Storslaget guldutsmyckat familjedrama
FILMENOm du tycker du har trassliga familjerelationer kommer du genast känna dig på bättre humör efter att ha spanat in denna Hong Kong/kinesiska storfilm. Den är regisserad av Zhang Yimou, som låg bakom de framgångsrika "Hero" och "House of the Flying Daggers", och kretsar kring en kejsarfamilj i Tang-dynastin, cirka 1000 år efter kristus.
Kejsarinnan (Gong Li) är djupt olycklig och smått hysterisk. Kanske beror det på den "medicin" hennes make kejsaren (Chow Yun-Fat) insistirerar på att hon tar, eller på det faktum att hon har ihop det med sin styvson, tillika kronprinsen (Liu Ye). Läget i palatset går från spänt till överladdat när kejsaren oväntat återvänder hem.
Kejsaren har med sig ytterligare en son, och i kulisserna väntar ytterligare en. De har alla olika mål och agendor, och redan inledningsvis gäller det att hänga med i svängarna för att hålla reda på vem som är vem. Kejsarfamiljen är bland den mest dysfunktionella som skådats, och det dröjer inte länge innan det står klart att upplösningen kommer att bli allt annat än lycklig.
Jag vill inte avslöja mer om de turer som kommer, då jag tycker filmen gör sig bättre om den ses med oförvarnade ögon. Vad jag kan säga är att den första timmen är en långsam och elegant uppbyggnad till filmens andra hälft, där tempot plötsligt skiftar, och historien utvecklas till en episk kampfilm av riktiga "Sagan om ringen"-mått. Jag gillade den första hälften bäst, den är visuellt slående, välspelad och man känner konflikten koka under prydliga ytan. Jag uppskattade särskilt Chow Yun-Fats tolkning av den auktoritäre kejsaren. Där har vi en gubbe men inte vill hamna i onåd hos.
I mitten av filmen ligger fokus på den kejserliga läkaren och hans familj, de har en något kontroversiell koppling till sina herrar, och detta tillför ett nödvändigt och uppskattat underifrån-perspektiv till storyn. Att bara se diverse högheter trava omkring bland insektsliknande tjänstefolk i två timmar hade varit för mycket att palla med.
När masskrigsscenerna sen startar är filmen fortfarande visuellt stark, även om jag i en hel del bilder med lätthet såg att det var små datoranimationer och inte skådespelare som sprang omkring och högg ihjäl varandra. Och när kejsarinnans guldutsmyckade armé tar sig an sin makes stålgrå dito slås jag av tanken att detta bara är en upphottad version av myrornas krig. Men trots allt är även dessa scener finurligt komponerade.
"Curse of the Golden Flower" är komplex, men fascinerande. När jag tänker på den får jag lust att genast se den igen, och det måste anses vara ett mycket bra betyg. Ett storslaget familjedrama i fin kostym är vad den är. Ett sant spektakel. Den borde inte lämna någon besviken.
Kejsarinnan (Gong Li) är djupt olycklig och smått hysterisk. Kanske beror det på den "medicin" hennes make kejsaren (Chow Yun-Fat) insistirerar på att hon tar, eller på det faktum att hon har ihop det med sin styvson, tillika kronprinsen (Liu Ye). Läget i palatset går från spänt till överladdat när kejsaren oväntat återvänder hem.
Kejsaren har med sig ytterligare en son, och i kulisserna väntar ytterligare en. De har alla olika mål och agendor, och redan inledningsvis gäller det att hänga med i svängarna för att hålla reda på vem som är vem. Kejsarfamiljen är bland den mest dysfunktionella som skådats, och det dröjer inte länge innan det står klart att upplösningen kommer att bli allt annat än lycklig.
Jag vill inte avslöja mer om de turer som kommer, då jag tycker filmen gör sig bättre om den ses med oförvarnade ögon. Vad jag kan säga är att den första timmen är en långsam och elegant uppbyggnad till filmens andra hälft, där tempot plötsligt skiftar, och historien utvecklas till en episk kampfilm av riktiga "Sagan om ringen"-mått. Jag gillade den första hälften bäst, den är visuellt slående, välspelad och man känner konflikten koka under prydliga ytan. Jag uppskattade särskilt Chow Yun-Fats tolkning av den auktoritäre kejsaren. Där har vi en gubbe men inte vill hamna i onåd hos.
I mitten av filmen ligger fokus på den kejserliga läkaren och hans familj, de har en något kontroversiell koppling till sina herrar, och detta tillför ett nödvändigt och uppskattat underifrån-perspektiv till storyn. Att bara se diverse högheter trava omkring bland insektsliknande tjänstefolk i två timmar hade varit för mycket att palla med.
När masskrigsscenerna sen startar är filmen fortfarande visuellt stark, även om jag i en hel del bilder med lätthet såg att det var små datoranimationer och inte skådespelare som sprang omkring och högg ihjäl varandra. Och när kejsarinnans guldutsmyckade armé tar sig an sin makes stålgrå dito slås jag av tanken att detta bara är en upphottad version av myrornas krig. Men trots allt är även dessa scener finurligt komponerade.
"Curse of the Golden Flower" är komplex, men fascinerande. När jag tänker på den får jag lust att genast se den igen, och det måste anses vara ett mycket bra betyg. Ett storslaget familjedrama i fin kostym är vad den är. Ett sant spektakel. Den borde inte lämna någon besviken.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Filmen innehåller så många skådisar och miljöer i guldutsmyckning att jag halvt förväntade mig att teven skulle implodera av tyngden.
2. Trots en hel del uppenbara CGI-element användes faktiskt över 1000 riktiga statister för masscenerna.
3. För en gångs skull får vi se vad som händer med liken efter de hundratusentals soldater som slaktas vid det stora slaget! De släpas bort av tjänstefolk som sedan moppar upp blodet och sopar och gör fint.
2. Trots en hel del uppenbara CGI-element användes faktiskt över 1000 riktiga statister för masscenerna.
3. För en gångs skull får vi se vad som händer med liken efter de hundratusentals soldater som slaktas vid det stora slaget! De släpas bort av tjänstefolk som sedan moppar upp blodet och sopar och gör fint.
JOEL FORNBRANT (2008-02-21)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Li Gong (3)
Li Gong (3)
