Fantastisk miljö i filmatisering av succébok
FILMENAtt romanen "Där kräftorna sjunger" är en älskad succébok borde inte ha undgått någon som har lite koll på den senaste tidens bokutgivning oavsett om man har läst den eller inte. Jag hör till den andra kategorin men lever med en som hör till den första. När vi ser filmatiseringen tillsammans är det med två helt skilda förutsättningar. Jag hade hoppats att bokens påstådda storhet skulle göra filmen till något alldeles extra, men riktigt så blir det inte. Det är ingen dålig film men golvad blir jag inte. När jag frågar min levnadskamrat om vad hon tyckte berättar hon att boken går djupare in i huvudpersonens svårigheter. Scenerna är längre och det går inte lika enkelt för henne. Detta bekräftas i extramaterialet där det pratas om den komplicerade uppgiften att komprimera en berättelse som är så omfångsrik. Jag förstår detta och poängterar igen att det inte är en dålig film på något vis.
Berättelsen handlar om Kya Clark (Daisy Edgar-Jones), kallad Träskflickan för att hon bor ensam i våtmarkerna i den amerikanska södern. I början av filmen är vi i 1969 och traktens lovande idrottsstjärna Chase Andrews (Harris Dickinson) hittas död. I och med att Chase har en känd relation med Kya och att ett tekniskt bevis knyter dem samman, blir hon automatiskt misstänkt och så småningom häktad. För tittaren och advokaten Tom Milton (David Strathairn) börjar hon berätta om sitt liv.
En gång var hon inte ensam i huset. 1953 var hon yngst i en barnaskara om fyra som levde tillsammans med föräldrarna (Ahna O'Reilly och Garret Dillahunt). Tillsammans med mamman var livet idylliskt värre men med pappan var det ett helvete. Han drog sig inte för att veva på både fru och barn innan fyllan sövde honom kväll efter kväll. Till slut ledsnar de och lämnar honom en efter en. Först mamman och sedan Kyas tre syskon. Kvar blir en nioårig flicka som får lära sig att sköta sig själv genom att hantera sin pappa. Så småningom försvinner även pappan och hon får verkligen sköta sig själv.
Snabbt blir hon känd i trakten som Träskflickan och att vara en outsider i ett litet samhälle i 50/60-talets södra USA är ingen enkel match. Hon ter sig till den lokala handlaren och hans fru som hjälper till så mycket de kan, men annars har hon inte speciellt mycket kontakt med andra människor. Hennes intresse ligger i floran och faunan som hon dokumenterar med samlingar och teckningar. I tonåren träffar hon Tate (Taylor John Smith) som hon umgicks med som barn. De finner varandra genom intresset för djur och natur och blir så småningom ett par. Men han har ambitioner och börjar studera på annan ort och Kya blir övergiven igen och det är då Chase intresserar sig för henne, redan från början med oklara avsikter.
Den märkliga naturen i filmen (som ska vara North Carolina, men är inspelat i New Orleans långt därifrån) är som en egen karaktär. Den är vansinnigt udda och nästan sagolik i vissa scener. En sekvens vid ett gigantiskt träd är som plockad från vilken fantasifylld historia som helst. Fotot i filmen är väldigt snyggt och hjälper till att lyfta miljön ytterligare.
Det är en gripande historia om utanförskap och ensamhet men även om självständighet och överlevnad. Även om jag inte blir golvad av historien så är det ändå väldigt lätt att engagera sig i den under de två timmarna, och jag gillar som sagt miljön väldigt mycket. Det finns så många olika delar av USA så det är alltid roligt när man får se de som inte skildras i samma utsträckning som storstäderna.
Berättelsen handlar om Kya Clark (Daisy Edgar-Jones), kallad Träskflickan för att hon bor ensam i våtmarkerna i den amerikanska södern. I början av filmen är vi i 1969 och traktens lovande idrottsstjärna Chase Andrews (Harris Dickinson) hittas död. I och med att Chase har en känd relation med Kya och att ett tekniskt bevis knyter dem samman, blir hon automatiskt misstänkt och så småningom häktad. För tittaren och advokaten Tom Milton (David Strathairn) börjar hon berätta om sitt liv.
