En höstgåva till alla Aaron Sorkin-fans
FILMENEn ny film efter ett manus av Aaron Sorkin säger man inte nej till och i fallet med "The Trial of the Chicago 7" så står författaren även för regin. Det är förstås en film helt i Sorkins område - verklighetsbaserat, politiskt, karaktärsstarkt och med en snärtig och rapp dialog. Som fan av det mesta karln fått till är det bara att luta sig tillbaka och njuta i dryga två timmar. Det är extra enkelt denna gång då filmen är fylld av riktigt bra skådespelare.
Precis som att baseball är en bra filmsport är rättegångar en utmärkt miljö för drama. Större delen av filmen utspelar sig under en utdragen och obalanserad rättegång mot åtta män, anklagade för att ha orsakat ett upplopp i samband med demokraternas konvent 1968. Utöver de sju vita män som är med i titeln har även Svarta pantrarnas nationella ledare Bobby Seale (Yahya Abdul-Mateen II) anklagats trots att han inte alls var inblandad, något som kommer att stötas och blötas under filmens gång.
De anklagade är vänsterradikala män som inte hör till samma gruppering eller övertygelser, men ändå sammanstrålade under just den här perioden. Det så omdiskuterade Vietnamkriget pågår, vilket var en av orsakerna till protesterna, och under rättegångens gång håller Rennie Davis (Alex Sharp) koll på alla stupade amerikaner. Han representerar tillsammans med Tom Hayden (Eddie Redmayne) Students for a Democratic society (SDS). Abbie Hoffman (Sacha Baron Cohen) och Jerry Rubin (Jeremy Strong) är otvättade Yippies (Youth International Party) och David Dellinger (John Carroll Lynch) är ledare för Mobilization to end the war (MOBE). Sen är ytterligare två män anklagade utan någon vettig anledning och Abbie menar att det är för att några ska frias för att domaren och åklagarna ska framstå som schyssta. Gissa vad som händer?
Bilden av vad som skedde sommaren 1968 kommer stötvis. Vi får ta del av tankar och diskussioner innan, under och efter upploppet. De sju representeras i rätten av försvarsadvokaten William Kunstler (Mark Rylance) medan den nytillkomna justitieministern (John Doman) har utsett unga Richard Schultz (Joseph Gordon-Levitt) som åklagare. Den som ska besluta i fallet är gubbsura Julius Hoffman (Frank Langella), vilket han kanske inte är helt kapabel att göra.
Jag gillar filmen väldigt mycket. Den vilar på en seriös grund som har vissa kopplingar till modern amerikansk politik samtidigt som det finns utrymme för absurd humor. Vad annars när Sacha Baron Cohen spelar en snabbpratande hippie? Själva historien i sig var okänd för mig men absolut högintressant och det var mycket givande att se filmen.
Sorkins tydliga ande vilar över filmen och jag får ett märkligt sug efter att det här inte alls skulle varit en verklighetsbaserad händelse utan en, visserligen märkligt konstruerad, pilot till en ny tv-serie med dessa karaktärer. Det är förstås ett ypperligt betyg.
Precis som att baseball är en bra filmsport är rättegångar en utmärkt miljö för drama. Större delen av filmen utspelar sig under en utdragen och obalanserad rättegång mot åtta män, anklagade för att ha orsakat ett upplopp i samband med demokraternas konvent 1968. Utöver de sju vita män som är med i titeln har även Svarta pantrarnas nationella ledare Bobby Seale (Yahya Abdul-Mateen II) anklagats trots att han inte alls var inblandad, något som kommer att stötas och blötas under filmens gång.
De anklagade är vänsterradikala män som inte hör till samma gruppering eller övertygelser, men ändå sammanstrålade under just den här perioden. Det så omdiskuterade Vietnamkriget pågår, vilket var en av orsakerna till protesterna, och under rättegångens gång håller Rennie Davis (Alex Sharp) koll på alla stupade amerikaner. Han representerar tillsammans med Tom Hayden (Eddie Redmayne) Students for a Democratic society (SDS). Abbie Hoffman (Sacha Baron Cohen) och Jerry Rubin (Jeremy Strong) är otvättade Yippies (Youth International Party) och David Dellinger (John Carroll Lynch) är ledare för Mobilization to end the war (MOBE). Sen är ytterligare två män anklagade utan någon vettig anledning och Abbie menar att det är för att några ska frias för att domaren och åklagarna ska framstå som schyssta. Gissa vad som händer?
Bilden av vad som skedde sommaren 1968 kommer stötvis. Vi får ta del av tankar och diskussioner innan, under och efter upploppet. De sju representeras i rätten av försvarsadvokaten William Kunstler (Mark Rylance) medan den nytillkomna justitieministern (John Doman) har utsett unga Richard Schultz (Joseph Gordon-Levitt) som åklagare. Den som ska besluta i fallet är gubbsura Julius Hoffman (Frank Langella), vilket han kanske inte är helt kapabel att göra.
Jag gillar filmen väldigt mycket. Den vilar på en seriös grund som har vissa kopplingar till modern amerikansk politik samtidigt som det finns utrymme för absurd humor. Vad annars när Sacha Baron Cohen spelar en snabbpratande hippie? Själva historien i sig var okänd för mig men absolut högintressant och det var mycket givande att se filmen.
Sorkins tydliga ande vilar över filmen och jag får ett märkligt sug efter att det här inte alls skulle varit en verklighetsbaserad händelse utan en, visserligen märkligt konstruerad, pilot till en ny tv-serie med dessa karaktärer. Det är förstås ett ypperligt betyg.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. För att vara en verklighetsbaserad film får vi inte se några bilder på de verkliga personerna. Det är lite trist även om vi får veta lite om vad som hände sen.
2. Michael Keaton gör en liten biroll som den tidigare justitieministern. En klockren insats och karaktären känns som plockad ur "Vita huset".
3. Det är ett visst Oscarssurr runt filmen och jag skulle inte bli förvånad om den tar hem en statyett eller två.
2. Michael Keaton gör en liten biroll som den tidigare justitieministern. En klockren insats och karaktären känns som plockad ur "Vita huset".
3. Det är ett visst Oscarssurr runt filmen och jag skulle inte bli förvånad om den tar hem en statyett eller två.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
