Peckinpahs mest personliga
FILMEN"Bring Me the Head of Alfredo Garcia" orsakade en del kontrovers vid sin premiär 1974. Kritiker fräste med få undantag åt den (vissa har gått så långt som att kalla filmen en av de sämsta som någonsin gjorts), samtidigt som dramat bannlystes i ett antal länder, däribland Sverige. Idag kan det vara svårt att förstå vad detta hallå grundade sig på, men sannolikt var inte filmens kontemporära publik särskilt mottaglig för den moraliskt korrupta nihilism som berättelsen förmedlar.
Historien utspelar sig i Mexiko, där den nedgångne bartendern Bennie (Warren Oates) ser sin chans att äntligen göra stora stålar när en mäktig godsägare utfäster en belöning på oförsiktige charmören Alfredo Garcias huvud. Den senare har gjort godsägarens dotter på smällen, varför den vanärade fadern är beredd att ge en miljon dollar till den som kan leverera kvinnotjusarens huvud på ett silverfat. Bennie har en fördel gentemot övriga lycksökare: han vet precis var Garcia befinner sig, nämligen sex fot under jorden, då han nyligen dött i en bilolycka. För honom är det hela så enkelt som att med hjälp av flickvännen Elita (som tidigare haft en affär med Garcia) söka upp graven, hugga huvudet av kroppen och återlämna det för att inhämta sin belöning. Han behöver inte ens döda någon. Naturligtvis blir det inte så enkelt som han tror.
Det blir en sorts Road Movie, där Bennie och Elita, den senare spelad av Isela Vega, måste trotsa såväl oborstade mc-knuttar som övriga typer på jakt efter Garcias huvud för att nå sitt mål. Flickvännen är inte särskilt pigg på att gräva upp och lemlästa sin förre älskares kropp, men går motvilligt med på det hela sen Bennie lovat gifta sig med henne. Storyn tar ett antal bisarra vändningar efter detta, men jag ska inte avslöja för mycket. Det räcker kanske med att säga att filmens andra hälft ser Bennie utveckla en slags vänskap med Garcias avkapade huvud för att förstå på vilken nivå historien ligger.
"Bring Me the Head..." är regisserad av Sam Peckinpah, mannen bakom klassiker som "The Wild Bunch", "Straw Dogs" och "The Getaway", samt ofta anklagad för att vara både kvinnofientlig och antiintellektuell. Själv ser jag honom mer som 70-talsfilmens svar på Charles Bukowski, främst på grund av hans ihärdiga skildringar av människor på gränsen, och för hans omvittnade leverne med missbruk av alkohol och övriga droger. Och om det är något man kan säga om "Bring Me the Head...", är det att den är Peckinpah till max.
Vi har här en sjaskig, alkoholiserad protagonist med en skakig relation till sin kvinna och ute på ett högst tvivelaktigt uppdrag. Vi har mängder av blodig skottlossning i slow motion (ett signum för regissören), och vi har framför allt en film som till stor del handlar om en gubbe som är på väg genom Mexiko med ett avhugget huvud liggande i en påse i sätet bredvid honom. Och det är alltihop väldigt bra. Berättelsen är spännande och oförutsägbar, och Bennie och Elita, och i viss mån även Garcia själv, är intressant tecknade karaktärer. Vi vill se hur det går, även om vi tidigt anar att slutdestinationen är åt helvete.
Vissa problem dras filmen med, av vilka det allvarligaste är en dubbel upplösning i slutet. Man har helt enkelt staplat två likartade shoot-outs på varandra, och jag begriper inte varför. Peckinpah är en av de bästa någonsin på att regissera eldstrider (se slutet av "The Getaway" för referens), så det är lite synd att han inte gjorde en massiv slutscen istället för två halvdana. Det börjar även mot slutet av filmen kännas osannolikt att Bennie ständigt går oskadd ur de mest kaotiska sammandrabbningar, men det är sånt jag kan förlåta.
"Bring Me the Head of Alfredo Garcia" är en unik film av en unik regissör. Det är den typ av rulle som på sin tid sågades i knähöjd, men som senare fått sin rätta uppskattning. Att vara före sin tid lönar sig ofta i det långa loppet, och de invändningar som 70-talets kritiker haft, har sedan länge renderats ogiltiga i och med att underhållningsvåldet tagit plats i mainstream-soffan, på gott och ont.
