Feel good med trovärdigt allvar
FILMENSF Studios deal med Netflix har lett till att "Ur spår" blixtsnabbt ramlat ut på streamingtjänsten bara en dryg månad efter biopremiären. Det är bara att tacka och ta emot för "Ur spår" är nämligen en sevärd och underhållande film med ett visst relaterbart allvar.
I fokus finns ett syskonpar vars liv tagit olika vägar. Lisa (Katia Winter) är arbetslös och separerad från Cesar (Peter Perski) som har en ny flickvän och ett helt och hållet mer stabilt liv för den gemensamma dottern Elvira (Kelly Flogell). När Lisa tittar för djupt i flaskan och dessutom råkar ut för en rejäl vattenläcka i lägenheten riskerar hon att tappa vårdnaden om dottern. Lyckligtvis kan hon flytta in hos sin bror Daniel (Fredrik Hallgren) som har helt andra förutsättningar i livet. Han är vd på ett it-företag och lever tillsammans med Klara (Rakel Wärmländer). Det enda de saknar i livet är barn och just nu är de inne i en ivf-behandling som de håller hemlig. Det är en påfrestande process och kanske är det därför Daniel tränar stenhårt inför Vasaloppet.
När Lisa får höra att dottern ska vara med sin pappa i Dalarna under sportlovet klämmer hon ur sig att hon också ska vara där eftersom hon ska åka Vasaloppet. Den struliga systern tar alltså rygg på sin bror och byter vinflaskorna mot skidor och stavar och börjar träna. Det är visserligen bara några månader kvar till loppet, men hur svårt kan det vara?
Lagom till loppet får Daniel och Klaras förhållande en rejäl törn och filmens titel blir inte enbart något man ropar i skidspåret utan också en beskrivning av syskonens liv. De är båda ur spår på olika vis.
Det här är betydligt mer en feel good-komedi snarare än en romantisk komedi även om det finns lite kärlek mellan stavtagen. Men det är allvaret i filmen som är den stora behållningen. Skildringen av ivf-resan med dess utmaningar är trovärdigt gjord och den typ av sits som Lisa hamnat i efter sin separation är förstås inte unik på något vis. Filmen touchar alltså vid ämnen som inte är förbjudna men som kanske håller sig lite i skuggorna.
Det kul att se Fredrik Hallgren i en roll som skiljer sig väsensskilt från hans Martin i "Bonusfamiljen". Där spelar han ju faktiskt en person som ligger närmare Lisa i den här filmen. Ännu roligare är det att se Katia Winter som känns som hon kommer från ingenstans in i den svenska filmvärlden när hon i själva verket har en Hollywood-karriär i ryggen med roller i "Sleepy Hollow" och "Dexter" som största titlar.
Överlag tycker jag att "Ur spår" är bra. Sen är den kanske inte helt trovärdig i varenda minut av de dryga 100 men vilken film är det egentligen?
I fokus finns ett syskonpar vars liv tagit olika vägar. Lisa (Katia Winter) är arbetslös och separerad från Cesar (Peter Perski) som har en ny flickvän och ett helt och hållet mer stabilt liv för den gemensamma dottern Elvira (Kelly Flogell). När Lisa tittar för djupt i flaskan och dessutom råkar ut för en rejäl vattenläcka i lägenheten riskerar hon att tappa vårdnaden om dottern. Lyckligtvis kan hon flytta in hos sin bror Daniel (Fredrik Hallgren) som har helt andra förutsättningar i livet. Han är vd på ett it-företag och lever tillsammans med Klara (Rakel Wärmländer). Det enda de saknar i livet är barn och just nu är de inne i en ivf-behandling som de håller hemlig. Det är en påfrestande process och kanske är det därför Daniel tränar stenhårt inför Vasaloppet.
När Lisa får höra att dottern ska vara med sin pappa i Dalarna under sportlovet klämmer hon ur sig att hon också ska vara där eftersom hon ska åka Vasaloppet. Den struliga systern tar alltså rygg på sin bror och byter vinflaskorna mot skidor och stavar och börjar träna. Det är visserligen bara några månader kvar till loppet, men hur svårt kan det vara?
Lagom till loppet får Daniel och Klaras förhållande en rejäl törn och filmens titel blir inte enbart något man ropar i skidspåret utan också en beskrivning av syskonens liv. De är båda ur spår på olika vis.
Det här är betydligt mer en feel good-komedi snarare än en romantisk komedi även om det finns lite kärlek mellan stavtagen. Men det är allvaret i filmen som är den stora behållningen. Skildringen av ivf-resan med dess utmaningar är trovärdigt gjord och den typ av sits som Lisa hamnat i efter sin separation är förstås inte unik på något vis. Filmen touchar alltså vid ämnen som inte är förbjudna men som kanske håller sig lite i skuggorna.
Det kul att se Fredrik Hallgren i en roll som skiljer sig väsensskilt från hans Martin i "Bonusfamiljen". Där spelar han ju faktiskt en person som ligger närmare Lisa i den här filmen. Ännu roligare är det att se Katia Winter som känns som hon kommer från ingenstans in i den svenska filmvärlden när hon i själva verket har en Hollywood-karriär i ryggen med roller i "Sleepy Hollow" och "Dexter" som största titlar.
Överlag tycker jag att "Ur spår" är bra. Sen är den kanske inte helt trovärdig i varenda minut av de dryga 100 men vilken film är det egentligen?
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är regisserad av Mårten Klingberg (som senast gjorde "Min pappa Marianne") som är mer känd som skådespelare där han oftast gör ganska osympatiska figurer. Så är även fallet här då han är den lite dryga brodern till polisen Anders (Ulf Stenberg).
2. Apropå det pratar både Klingberg och Stenberg dalmål men ingen av dem är förstås från Dalarna i verkligheten.
3. Manuset är skrivet av Maria Karlsson som vanligtvis inte rör sig inom dramakomedins ramar. Hon har bland annat tidigare skrivit manusen till de tre "Snabba Cash"-filmerna.
2. Apropå det pratar både Klingberg och Stenberg dalmål men ingen av dem är förstås från Dalarna i verkligheten.
3. Manuset är skrivet av Maria Karlsson som vanligtvis inte rör sig inom dramakomedins ramar. Hon har bland annat tidigare skrivit manusen till de tre "Snabba Cash"-filmerna.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA