Obegripligt men förtjusande ekonomidrama
FILMENEtt par saker får mig att känna mig totalt dum i huvudet. En sak är bilar (eller snarare deras innanmäten) och en annan är ekonomi på en nivå ovanför vanlig privatekonomi. I min recension av "Wall Street" redogjorde jag för min okunskap och refererade till en scen i favoritfilmen "Ombytta roller" där huvudpersonerna lugnt och sansat kliver in på börsgolvet och skriker något som får folk att bete sig som galna. Jag vet inte exakt vad som händer men jag förstår vad som händer.
I "The Big Short" är det exakt samma läge. Be mig inte redogöra för den ekonomiska biten av filmen för jag fattar ingenting under de två timmarna. Det handlar i extremt grova drag om en säkerhet bunden i bostadslån som anses vara orubblig men som kulminerar i en "bubbla" 2008, och filmen handlar i synnerhet om ett antal fondförvaltare och liknande som förutser bubblan och mot all vett och sans satsar pengar mot den amerikanska ekonomin och tjänar multum på det. Typ så. Detaljerna går mig förbi trots att filmen på ett ganska humoristiskt sätt använder Margot Robbie i ett bubbelbad och Selena Gomez vid ett roulettebord för att förklara vissa uttryck. Det hjälper föga.
Trots att jag inte fattar ett smack är det ändå en underhållande film. Det enorma drivet i historien och karaktärer som vet vad de snackar om, gestaltade av en rad toppnamn, gör att man inte kan låta bli att förtjusas av filmen.
Det är Dr Michael Burry (Christian Bale) som förutspår att det kommer att bli en bostadsbubbla. Det är IT-kraschen och dess uteblivna påverkan på bostadsmarknaden som får honom att börja forska. Burry kan läsa siffror och de talar sitt tydliga språk - för honom, kollegor och chefer håller inte med. Burry går dock emot strömmen och börjar med en rad "negativa" affärer som bankerna glatt tar emot. Det är som om han ger dem pengar rakt upp och ned.
Burrys oortodoxa affärer blir en snackis och rådgivaren Jared Vennett (Ryan Gosling) snappar upp detta och förstår snabbt att det ligger något i det. Han berättar om detta för investeraren Mark Baum (Steve Carell) som tillsammans med sitt team börjar rota i om det verkligen är en bubbla på gång. Efter att ha insett hur extremt märklig säkerheten i bolånen är förstår de vad som faktiskt är på gång och inleder liknande affärer som Burry.
En kopia av en text med Burrys teorier hamnar i händerna på ett par unga investerare (John Magaro och Finn Wittrock) som ännu inte etablerat sig ordentligt på marknaden och de förstår också den djupare innebörden, och tillsammans med en pensionerad säljare (Brad Pitt) börjar de rota på sitt håll och kommer fram till exakt samma sak som alla andra.
Det är genom dessa olika spår vi följer Burrys idé till den slutgiltiga kraschen. Detta sker under några år och filmen är riktigt duktig på att ge oss tidsmarkörer i form av korta populärkulturella och historiska klipp som snabbt etablerar vilket år det handlar om. Det är smart och snyggt gjort, precis som filmen i sin helhet. Det är den fram till nu renodlade komediregissören Adam McKay ("Anchorman", "Talladega Nights", "The Other Guys" med flera) som här tar ett rejält kliv utanför sin komfortzon och gör en riktigt bra film. Givetvis finns det en behaglig dos humor i filmen, men i grund och botten är denna verklighetsbaserade film på sätt och vis hemsk. På andra sidan kraschen fanns folk som förlorade allt och filmen skämtar inte bort den sanningen.
Av alla toppnamn i skådespelarstallet vill jag framför allt lyfta fram Steve Carell som i en rad filmer nu bevisat att han är något mer än bara en rolig kille. Christian Bales snudd på aspergianska figur är också mycket minnesvärd.
I "The Big Short" är det exakt samma läge. Be mig inte redogöra för den ekonomiska biten av filmen för jag fattar ingenting under de två timmarna. Det handlar i extremt grova drag om en säkerhet bunden i bostadslån som anses vara orubblig men som kulminerar i en "bubbla" 2008, och filmen handlar i synnerhet om ett antal fondförvaltare och liknande som förutser bubblan och mot all vett och sans satsar pengar mot den amerikanska ekonomin och tjänar multum på det. Typ så. Detaljerna går mig förbi trots att filmen på ett ganska humoristiskt sätt använder Margot Robbie i ett bubbelbad och Selena Gomez vid ett roulettebord för att förklara vissa uttryck. Det hjälper föga.
Trots att jag inte fattar ett smack är det ändå en underhållande film. Det enorma drivet i historien och karaktärer som vet vad de snackar om, gestaltade av en rad toppnamn, gör att man inte kan låta bli att förtjusas av filmen.
Det är Dr Michael Burry (Christian Bale) som förutspår att det kommer att bli en bostadsbubbla. Det är IT-kraschen och dess uteblivna påverkan på bostadsmarknaden som får honom att börja forska. Burry kan läsa siffror och de talar sitt tydliga språk - för honom, kollegor och chefer håller inte med. Burry går dock emot strömmen och börjar med en rad "negativa" affärer som bankerna glatt tar emot. Det är som om han ger dem pengar rakt upp och ned.
Burrys oortodoxa affärer blir en snackis och rådgivaren Jared Vennett (Ryan Gosling) snappar upp detta och förstår snabbt att det ligger något i det. Han berättar om detta för investeraren Mark Baum (Steve Carell) som tillsammans med sitt team börjar rota i om det verkligen är en bubbla på gång. Efter att ha insett hur extremt märklig säkerheten i bolånen är förstår de vad som faktiskt är på gång och inleder liknande affärer som Burry.
En kopia av en text med Burrys teorier hamnar i händerna på ett par unga investerare (John Magaro och Finn Wittrock) som ännu inte etablerat sig ordentligt på marknaden och de förstår också den djupare innebörden, och tillsammans med en pensionerad säljare (Brad Pitt) börjar de rota på sitt håll och kommer fram till exakt samma sak som alla andra.
Det är genom dessa olika spår vi följer Burrys idé till den slutgiltiga kraschen. Detta sker under några år och filmen är riktigt duktig på att ge oss tidsmarkörer i form av korta populärkulturella och historiska klipp som snabbt etablerar vilket år det handlar om. Det är smart och snyggt gjort, precis som filmen i sin helhet. Det är den fram till nu renodlade komediregissören Adam McKay ("Anchorman", "Talladega Nights", "The Other Guys" med flera) som här tar ett rejält kliv utanför sin komfortzon och gör en riktigt bra film. Givetvis finns det en behaglig dos humor i filmen, men i grund och botten är denna verklighetsbaserade film på sätt och vis hemsk. På andra sidan kraschen fanns folk som förlorade allt och filmen skämtar inte bort den sanningen.
Av alla toppnamn i skådespelarstallet vill jag framför allt lyfta fram Steve Carell som i en rad filmer nu bevisat att han är något mer än bara en rolig kille. Christian Bales snudd på aspergianska figur är också mycket minnesvärd.
EXTRAMATERIALET
En kvartslång presentation av karaktärerna ligger lite plikttroget med som enda extramaterial på DVD:n. Inget att klaga på i sig. Blu-ray-utgåvan innehåller betydligt mer i bonusutbud.
TRE SAKER
...om Christian Bale och hans karaktär:
1. Bales Dr Michael Burry är den enda "riktiga" karaktären i filmen. Alla andra skådespelare spelar karaktärer baserade på verkliga personer.
2. Burry har ett glasöga vilket filmens första scen etablerar. Bale har förmågan att "låsa" sitt ena öga, så inget datafusk eller liknande har behövts för att återskapa glasögats begränsade rörlighet.
3. För att vara en svinrik ekonom går Burry omkring i rena myskläderna, lyssnar på metal (Mastodon, Metallica, Pantera) och kopplar av genom att mangla på trumsetet. Roliga personlighetsdrag!
1. Bales Dr Michael Burry är den enda "riktiga" karaktären i filmen. Alla andra skådespelare spelar karaktärer baserade på verkliga personer.
2. Burry har ett glasöga vilket filmens första scen etablerar. Bale har förmågan att "låsa" sitt ena öga, så inget datafusk eller liknande har behövts för att återskapa glasögats begränsade rörlighet.
3. För att vara en svinrik ekonom går Burry omkring i rena myskläderna, lyssnar på metal (Mastodon, Metallica, Pantera) och kopplar av genom att mangla på trumsetet. Roliga personlighetsdrag!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA