Gullig komedi från forntiden
FILMENNog blir man lite upphetsad när en film beskrivs som "en av 30 bästa brittiska filmerna" genom historien. Förväntningarna skruvas upp och filmupplevelsen kan inte vara annat än fantastisk?
Eller?
Tja, någon gång i tiden så kan jag tänka mig att folk blev som vansinniga av lycka av "Gregory's Girl" men idag... Nja, sätt den här filmen i händerna på den tänkta målgruppen (tonåringar) och de stänger av efter fem minuter. Tiderna förändras, så mycket kan man säga.
Men till filmens fördel så måste jag ändå säga att den är väldigt realistisk. Till och med den erkända recensenten Roger Ebert var inne på samma spår när han recenserade filmen i forntiden (det vill säga runt 1981 när den kom ut) då han tyckte att vuxna borde se filmen för att få lite koll på ungdomarna. Filmen - för övrigt skriven och regisserad av den inte helt okända Bill Forsyth - skildrar bra känslan av att vara ung och intresserad av det motsatta könet. Det är en del fräckare inslag av det mildare slaget, men i det stora hela är det en ganska gullig film, speciellt slutet som jag inte alls förutsåg.
Titelns Gregory (John Gordon Sinclair) är en riktig råtönt och jag blir grymt irriterad på honom. Han har nyligen växt till sig och blivit gänglig och okontrollerbar och är precis på gränsen medan att vara ett oseriöst barn och en ung vuxen. Det han saknar i karisma väger han upp med dåliga skämt och ett allmänt barnsligt beteende. Han är en kass målvakt i skolans fotbollslag och när lagledaren vill få in lite nytt blod i laget träder Dorothy (Dee Hepburn) in. Hon bokstavligen lirar skjortan av alla killar och Gregory blir - precis som alla andra - vansinnigt förälskad i henne.
Gregorys utmaning blir därför att försöka vinna hennes gunst och i och med det kanske ta det där sista steget bort från barndomen.
Allt man hört om brittiska killar blir bekräftat i den här filmen. Det är inga hunkar vi har att göra med. I princip samtliga killar i filmen är riktiga råtöntar och det kan inte vara speciellt lätt för tjejerna i filmen att hitta någon att bli kär i. Varför Dorothy visar ett intresse för Gregory är med andra ord helt obegripligt att förstå.
Men som sagt; filmen är gullig och lite smått oväntad, och det är med facit i handen lätt att förstå varför den blev så uppskattad, även om den idag, för en modern publik, troligtvis inte funkar alls.
Eller?
Tja, någon gång i tiden så kan jag tänka mig att folk blev som vansinniga av lycka av "Gregory's Girl" men idag... Nja, sätt den här filmen i händerna på den tänkta målgruppen (tonåringar) och de stänger av efter fem minuter. Tiderna förändras, så mycket kan man säga.
Men till filmens fördel så måste jag ändå säga att den är väldigt realistisk. Till och med den erkända recensenten Roger Ebert var inne på samma spår när han recenserade filmen i forntiden (det vill säga runt 1981 när den kom ut) då han tyckte att vuxna borde se filmen för att få lite koll på ungdomarna. Filmen - för övrigt skriven och regisserad av den inte helt okända Bill Forsyth - skildrar bra känslan av att vara ung och intresserad av det motsatta könet. Det är en del fräckare inslag av det mildare slaget, men i det stora hela är det en ganska gullig film, speciellt slutet som jag inte alls förutsåg.
Titelns Gregory (John Gordon Sinclair) är en riktig råtönt och jag blir grymt irriterad på honom. Han har nyligen växt till sig och blivit gänglig och okontrollerbar och är precis på gränsen medan att vara ett oseriöst barn och en ung vuxen. Det han saknar i karisma väger han upp med dåliga skämt och ett allmänt barnsligt beteende. Han är en kass målvakt i skolans fotbollslag och när lagledaren vill få in lite nytt blod i laget träder Dorothy (Dee Hepburn) in. Hon bokstavligen lirar skjortan av alla killar och Gregory blir - precis som alla andra - vansinnigt förälskad i henne.
Gregorys utmaning blir därför att försöka vinna hennes gunst och i och med det kanske ta det där sista steget bort från barndomen.
Allt man hört om brittiska killar blir bekräftat i den här filmen. Det är inga hunkar vi har att göra med. I princip samtliga killar i filmen är riktiga råtöntar och det kan inte vara speciellt lätt för tjejerna i filmen att hitta någon att bli kär i. Varför Dorothy visar ett intresse för Gregory är med andra ord helt obegripligt att förstå.
Men som sagt; filmen är gullig och lite smått oväntad, och det är med facit i handen lätt att förstå varför den blev så uppskattad, även om den idag, för en modern publik, troligtvis inte funkar alls.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns det vanliga småplocket med ett triviablock och en biografi om Bill Forsyth som höjdpunkter. Här finns en del matnyttigt att insupa.
TRE SAKER
1. Filmen är rätt taffligt dubbad. Det är osynkat och det låter som Billy Boyd (Pippin i "Sagan om ringen"-trilogin) har dubbat varenda kille i filmen. Till filmens amerikanska release dubbades filmen om med lite mildare dialekt.
2. De som läste "Buster" på 80-talet minns kanske serien "Fotbollsfantasten" med Tommy Barnes som kämpade för att få spela fotboll när alla andra ville spela rugby. Då minns ni även Barnes frisyr. Tänk er den blandad med Hulkens frisyr och ni har varenda kille i den här filmen.
3. 1999 kom en uppföljare - "Gregory's 2 girls" - återigen med Bill Forsyth i regi- och manusstolen och John Gordon Sinclair i huvudrollen. Det blev inte samma succé.
2. De som läste "Buster" på 80-talet minns kanske serien "Fotbollsfantasten" med Tommy Barnes som kämpade för att få spela fotboll när alla andra ville spela rugby. Då minns ni även Barnes frisyr. Tänk er den blandad med Hulkens frisyr och ni har varenda kille i den här filmen.
3. 1999 kom en uppföljare - "Gregory's 2 girls" - återigen med Bill Forsyth i regi- och manusstolen och John Gordon Sinclair i huvudrollen. Det blev inte samma succé.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
John Bett (1)
John Bett (1)
