När verkligheten blir obegriplig
FILMENDet hör inte till mina vanligheter att sätta tänderna i en belgisk film. Jag kan faktiskt inte på rak arm räkna upp en enda film jag sett som jag vet är belgisk, men rent logiskt bör jag ha sett några. Hur som helst, var en film är gjord någonstans har ganska liten betydelse för mig - är filmen bra eller dålig lär man märka det oavsett om man förstår språket eller inte.
"Ben X" hör dock tveklöst till kategorin bra filmer. Den var Belgiens Oscarsbidrag 2007 vilket säger en hel del. I denna film gräver sig debuterande filmmakaren Nic Balthazar ned sig i hjärnan på en autistisk tonåring som tar sin tillflykt i MMORPG-världen för att fly undan verkligheten som han inte förstår sig på. Balthazar har adapterat sin egen roman som i sin tur är baserad på en verklig händelse.
Balthazar är tydligen en känd och omtyckt filmkritiker i Flandern och han måste ha snappat upp en hel del under sina år som kritiker för "Ben X" känns verkligen inte som en debutants film. Regin är kort och gott strålande och Balthazar har stor draghjälp av Tobey Maquire-kopian Greg Timmermans i huvudrollen som trovärdigt gestaltar en autistisk person, i alla fall så som man inbillar sig att de är.
Ben förstår sig inte på verkligheten. Han förstår inte varför man säger "god morgon" när det inte är en god morgon. Han förstår inte varför folk babblar så med varandra eller varför de byter saliv med varandra. Han förstår inte varför två skolkamrater kallar honom för "sin bäste vän" när de retar och slår honom. Det enda som gör livet värt att leva är de stunder han spelar "Archlord" tillsammans med online-kompisen Scarlite. Hon förstår honom, i alla fall i spelens värld.
Plötsligt går mobbingen för långt, samtidigt som Scarlite ska komma och hälsa på Ben. Allting faller samman och Ben går in i spelets slutsträcka.
Formen på filmen är ett traditionellt berättande med voice-over av Ben, men detta bryts av dokumentära intervjuer med hans släkt och vänner samt skolrepresentanter. Även om dessa inte visuellt skiljer sig från den övriga filmen så pekar dessa intervjuer på att något hemskt har hänt och som tittare drar man egna slutsatser om vad detta hemska kan vara. Lyckligtvis har Balthazar en fin fingertoppskänsla i sitt berättande så att ingenting är självklart eller uppenbart, och upplösningen är inte enkel att förutse.
Jag gillar det och jag gillar filmen i sin helhet. Det är en stark historia med många hemska inslag, men samtidigt en balanserade dos feel good. Att skådespelet och regin samt det visuella språket sedan håller toppklass är som ni förstår ingen nackdel.
"Ben X" hör dock tveklöst till kategorin bra filmer. Den var Belgiens Oscarsbidrag 2007 vilket säger en hel del. I denna film gräver sig debuterande filmmakaren Nic Balthazar ned sig i hjärnan på en autistisk tonåring som tar sin tillflykt i MMORPG-världen för att fly undan verkligheten som han inte förstår sig på. Balthazar har adapterat sin egen roman som i sin tur är baserad på en verklig händelse.
Balthazar är tydligen en känd och omtyckt filmkritiker i Flandern och han måste ha snappat upp en hel del under sina år som kritiker för "Ben X" känns verkligen inte som en debutants film. Regin är kort och gott strålande och Balthazar har stor draghjälp av Tobey Maquire-kopian Greg Timmermans i huvudrollen som trovärdigt gestaltar en autistisk person, i alla fall så som man inbillar sig att de är.
Ben förstår sig inte på verkligheten. Han förstår inte varför man säger "god morgon" när det inte är en god morgon. Han förstår inte varför folk babblar så med varandra eller varför de byter saliv med varandra. Han förstår inte varför två skolkamrater kallar honom för "sin bäste vän" när de retar och slår honom. Det enda som gör livet värt att leva är de stunder han spelar "Archlord" tillsammans med online-kompisen Scarlite. Hon förstår honom, i alla fall i spelens värld.
Plötsligt går mobbingen för långt, samtidigt som Scarlite ska komma och hälsa på Ben. Allting faller samman och Ben går in i spelets slutsträcka.
Formen på filmen är ett traditionellt berättande med voice-over av Ben, men detta bryts av dokumentära intervjuer med hans släkt och vänner samt skolrepresentanter. Även om dessa inte visuellt skiljer sig från den övriga filmen så pekar dessa intervjuer på att något hemskt har hänt och som tittare drar man egna slutsatser om vad detta hemska kan vara. Lyckligtvis har Balthazar en fin fingertoppskänsla i sitt berättande så att ingenting är självklart eller uppenbart, och upplösningen är inte enkel att förutse.
Jag gillar det och jag gillar filmen i sin helhet. Det är en stark historia med många hemska inslag, men samtidigt en balanserade dos feel good. Att skådespelet och regin samt det visuella språket sedan håller toppklass är som ni förstår ingen nackdel.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. På IMBD.com finns "Untitled Ben X Remake (2009)" listad men ingen mer info att tillgå. Man kan anta att det handlar om att amerikaner inte kan läsa undertexter igen.
2. Under filmens gång började jag tänka på den isländska gruppen Sigur Rós och hur väl deras musik hade passat in i filmens stämning, och visst 17 dök det upp en låt med dem mot slutet.
3. I början av filmen berättar Ben att han spelar sitt spel 45 minuter varje morgon. Den lilla erfarenhet av dataspel som jag har indikerar dock att man behöver spela betydligt mer än så för att komma upp i nivå 80.
2. Under filmens gång började jag tänka på den isländska gruppen Sigur Rós och hur väl deras musik hade passat in i filmens stämning, och visst 17 dök det upp en låt med dem mot slutet.
3. I början av filmen berättar Ben att han spelar sitt spel 45 minuter varje morgon. Den lilla erfarenhet av dataspel som jag har indikerar dock att man behöver spela betydligt mer än så för att komma upp i nivå 80.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Johan Heldenbergh (1)
Johan Heldenbergh (1)
