Spänningen saknas
FILMENDet här är väl ett skolboksexempel på true crime. Miniserien på fem avsnitt avhandlar visserligen ett verkligt mordfall från början av 2010-talet, men är i synnerhet baserad på journalisten Joakim Palmkvists bok "Hur man löser ett spaningsmord" då det unika med det här fallet var att det var en privatperson som löste mordgåtan. Privatpersonen heter i serien Tanja Thorell (Aliette Opheim) och är ledare inom Missing People och i denna skildring ägnar hon avsevärt mer tid och engagemang på detta ideella arbete än sin vardagliga jobb och den dotter hon har delad vårdnad om.
Serien berättas inledningsvis i två parallella spår. Ett i seriens nutid där Tanja blir uppsökt av en ung kvinna vars far varit försvunnen i två år, och ett just två år tidigare där den unga kvinnans syster jobbar tillsammans med sin far. Mannen i fråga är Bengt Ljungqvist (Peter Andersson), en nästintill fruktad markägare och skogsbrukare. Han äger det mesta i samhället och har därför en oundviklig makt vilket gör honom till en allt annat än omtyckt person. Systern är Sanna (Clara Christiansson Drake) som precis avslutat en utbildning där hon forskat kring framtidens skogsbruk. Full av idéer och med en ambition om att ta familjeföretaget in i framtiden möts hon av uteslutande negativa kommentarer från pappan. Det kostar för mycket att modernisera och det är bättre att göra som de alltid har gjort, tycker han.
Så småningom ska Bengt börjar lätta lite på sitt negativa lager och släppa in Sanna och hennes idéer. Någon gång ska ju företaget tas vidare och systern Emilie (Stella Juhlin) har inga ambitioner om att ta över. Parallellt har Sanna börjat träffa Marcus (Gustav Lindh), jämnårig son i en familj Bengt har väldigt negativa tankar om. Förhållandet är inget han gillar och när Sanna blir gravid slänger han ut henne och hotar så småningom med att skriva ut henne ur arvet.
Ja, ni förstår kanske vart det här barkar. Hur som helst försvinner Bengt och polisen har i princip givit upp. Tanja ser det som en enorm utmaning att söka igenom alla hektar av mark som Bengt äger, även om övriga Missing People-medlemmar inte håller med. Till slut är bara huset och dess tomt kvar och Tanja närmar sig Sanna och Marcus.
Det som är lite trist med miniserien är att man vet vad som kommer att hända. Fallet är välkänt och det är inget nytt eller oväntat som dyker upp i filmatiseringen så speciellt spännande blir det aldrig. Jag känner mig också lite tveksam till karaktären Tanja som jag hoppas inte är en helt och hållet sann gestaltning av den verkliga förlagan. Låt gå för att hon lirkade sanningen ur förövaren, men gjordes verkligen på ett så oansvarslöst och flirtigt sätt som filmatiseringen visar?
Ett samlat omdöme ger betyget godkänt för serien. Det är inte bortkastad tid att se den, men letar man efter spänning får man vända sig någon annanstans.
Serien berättas inledningsvis i två parallella spår. Ett i seriens nutid där Tanja blir uppsökt av en ung kvinna vars far varit försvunnen i två år, och ett just två år tidigare där den unga kvinnans syster jobbar tillsammans med sin far. Mannen i fråga är Bengt Ljungqvist (Peter Andersson), en nästintill fruktad markägare och skogsbrukare. Han äger det mesta i samhället och har därför en oundviklig makt vilket gör honom till en allt annat än omtyckt person. Systern är Sanna (Clara Christiansson Drake) som precis avslutat en utbildning där hon forskat kring framtidens skogsbruk. Full av idéer och med en ambition om att ta familjeföretaget in i framtiden möts hon av uteslutande negativa kommentarer från pappan. Det kostar för mycket att modernisera och det är bättre att göra som de alltid har gjort, tycker han.
Så småningom ska Bengt börjar lätta lite på sitt negativa lager och släppa in Sanna och hennes idéer. Någon gång ska ju företaget tas vidare och systern Emilie (Stella Juhlin) har inga ambitioner om att ta över. Parallellt har Sanna börjat träffa Marcus (Gustav Lindh), jämnårig son i en familj Bengt har väldigt negativa tankar om. Förhållandet är inget han gillar och när Sanna blir gravid slänger han ut henne och hotar så småningom med att skriva ut henne ur arvet.
Ja, ni förstår kanske vart det här barkar. Hur som helst försvinner Bengt och polisen har i princip givit upp. Tanja ser det som en enorm utmaning att söka igenom alla hektar av mark som Bengt äger, även om övriga Missing People-medlemmar inte håller med. Till slut är bara huset och dess tomt kvar och Tanja närmar sig Sanna och Marcus.
Det som är lite trist med miniserien är att man vet vad som kommer att hända. Fallet är välkänt och det är inget nytt eller oväntat som dyker upp i filmatiseringen så speciellt spännande blir det aldrig. Jag känner mig också lite tveksam till karaktären Tanja som jag hoppas inte är en helt och hållet sann gestaltning av den verkliga förlagan. Låt gå för att hon lirkade sanningen ur förövaren, men gjordes verkligen på ett så oansvarslöst och flirtigt sätt som filmatiseringen visar?
Ett samlat omdöme ger betyget godkänt för serien. Det är inte bortkastad tid att se den, men letar man efter spänning får man vända sig någon annanstans.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Är man intresserad av veta mer om de verkliga händelserna kan man söka på Förlösamordet och fördjupa sig i nyhetsartiklar, poddar och dokumentärer.
2. Serien är regisserad av Gustav Möller som skrev och regisserade den danska filmen "Den skyldige" som vi recenserat remaken av - "The Guilty".
3. En sak som imponerar med filmatiseringen är att gestaltningen av skogsbruk känns väldigt genomarbetad och genuin. Nu har jag förstås inga egna kunskaper, men jag tycker att när Clara Christiansson Drake och Peter Andersson pratar om det och använder olika maskiner så känns det trovärdigt. Det är inte alltid det gör det på film när det handlar om specifika kunskapsområden.
2. Serien är regisserad av Gustav Möller som skrev och regisserade den danska filmen "Den skyldige" som vi recenserat remaken av - "The Guilty".
3. En sak som imponerar med filmatiseringen är att gestaltningen av skogsbruk känns väldigt genomarbetad och genuin. Nu har jag förstås inga egna kunskaper, men jag tycker att när Clara Christiansson Drake och Peter Andersson pratar om det och använder olika maskiner så känns det trovärdigt. Det är inte alltid det gör det på film när det handlar om specifika kunskapsområden.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
