Betydligt mer än en mördarjakt
FILMENDen sex avsnitt långa dokumentären "I'll Be Gone in the Dark" berättar egentligen tre olika historier på samma gång:
1. Om den brutala gärningsman som under tretton år på 70- och 80-talet satte skräck i Kalifornien som hänsynslös inbrottstjuv, våldtäktsman och mördare. Som innan polisen lyckades komma fram till att det var en och samma person gick under namnen Visalia Ransacker, East Area Rapist och Original Night Stalker innan det sammanfattande namnet Golden State Killer myntades av...
2. ...författaren Michelle McNamara som fascinerades något enormt av gärningsmannen och la sitt liv på att göra research och skriva det som blev boken "I'll Be Gone in the Dark: One Woman's Obsessive Search for the Golden State Killer" på vilken dokumentären är baserad. En bok som är en del av...
3. ...trenden kring "True crime".
Vi kan börja i den sista historien eftersom den är minst i sammanhanget, men samtidigt det som hela dokumentären vilar på. True crime är ju en världsomvälvande trend sedan en tid tillbaka. Här i Sverige finns det mängder av böcker, massor av poddar och inte minst SR-producerade dokumentärer som utgår från verkliga brott, ofta mordfall. Det finns med andra ord mängder av kanaler för de som likt McNamara fascinerats av detta. Hon själv skrev bloggen TrueCrimeDiary som uppskattades för hur välskriven och intressant den var. Hennes fascination bottnade i ett olöst mordfall från hennes barndom där en ung kvinna mördades bara några kvarter bort från hennes familjehem.
Jag hörde talas om McNamara när hennes man, skådespelaren och komikern Patton Oswalt delade med sig av sin personliga förlust när hon hastigt avled i sömnen. Okej, det är möjligen en spoiler, men samtidigt svårt att komma förbi. McNamara gav sitt liv för sitt arbete och lämnade efter sig hela familjer av sörjande människor som tvingades hantera den svåra situationen samtidigt som hennes livsverk behövde fullbordas som ett tecken på respekt.
Jag läser att en del tittare blivit besvikna på dokumentären då de förväntat sig den sedvanliga mördarjakten med alla dess vidriga detaljer. Och den finns här med, men det är en berättelse om true crime-scenen och med McNamara som huvudperson. Blandningen fungerar då historierna går ihop på ett snarlikt vis samtidigt som vi får ta del av en synnerligen kärleksfull relation mellan Oswalt och McNamara.
Jag ska dock poängtera att det blir lite tungt emellanåt. Det är timslånga avsnitt och de inledande avsnitten lämpar sig inte riktigt för sträcktittande, men sett till sin helhet är det dokumentär som bjuder på väldigt mycket på en och samma gång. Den har vidrigheterna med hjärtskärande berättelser från de som överlevde gärningsmannens attacker men den har även den personliga berättelsen som kryddas av en obeskrivligt sorglig tragedi.
1. Om den brutala gärningsman som under tretton år på 70- och 80-talet satte skräck i Kalifornien som hänsynslös inbrottstjuv, våldtäktsman och mördare. Som innan polisen lyckades komma fram till att det var en och samma person gick under namnen Visalia Ransacker, East Area Rapist och Original Night Stalker innan det sammanfattande namnet Golden State Killer myntades av...
2. ...författaren Michelle McNamara som fascinerades något enormt av gärningsmannen och la sitt liv på att göra research och skriva det som blev boken "I'll Be Gone in the Dark: One Woman's Obsessive Search for the Golden State Killer" på vilken dokumentären är baserad. En bok som är en del av...
3. ...trenden kring "True crime".
Vi kan börja i den sista historien eftersom den är minst i sammanhanget, men samtidigt det som hela dokumentären vilar på. True crime är ju en världsomvälvande trend sedan en tid tillbaka. Här i Sverige finns det mängder av böcker, massor av poddar och inte minst SR-producerade dokumentärer som utgår från verkliga brott, ofta mordfall. Det finns med andra ord mängder av kanaler för de som likt McNamara fascinerats av detta. Hon själv skrev bloggen TrueCrimeDiary som uppskattades för hur välskriven och intressant den var. Hennes fascination bottnade i ett olöst mordfall från hennes barndom där en ung kvinna mördades bara några kvarter bort från hennes familjehem.
Jag hörde talas om McNamara när hennes man, skådespelaren och komikern Patton Oswalt delade med sig av sin personliga förlust när hon hastigt avled i sömnen. Okej, det är möjligen en spoiler, men samtidigt svårt att komma förbi. McNamara gav sitt liv för sitt arbete och lämnade efter sig hela familjer av sörjande människor som tvingades hantera den svåra situationen samtidigt som hennes livsverk behövde fullbordas som ett tecken på respekt.
Jag läser att en del tittare blivit besvikna på dokumentären då de förväntat sig den sedvanliga mördarjakten med alla dess vidriga detaljer. Och den finns här med, men det är en berättelse om true crime-scenen och med McNamara som huvudperson. Blandningen fungerar då historierna går ihop på ett snarlikt vis samtidigt som vi får ta del av en synnerligen kärleksfull relation mellan Oswalt och McNamara.
Jag ska dock poängtera att det blir lite tungt emellanåt. Det är timslånga avsnitt och de inledande avsnitten lämpar sig inte riktigt för sträcktittande, men sett till sin helhet är det dokumentär som bjuder på väldigt mycket på en och samma gång. Den har vidrigheterna med hjärtskärande berättelser från de som överlevde gärningsmannens attacker men den har även den personliga berättelsen som kryddas av en obeskrivligt sorglig tragedi.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Michelle McNamaras bok finns översatt till svenska. Den heter "Jag försvinner i mörkret".
2. Seriens vinjettmusik är en cover på Leonard Cohens "Avalanche" framförd av Aimee Mann som passar kusligt bra i sammanhanget. Det är dock bara ett utsnitt ur låten och den fullständiga tolkningen har ännu inte släppts.
3. Jag kan inte riktigt släppa det här, men... Det pratas aldrig om det i dokumentären men vid flera tillfällen sveper kameran över gamla vittnesutsagor där det gång på gång står att förövaren hade "en extremt liten penis". Det är som om producenterna vill trycka till Golden State Killer lite extra utan att säga något, men samtidigt säga allt.
2. Seriens vinjettmusik är en cover på Leonard Cohens "Avalanche" framförd av Aimee Mann som passar kusligt bra i sammanhanget. Det är dock bara ett utsnitt ur låten och den fullständiga tolkningen har ännu inte släppts.
3. Jag kan inte riktigt släppa det här, men... Det pratas aldrig om det i dokumentären men vid flera tillfällen sveper kameran över gamla vittnesutsagor där det gång på gång står att förövaren hade "en extremt liten penis". Det är som om producenterna vill trycka till Golden State Killer lite extra utan att säga något, men samtidigt säga allt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
