Trovärdigt i Gandolfinis näst sista insats
FILMENDet är något djupt konstigt att se en ny film med en skådespelare som nyligen gått bort. Filmbranschen är ju tyvärr så att det oftast finns saker kvar att släppa. Det kommer inte minst att märkas när det trillar ut nya filmer med Philip Seymour Hoffman de kommande åren. I det här fallet handlar det om James Gandolfini som avled i juni 2013 några månader innan "Enough Said" hade sina första biovisningar. Det känns som sagt konstigt att se honom där på skärmen, vital och i sin livs skådespelarform. Tragiskt.
Men det är Julia Louis-Dreyfus som gör filmens huvudroll. Hon spelar Eva, en massös som fraktar runt sin massagebädd till olika hem och får tampas med snattriga eller illaluktande kunder. Hon är skild och dotten Ellen (Tracey Fairaway) håller som bäst på att packa ihop sitt flickrum för att flytta till college. På en fest träffar Eva poeten Marianne (Catherine Keener) som blir en ny kund och hon träffar som hastigast Albert (Gandolfini) som hon senare har en väldigt lyckad dejt med. Medan Eva delar med sig av sin nyförälskelse berättar Marianne om sin ex-man och hans fel och brister. Så småningom inser Eva att det är samma man de pratar om och det bara en tidsfråga innan triangeldramat är ett faktum. Och vad händer då?
"Enough Said" är mycket bra och rar film. Den har sin beskärda del av humor men är ett drama om kärlek i medelåldern och om att någons ex är en annans drömperson. Julia Louis-Dreyfus är inte känd för att lufta ett dramatiskt register men hon gör det bra, precis som James Gandolfini klarar av att vara rolig på ett fullt naturligt vis. Samspelet är lysande och man blir lite småkär i deras relation.
Manusförfattaren och regissören Nicole Holofcener, vars övriga produktion jag inte sett, påstås vara lite känd för att skapa dialoger som låter så som folk pratar, och "Enough Said" känns väldigt äkta. En trovärdig film, på alla sätt och vis.
Men det är Julia Louis-Dreyfus som gör filmens huvudroll. Hon spelar Eva, en massös som fraktar runt sin massagebädd till olika hem och får tampas med snattriga eller illaluktande kunder. Hon är skild och dotten Ellen (Tracey Fairaway) håller som bäst på att packa ihop sitt flickrum för att flytta till college. På en fest träffar Eva poeten Marianne (Catherine Keener) som blir en ny kund och hon träffar som hastigast Albert (Gandolfini) som hon senare har en väldigt lyckad dejt med. Medan Eva delar med sig av sin nyförälskelse berättar Marianne om sin ex-man och hans fel och brister. Så småningom inser Eva att det är samma man de pratar om och det bara en tidsfråga innan triangeldramat är ett faktum. Och vad händer då?
"Enough Said" är mycket bra och rar film. Den har sin beskärda del av humor men är ett drama om kärlek i medelåldern och om att någons ex är en annans drömperson. Julia Louis-Dreyfus är inte känd för att lufta ett dramatiskt register men hon gör det bra, precis som James Gandolfini klarar av att vara rolig på ett fullt naturligt vis. Samspelet är lysande och man blir lite småkär i deras relation.
Manusförfattaren och regissören Nicole Holofcener, vars övriga produktion jag inte sett, påstås vara lite känd för att skapa dialoger som låter så som folk pratar, och "Enough Said" känns väldigt äkta. En trovärdig film, på alla sätt och vis.
EXTRAMATERIALET
Inte så mycket att jubla för när det gäller skivans bonusar. En samling flams och trams bakom kameran och ett antal "promotional featurettes" som är som trailers med lite kommentarer med olika inriktningar. Mycket repetitioner och inte mycket som ger något djup åt filmen.
TRE SAKER
1. James Gandolfinis sista film, den Dennis Lehane-skrivna "The Drop" med Tom Hardy och Noomi Rapace i övriga roller, har i skrivandets stund precis haft amerikansk premiär.
2. Nicole Holofcener har för vana att ha med Catherine Keener i sina filmer. Redan för sex år sedan beskrev jag Keener som "duktig på att gestalta varma, 'vanliga' kvinnor" vilket även Holofcener verkar tycka, även om Keener i den här filmen varken är varm eller vanlig...
3. I Sverige visades filmen på Stockholm International Film Festival ungefär ett halvår innan den fick vanlig biopremiär.
2. Nicole Holofcener har för vana att ha med Catherine Keener i sina filmer. Redan för sex år sedan beskrev jag Keener som "duktig på att gestalta varma, 'vanliga' kvinnor" vilket även Holofcener verkar tycka, även om Keener i den här filmen varken är varm eller vanlig...
3. I Sverige visades filmen på Stockholm International Film Festival ungefär ett halvår innan den fick vanlig biopremiär.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA