Per Åhlins teckningsstil har tagit sig in i folkets medvetande via "Dunderklumpen", "Karl-Bertil Jonssons julafton" och inte minst vinjetten till "Sagostunden" och "Resan till Melonia" ger mig en nostalgisk känsla trots att jag inte alls har några nostalgiska band till filmen. Omslaget berättar att filmen är digitalt restaurerad och den ser väldigt bra ut och för mig är det väldigt lätt att förstå varför den blev omtyckt när den kom. Per Åhlin och filmens kompositör Björn Isfält vann Guldbaggar 1990 i den dåvarande kategorin "Kreativa insatser".
Den underliggande kritiken till industrialisering och exploatering av naturen är inte speciellt underliggande. Den är rätt i ansiktet på tittaren, och det har jag inga invändningar emot. Och jag har heller inga invändningar mot filmen i sin helhet. God svensk filmkonst och det hade varit extra kul att ha det nostalgiska bandet med sig in i filmupplevelsen, men det gick bra utan också.
EXTRAMATERIALET
Det är kul att det grävts fram lite extramaterial som är något annat än bildspel och trailers. Mest ambitiös är en 50 minuter lång SVT-producerad dokumentär från 1989 som skildrar arbetet med filmens skapande i ett sorts poetiskt lunk snarare än med informationsstaplande. Den är kanske mer intressant som ett tidsdokument av arbetsmetoder och arbetsattityder på ett svenskt animationsbolag på 80-talet. Allting känns oerhört analogt. Till exempel finns det ett färgglatt jättedokument på en vägg som är produktionens redovisning av budgeten. Emellanåt får någon ta fram pennor och linjaler och rita in nya utgifter.
Men det är förstås tecknandet och animerandet som står i fokus. Vi får även se lite bilder från skådespelarnas inspelningar och repetitioner. Bland annat en sommarslapp Ernst Günther som över på sina repliker samtidigt som han vattnar i ett växthus.
Det andra extramaterialsinslaget är också ett tidsdokument som däremot gränsar till det pinsamma. Det är ett inslag från "Barnjournalen" där en knattereporter tar sig till Pennfilm AB och oengagerat ställer några förberedda frågor utan vare sig ögonkontakt eller känsla och Per Åhlin gör sitt bästa att svara på dem. Det är nästan jobbigt att se och det är tur att det inte är längre än dryga tio minuter. Och det där programmet bänkade man sig framför när det begav sig!
Men det är förstås tecknandet och animerandet som står i fokus. Vi får även se lite bilder från skådespelarnas inspelningar och repetitioner. Bland annat en sommarslapp Ernst Günther som över på sina repliker samtidigt som han vattnar i ett växthus.
Det andra extramaterialsinslaget är också ett tidsdokument som däremot gränsar till det pinsamma. Det är ett inslag från "Barnjournalen" där en knattereporter tar sig till Pennfilm AB och oengagerat ställer några förberedda frågor utan vare sig ögonkontakt eller känsla och Per Åhlin gör sitt bästa att svara på dem. Det är nästan jobbigt att se och det är tur att det inte är längre än dryga tio minuter. Och det där programmet bänkade man sig framför när det begav sig!
TRE SAKER
1. Filmens inledande storm med ett kraftigt gungande hav är riktigt välgjort och i den långa dokumentärfilmen får man se att någon sorts tidig dataanimation gjordes för att skapa de böljande vågornas rörelser, som sedan handanimerades som allt annat.
2. Per Åhlin samarbetade ofta med Hasse å Tage och Hans Alfredson är med och ger rösten till Slagg. Andra skådespelare som bidrar med sina röster är Allan Edwall, Tomas von Brömssen, Ernst Günther, Jan-Olof Strandberg, Ingvar Kjellson, Eva Rydberg, Jan Blomberg och Nils Eklund.
3. Jag undrar när ljudspåret spelades in. Filmen blev ju klar 1989 men påbörjades 1982. Bland barnrösterna hittar man inte helt okända Robin Carlsson - det vill säga Robyn - och Olle Sarri. Båda låter väldigt unga.
2. Per Åhlin samarbetade ofta med Hasse å Tage och Hans Alfredson är med och ger rösten till Slagg. Andra skådespelare som bidrar med sina röster är Allan Edwall, Tomas von Brömssen, Ernst Günther, Jan-Olof Strandberg, Ingvar Kjellson, Eva Rydberg, Jan Blomberg och Nils Eklund.
3. Jag undrar när ljudspåret spelades in. Filmen blev ju klar 1989 men påbörjades 1982. Bland barnrösterna hittar man inte helt okända Robin Carlsson - det vill säga Robyn - och Olle Sarri. Båda låter väldigt unga.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
