Trovärdigt om allvarligt laddat ämne
FILMENNora (Hanna Ardéhn) är en tjugonånting som har hela livet framför sig och den närmaste framtiden tydligt utstakad. En New York-resa med kompisarna och sen kanske möjligheten att studera journalism i London. Just nu har hon en provanställning på en skvallertidning. Det är inte jättekreativt men Nora behöver erfarenheten för att avancera vidare. Allt vore frid och fröjd om det inte var så att hon drabbas av extrema magkramper, till råga på allt när hon är ute på kvällsjobb, och det slutar med ett besök på akuten där det konstateras att hon har en tumör stor som en handboll på ena äggstocken. Den kan vara godartad men den kan också vara elakartad och då är det cancer och Nora kommer att behöva gå igenom någon sorts behandling.
Chockad av detta besked försöker Nora agera som vanligt, vilket betyder att hon ljuger för sin bästa kompis Alina (Doreen Ndagire) och håller skenet uppe för den sakliga och planerande Doris (Tina Pour Davoy). På jobbet drar hon en annan vals för att inte bli av med den erfarenhetsgrundande anställningen. Men Nora går sönder och allting landar först i missförstånd innan sanningen faktiskt kommer fram och då har även beskedet om att tumören är elakartad kommit.
"Leva Life" är förstås ingen lättsam historia. Den är trots det tunga ämnet en snabbtittad serie då de åtta avsnitten är runt 20 minuter långa, vilket gör att man kan se mycket på en gång. Men ämnet är som sagt tungt och lika mycket som serien handlar om Noras försöka att hantera faktumet att hon som knappt vuxen är sjuk i cancer så handlar den om hur man som vän eller förälder ska agera när ens kompis eller barn drabbas av cancer. Emellanåt känner jag serien går lite i cirklar med liknande scener som staplas på varandra, men ibland kommer det passager där allvaret landar bättre. Det är som om verkligheten kommer i kapp karaktärerna.
Hanna Ardéhn har successivt etablerat sig som en av de där svenska skådespelarna som gått från tonårsroller till ung kvinna och stegvis fått allt mer utmanande roller att jobba med. Det här är kanske hennes mest laddade roll hittills och jag tycker att hon gör en bra insats och gestaltar sjukdomen på ett trovärdigt vis.
Det är få män i berättelsen. Det är egentligen bara tre manliga karaktärer. Robin Stegmar spelar pappa Leif som gör alla rätt. Han peppar och stöttar och släpper bokstavligt talat allt han har i sina händer för att hjälpa sin dotter när som helst. Han är föräldern som blev kvar när den andra stack. Sen har vi fotografen Milo (Philip Oros) som är en vettig kollega och en flirt i ögonvrån. Den raka motsatsen är chefen Johan (Emil Almén) som är cynisk ångvält som sätter egna vinster före allt annat.
Men när det kommer till kritan handlar det förstås om den närmaste kretsen, vilket omslagsbilden etablerar. Personerna närmast som man ska stötta sig mot när det verkligen krisar. Det gör "Leva Life" till en serie om vänskap men också om en fruktansvärd sjukdom som vi alla påverkas av på ett eller ett annat sätt.
Chockad av detta besked försöker Nora agera som vanligt, vilket betyder att hon ljuger för sin bästa kompis Alina (Doreen Ndagire) och håller skenet uppe för den sakliga och planerande Doris (Tina Pour Davoy). På jobbet drar hon en annan vals för att inte bli av med den erfarenhetsgrundande anställningen. Men Nora går sönder och allting landar först i missförstånd innan sanningen faktiskt kommer fram och då har även beskedet om att tumören är elakartad kommit.
"Leva Life" är förstås ingen lättsam historia. Den är trots det tunga ämnet en snabbtittad serie då de åtta avsnitten är runt 20 minuter långa, vilket gör att man kan se mycket på en gång. Men ämnet är som sagt tungt och lika mycket som serien handlar om Noras försöka att hantera faktumet att hon som knappt vuxen är sjuk i cancer så handlar den om hur man som vän eller förälder ska agera när ens kompis eller barn drabbas av cancer. Emellanåt känner jag serien går lite i cirklar med liknande scener som staplas på varandra, men ibland kommer det passager där allvaret landar bättre. Det är som om verkligheten kommer i kapp karaktärerna.
Hanna Ardéhn har successivt etablerat sig som en av de där svenska skådespelarna som gått från tonårsroller till ung kvinna och stegvis fått allt mer utmanande roller att jobba med. Det här är kanske hennes mest laddade roll hittills och jag tycker att hon gör en bra insats och gestaltar sjukdomen på ett trovärdigt vis.
Det är få män i berättelsen. Det är egentligen bara tre manliga karaktärer. Robin Stegmar spelar pappa Leif som gör alla rätt. Han peppar och stöttar och släpper bokstavligt talat allt han har i sina händer för att hjälpa sin dotter när som helst. Han är föräldern som blev kvar när den andra stack. Sen har vi fotografen Milo (Philip Oros) som är en vettig kollega och en flirt i ögonvrån. Den raka motsatsen är chefen Johan (Emil Almén) som är cynisk ångvält som sätter egna vinster före allt annat.
Men när det kommer till kritan handlar det förstås om den närmaste kretsen, vilket omslagsbilden etablerar. Personerna närmast som man ska stötta sig mot när det verkligen krisar. Det gör "Leva Life" till en serie om vänskap men också om en fruktansvärd sjukdom som vi alla påverkas av på ett eller ett annat sätt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det kommer att bli en andra säsong. Slutscenen i första säsongens sista avsnitt pekar på det.
2. Serien är regisserad av Susanne Thorson som därmed tar steget från skådespelare till regissör. Kul!
3. I manusteamet hittar man bland annat Vera Herngren, Felixs Herngrens näst äldsta dotter, som också gör en av seriens få roliga roller.
2. Serien är regisserad av Susanne Thorson som därmed tar steget från skådespelare till regissör. Kul!
3. I manusteamet hittar man bland annat Vera Herngren, Felixs Herngrens näst äldsta dotter, som också gör en av seriens få roliga roller.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