En gång var hon inte ensam i huset. 1953 var hon yngst i en barnaskara om fyra som levde tillsammans med föräldrarna (Ahna O'Reilly och Garret Dillahunt). Tillsammans med mamman var livet idylliskt värre men med pappan var det ett helvete. Han drog sig inte för att veva på både fru och barn innan fyllan sövde honom kväll efter kväll. Till slut ledsnar de och lämnar honom en efter en. Först mamman och sedan Kyas tre syskon. Kvar blir en nioårig flicka som får lära sig att sköta sig själv genom att hantera sin pappa. Så småningom försvinner även pappan och hon får verkligen sköta sig själv.
Snabbt blir hon känd i trakten som Träskflickan och att vara en outsider i ett litet samhälle i 50/60-talets södra USA är ingen enkel match. Hon ter sig till den lokala handlaren och hans fru som hjälper till så mycket de kan, men annars har hon inte speciellt mycket kontakt med andra människor. Hennes intresse ligger i floran och faunan som hon dokumenterar med samlingar och teckningar. I tonåren träffar hon Tate (Taylor John Smith) som hon umgicks med som barn. De finner varandra genom intresset för djur och natur och blir så småningom ett par. Men han har ambitioner och börjar studera på annan ort och Kya blir övergiven igen och det är då Chase intresserar sig för henne, redan från början med oklara avsikter.
Den märkliga naturen i filmen (som ska vara North Carolina, men är inspelat i New Orleans långt därifrån) är som en egen karaktär. Den är vansinnigt udda och nästan sagolik i vissa scener. En sekvens vid ett gigantiskt träd är som plockad från vilken fantasifylld historia som helst. Fotot i filmen är väldigt snyggt och hjälper till att lyfta miljön ytterligare.
Det är en gripande historia om utanförskap och ensamhet men även om självständighet och överlevnad. Även om jag inte blir golvad av historien så är det ändå väldigt lätt att engagera sig i den under de två timmarna, och jag gillar som sagt miljön väldigt mycket. Det finns så många olika delar av USA så det är alltid roligt när man får se de som inte skildras i samma utsträckning som storstäderna.
EXTRAMATERIALET
Tre kortare featuretter om drygt fem minuter var berättar om filmens tillkomst ur alla tänkbara synvinklar med extra fokus på design. Att det var nästan uteslutande kvinnor som gjorde filmen lyfts i en egen featurette. Sammanfattningsvis är det en heltäckande inblick i hur filmen gjordes, även om det också blir mycket av det här genomtradiga tugget om hur roligt det är att jobba med han eller hon... Snark!
Det är ett frikostigt block med borttagna scener. Närmare 20 minuter och det känns som det är mycket av de fördjupningar som boken bjöd på som här hamnat på klipprumsgolvet.
En textvideo till Taylor Swifts låt "Carolina" ligger också med.
Det är ett frikostigt block med borttagna scener. Närmare 20 minuter och det känns som det är mycket av de fördjupningar som boken bjöd på som här hamnat på klipprumsgolvet.
En textvideo till Taylor Swifts låt "Carolina" ligger också med.
TRE SAKER
1. Författaren Delia Owens är född 1949 och "Där kräftorna sjunger" är hennes debutroman och den kom så sent som 2018. Det är även hennes enda roman, hittills. Hon har utöver den dock skrivit tre memoarer om sin tid som zoologist i Afrika.
2. 24-åriga Daisy Edgar-Jones känns redan nu väldigt erfaren och ett namn vi kommer att se mycket av framöver. Hon är från London men uppenbarligen väldigt skicklig på att lära sig specifika dialekter, något som var viktigt för filmens producenter...
3. ...som bland annat är Reese Witherspoon. Om filmen hade gjorts för 15-20 år sedan hade hon kanske gjort huvudrollen.
2. 24-åriga Daisy Edgar-Jones känns redan nu väldigt erfaren och ett namn vi kommer att se mycket av framöver. Hon är från London men uppenbarligen väldigt skicklig på att lära sig specifika dialekter, något som var viktigt för filmens producenter...
3. ...som bland annat är Reese Witherspoon. Om filmen hade gjorts för 15-20 år sedan hade hon kanske gjort huvudrollen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