Historien utspelar sig i Mexiko, där den nedgångne bartendern Bennie (Warren Oates) ser sin chans att äntligen göra stora stålar när en mäktig godsägare utfäster en belöning på oförsiktige charmören Alfredo Garcias huvud. Den senare har gjort godsägarens dotter på smällen, varför den vanärade fadern är beredd att ge en miljon dollar till den som kan leverera kvinnotjusarens huvud på ett silverfat. Bennie har en fördel gentemot övriga lycksökare: han vet precis var Garcia befinner sig, nämligen sex fot under jorden, då han nyligen dött i en bilolycka. För honom är det hela så enkelt som att med hjälp av flickvännen Elita (som tidigare haft en affär med Garcia) söka upp graven, hugga huvudet av kroppen och återlämna det för att inhämta sin belöning. Han behöver inte ens döda någon. Naturligtvis blir det inte så enkelt som han tror.
Det blir en sorts Road Movie, där Bennie och Elita, den senare spelad av Isela Vega, måste trotsa såväl oborstade mc-knuttar som övriga typer på jakt efter Garcias huvud för att nå sitt mål. Flickvännen är inte särskilt pigg på att gräva upp och lemlästa sin förre älskares kropp, men går motvilligt med på det hela sen Bennie lovat gifta sig med henne. Storyn tar ett antal bisarra vändningar efter detta, men jag ska inte avslöja för mycket. Det räcker kanske med att säga att filmens andra hälft ser Bennie utveckla en slags vänskap med Garcias avkapade huvud för att förstå på vilken nivå historien ligger.
"Bring Me the Head..." är regisserad av Sam Peckinpah, mannen bakom klassiker som "The Wild Bunch", "Straw Dogs" och "The Getaway", samt ofta anklagad för att vara både kvinnofientlig och antiintellektuell. Själv ser jag honom mer som 70-talsfilmens svar på Charles Bukowski, främst på grund av hans ihärdiga skildringar av människor på gränsen, och för hans omvittnade leverne med missbruk av alkohol och övriga droger. Och om det är något man kan säga om "Bring Me the Head...", är det att den är Peckinpah till max.
Vi har här en sjaskig, alkoholiserad protagonist med en skakig relation till sin kvinna och ute på ett högst tvivelaktigt uppdrag. Vi har mängder av blodig skottlossning i slow motion (ett signum för regissören), och vi har framför allt en film som till stor del handlar om en gubbe som är på väg genom Mexiko med ett avhugget huvud liggande i en påse i sätet bredvid honom. Och det är alltihop väldigt bra. Berättelsen är spännande och oförutsägbar, och Bennie och Elita, och i viss mån även Garcia själv, är intressant tecknade karaktärer. Vi vill se hur det går, även om vi tidigt anar att slutdestinationen är åt helvete.
Vissa problem dras filmen med, av vilka det allvarligaste är en dubbel upplösning i slutet. Man har helt enkelt staplat två likartade shoot-outs på varandra, och jag begriper inte varför. Peckinpah är en av de bästa någonsin på att regissera eldstrider (se slutet av "The Getaway" för referens), så det är lite synd att han inte gjorde en massiv slutscen istället för två halvdana. Det börjar även mot slutet av filmen kännas osannolikt att Bennie ständigt går oskadd ur de mest kaotiska sammandrabbningar, men det är sånt jag kan förlåta.
"Bring Me the Head of Alfredo Garcia" är en unik film av en unik regissör. Det är den typ av rulle som på sin tid sågades i knähöjd, men som senare fått sin rätta uppskattning. Att vara före sin tid lönar sig ofta i det långa loppet, och de invändningar som 70-talets kritiker haft, har sedan länge renderats ogiltiga i och med att underhållningsvåldet tagit plats i mainstream-soffan, på gott och ont.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. "Bring Me the Head..." är den enda filmen där Peckinpah haft sista ordet om klippningen, och inte behövt se final cut ändrat av filmstudion.
2. Kris Kristofferson dyker upp i en kort biroll som mc-knutte. Året innan spelade han huvudrollen i Peckinpahs "Pat Garret & Billy the Kid".
3. Warren Oates baserade sin tolkning av Bennie på Peckinpah själv. Han lånade till och med regissörens solbrillor.
2. Kris Kristofferson dyker upp i en kort biroll som mc-knutte. Året innan spelade han huvudrollen i Peckinpahs "Pat Garret & Billy the Kid".
3. Warren Oates baserade sin tolkning av Bennie på Peckinpah själv. Han lånade till och med regissörens solbrillor.
JOEL FORNBRANT (2010-05-16)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Warren Oates (2)
Warren Oates (2)
