Intressant och sorgligt på samma gång
FILMENMaja Nyblom är en fascinerade kvinna. 94 år gammal driver hon det egna hotellet Palace Hotell i Hultsfred. Där gör allt, hon lagar frukost, hon städar, hon registrerar gäster och hon sköter bokningen. Så har det alltid varit… åtminstone under de 45 åren hon drivit hotellet.
I början drev hon det tillsammans med sin man och när han gick bort för tio år sedan bestämde hon sig för att fortsätta själv. Hon berättar i dokumentären att hon försökt ha anställda men det funkade inte. De gjorde inte saker och ting på hennes sätt och allt tog för lång tid. Maja är nämligen en väldigt bestämd kvinna. Har hon bestämt att det ska vara på ett visst sätt så blir det så.
"Palace Hotell" är en otroligt fascinerande dokumentär om en kvinna som vigt sitt liv åt att tjäna andra. Hon sätter sitt hotell framför sig själv och hon älskar sina gäster över allt annat. Hon är en bestämd kvinna som gillar att arbeta och att dansa. Personligen förstår jag inte hur hon hinner. Hennes hotell har 20 rum och 45 bäddar och ingen personal. Helt otroligt.
När det gäller rummen ser de ut precis som de gjorde 1960. Alla möbler och inredning är kvar från den tiden. En gäst som bor på hotellet minns till exempel att hon hade samma typ av möbler när hon var ung. Även telefonväxeln och övrig utrustning är från 60-talet. Hon tar heller inga kreditkort utan på Palace Hotell är det kontanter som gäller.
"Palace Hotell" är också en ganska beklämmande dokumentär. För lika engagerad som Maja är, lika ensam är hon. Hon säger det själv i filmen att hon inte haft tid att skaffa några riktiga vänner utan hennes gäster är de enda vännerna hon har. När det kommer nya gäster lever hon upp och hon kramar om dem och när de inte är där skriver hon brev till dem. Speciellt förtjust är hon i en speciell gäst, Stuart, som återkommer varje år under Hultsfredsfestivalen. Han får alltid rum 14. För övrigt är just Hultsfredsfestivalen Majas favorittillfälle på året. Ungdomarna väller in i stan och hotellet är fullbokat. Varje rum är uthyrt och det inhyses till och med ungdomar i pannrummet. Allt för att gästerna ska trivas.
"Palace Hotell" spelades in under tre års tid och producenten Ulric Bellman följde under den tiden Maja och hennes hotell. Resultatet är en fascinerande dokumentär som, även om jag njöt av att se den, också är rätt sorglig.
I början drev hon det tillsammans med sin man och när han gick bort för tio år sedan bestämde hon sig för att fortsätta själv. Hon berättar i dokumentären att hon försökt ha anställda men det funkade inte. De gjorde inte saker och ting på hennes sätt och allt tog för lång tid. Maja är nämligen en väldigt bestämd kvinna. Har hon bestämt att det ska vara på ett visst sätt så blir det så.
"Palace Hotell" är en otroligt fascinerande dokumentär om en kvinna som vigt sitt liv åt att tjäna andra. Hon sätter sitt hotell framför sig själv och hon älskar sina gäster över allt annat. Hon är en bestämd kvinna som gillar att arbeta och att dansa. Personligen förstår jag inte hur hon hinner. Hennes hotell har 20 rum och 45 bäddar och ingen personal. Helt otroligt.
När det gäller rummen ser de ut precis som de gjorde 1960. Alla möbler och inredning är kvar från den tiden. En gäst som bor på hotellet minns till exempel att hon hade samma typ av möbler när hon var ung. Även telefonväxeln och övrig utrustning är från 60-talet. Hon tar heller inga kreditkort utan på Palace Hotell är det kontanter som gäller.
"Palace Hotell" är också en ganska beklämmande dokumentär. För lika engagerad som Maja är, lika ensam är hon. Hon säger det själv i filmen att hon inte haft tid att skaffa några riktiga vänner utan hennes gäster är de enda vännerna hon har. När det kommer nya gäster lever hon upp och hon kramar om dem och när de inte är där skriver hon brev till dem. Speciellt förtjust är hon i en speciell gäst, Stuart, som återkommer varje år under Hultsfredsfestivalen. Han får alltid rum 14. För övrigt är just Hultsfredsfestivalen Majas favorittillfälle på året. Ungdomarna väller in i stan och hotellet är fullbokat. Varje rum är uthyrt och det inhyses till och med ungdomar i pannrummet. Allt för att gästerna ska trivas.
"Palace Hotell" spelades in under tre års tid och producenten Ulric Bellman följde under den tiden Maja och hennes hotell. Resultatet är en fascinerande dokumentär som, även om jag njöt av att se den, också är rätt sorglig.
EXTRAMATERIALET
Filmen innehåller inget extramaterial.
TRE SAKER
1. När jag ser dokumentären kan jag inte låta bli att undra när Maja sover. Hon har ju alltid något att göra.
2. Under Hultsfredsfestivalen tar hon hjälp av sina småsyskon som bara är 79 och 86 år gamla.
3. Utifall ni tycker att ni känner igen Stuart men inte kan placera honom kan jag berätta att han var med i juryn i TV-programmet "Fame Factory".
2. Under Hultsfredsfestivalen tar hon hjälp av sina småsyskon som bara är 79 och 86 år gamla.
3. Utifall ni tycker att ni känner igen Stuart men inte kan placera honom kan jag berätta att han var med i juryn i TV-programmet "Fame Factory".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
