En orkan av förvirring
FILMENFörra året, 2019, kom live action-versionen av "Lejonkungen". Rösten till Nala gjordes då av Beyoncé som även skrev och framförde låten "Spirit". Samtidigt som soundtracket kom släppte även Beyoncé ett nytt album som heter "The Lion King: The Gift" inspirerat av den film hon just varit med i. Just detta album är grunden till den visuella filmen "Black Is King".
Tanken och konceptet är väldigt spännande. Att göra musikvideor som sitter ihop och bildar en hel film skulle kunna bli fantastiskt. Eftersom musik i film guidar åskådarens känslor är detta koncept som upplagt för att bjuda på en och en halv timme känslourladdning. Såvida du inte är Beyoncés största fans kommer detta dock inte hända. I stället för att skapa en liknande struktur i musik och bilder som finns i "Lejonkungen" är detta endast en lång hyllning till Beyoncé – från Beyoncé själv. Till en början verkar det logiskt då Beyoncé går med ett barn i sin famn medan hon sjunger. Hela upplägget liknar den när Simba visas upp för hela savannen. Det står då klart att Beyoncé tagit sig an rollen som Sarabi, Simbas mamma. Dock dröjer det inte länge innan denna teori krossas. Från ingenstans dyker hon upp utan någon som helst anledning. Även om hon sjunger behöver hon inte synas i bild. Detta sker sedan igenom hela filmen.
Det som håller en röd tråd till originalet är att det stundtals genom hela filmen kommer segment med röster från "Lejonkungen". Vi hör då dialogen direkt från filmen över bilder som visar något helt annat. Ju längre vi kommer i denna film, desto mindre sammanhängande blir det dock. Klippningen är väldigt snabb och vi får inte riktigt tillfälle för återhämtning. I en musikvideo fungerar det att ha många, korta bilder, men i långfilm blir det väldigt jobbigt för åskådaren. Bilderna som visas verkar inte ha något med saken att göra. Vi förflyttas mellan olika miljöer och majoriteten av tiden verkar de inte ha något som helst med "Lejonkungen" att göra. Inte ens för att vara en nytolkning. Stundtals funderar jag på om Beyoncé ens sett filmen hon gjorde en röst i.
Det bästa i filmen är låten "Brown Skin Girl" som blir lite av en hyllning till alla kvinnor med mörk hudton. Där får vi se olika kvinnor med olika ursprung omfamna sig själva och inse att de är betydande och vackra. Enda problemet är likt det jag skrivit ovan, det finns ingen egentlig anledning till att denna låt och scen finns i filmen. På egna ben skulle den kunna bli en av Beyoncés nästa stora hits med en hyllad video. Nu faller den bort i en orkan av förvirring vilket är oerhört synd.
För den som älskar Beyoncé över allt annat kan detta vara en helt okej film, men annars blir den smått jobbig att se på. Min önskan hade varit att denna visuella film med musik skulle vara en blandning mellan Beyoncé och Childish Gambino (Daniel Glover, som gjorde rösten till Simba i "Lejonkungen") med fokus på att följa samma karaktärer genom hela filmen. Vi hade då fått en hyllning till originalet och en berättelse att följa i stället för att vid eftertexterna fråga sig själv "vad var det där"?
Tanken och konceptet är väldigt spännande. Att göra musikvideor som sitter ihop och bildar en hel film skulle kunna bli fantastiskt. Eftersom musik i film guidar åskådarens känslor är detta koncept som upplagt för att bjuda på en och en halv timme känslourladdning. Såvida du inte är Beyoncés största fans kommer detta dock inte hända. I stället för att skapa en liknande struktur i musik och bilder som finns i "Lejonkungen" är detta endast en lång hyllning till Beyoncé – från Beyoncé själv. Till en början verkar det logiskt då Beyoncé går med ett barn i sin famn medan hon sjunger. Hela upplägget liknar den när Simba visas upp för hela savannen. Det står då klart att Beyoncé tagit sig an rollen som Sarabi, Simbas mamma. Dock dröjer det inte länge innan denna teori krossas. Från ingenstans dyker hon upp utan någon som helst anledning. Även om hon sjunger behöver hon inte synas i bild. Detta sker sedan igenom hela filmen.
Det som håller en röd tråd till originalet är att det stundtals genom hela filmen kommer segment med röster från "Lejonkungen". Vi hör då dialogen direkt från filmen över bilder som visar något helt annat. Ju längre vi kommer i denna film, desto mindre sammanhängande blir det dock. Klippningen är väldigt snabb och vi får inte riktigt tillfälle för återhämtning. I en musikvideo fungerar det att ha många, korta bilder, men i långfilm blir det väldigt jobbigt för åskådaren. Bilderna som visas verkar inte ha något med saken att göra. Vi förflyttas mellan olika miljöer och majoriteten av tiden verkar de inte ha något som helst med "Lejonkungen" att göra. Inte ens för att vara en nytolkning. Stundtals funderar jag på om Beyoncé ens sett filmen hon gjorde en röst i.
Det bästa i filmen är låten "Brown Skin Girl" som blir lite av en hyllning till alla kvinnor med mörk hudton. Där får vi se olika kvinnor med olika ursprung omfamna sig själva och inse att de är betydande och vackra. Enda problemet är likt det jag skrivit ovan, det finns ingen egentlig anledning till att denna låt och scen finns i filmen. På egna ben skulle den kunna bli en av Beyoncés nästa stora hits med en hyllad video. Nu faller den bort i en orkan av förvirring vilket är oerhört synd.
För den som älskar Beyoncé över allt annat kan detta vara en helt okej film, men annars blir den smått jobbig att se på. Min önskan hade varit att denna visuella film med musik skulle vara en blandning mellan Beyoncé och Childish Gambino (Daniel Glover, som gjorde rösten till Simba i "Lejonkungen") med fokus på att följa samma karaktärer genom hela filmen. Vi hade då fått en hyllning till originalet och en berättelse att följa i stället för att vid eftertexterna fråga sig själv "vad var det där"?
EXTRAMATERIALET
Det enda extramaterialet som finns är trailern, vilket inte bidrar så mycket till filmen. Snarare gör den filmen en otjänst då den inte helt visar vad man får.
TRE SAKER
1. En scen ser nästan ut att vara en kort hyllning till "Det sjunde inseglet" då det ska se ut som att Simba och Mufasa spelar schack långt efter att Mufasa dött.
2. Filmen är lite av en familjeaffär då både Jay-Z (Beyoncés man), Blue Ivy Carter (Beyoncés dotter) och Tina Knowles-Lawson (Beyoncés mamma) går att hitta i filmen. Hela filmen hyllas även i slutet till Beyoncés son Sir Carter.
3. Det finns även en hint mot Moses då Beyoncé går till floden med ett litet barn som hon lägger i en korg i vattnet. Vi får följa barnets färd på floden tills det kommer fram till en annan version av Beyoncé som är betydligt rikare.
2. Filmen är lite av en familjeaffär då både Jay-Z (Beyoncés man), Blue Ivy Carter (Beyoncés dotter) och Tina Knowles-Lawson (Beyoncés mamma) går att hitta i filmen. Hela filmen hyllas även i slutet till Beyoncés son Sir Carter.
3. Det finns även en hint mot Moses då Beyoncé går till floden med ett litet barn som hon lägger i en korg i vattnet. Vi får följa barnets färd på floden tills det kommer fram till en annan version av Beyoncé som är betydligt rikare.
EMMA ÅKERLIND (2020-10-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
