Intelligent underhållning
FILMENDenna teveserie signerad BBC föddes ur de resor författaren Douglas Adams ("Liftarens guide till galaxen") gjorde tillsammans med zoologen Mark Carwardine. Adams och Carwardine skrev dels en bok, dels gjorde de ett antal radioprogram med titeln "Last Chance to See", och detta begav sig kring 1990. De sökte upp och dokumenterade då rödlistade djur, som alltså var utrotningshotade. Det planerades en ny serie som skulle följa upp tidigare resor, men tragiskt nog gick Adams bort 2001, endast 49 år gammal. Nu, tjugo år senare, gör Stephen Fry och Mark Carwardine om resorna, besöker samma platser och försöker hitta arterna igen. Ibland har man lyckats stärka stammen; ibland är arten officiellt utdöd.
Där Douglas Adams är inblandad kan man förvänta sig ett stort mått humor och en lagom stor dos filosofiska reflektioner. Stephen Fry, som var nära vän med Adams, har precis samma förväntningar på sig. Det finns så många anledningar till att skaffa "Last Chance to See". För undertecknad är Stephen Fry den främsta. Han är helt enkelt den mest fulländade, nu levande människan, rent mänskligt och intellektuellt. Men om vi antar att få människor är lika blodhundsdreglande besatta av Fry som jag är, så finns det fortfarande gott om anledningar. BBC gör, vill jag påstå, världens främsta naturfilmer, och nog märks det att man inte snålat med budgeten här heller. I vartenda avsnitt får flygfotot en att tappa andan, och jag kan inte låta bli att tänka hur det skulle se ut på en teve något större och skarpare än min gamla tjockis.
En annan anledning är att man inte bara serveras en massa spektakulära bilder, utan det diskuteras livligt samtidigt som tittaren får lära sig en massa nyttigt och intressant. De besöker Brasilien, Kenya, Uganda, Nya Zeeland, Mexiko, Madagaskar och Indonesien, och kommer teveprivilegium-nära alla möjliga djur, inte bara de strikt rödlistade. Varje avsnitt har ett mål, ett djur de särskilt letar efter, men på vägen får vi träffa en massa roliga, fula, spännande och söta djur, och Mark Carwardine pepprar oss på ett underhållande sätt med kunskap om djuren och omgivningarna.
Omgivningarna, ja. Man fattar inte hur Fry överlevde de där vandringarna uppför berg, i kokhet djungel. Människan ser ut att konstant ha nära-dödenupplevelser där han går och bär på sin rätt imponerande mage. Ibland blir det lite "engelsk kolonialism" över det hela, när Fry och Carwardine framstår som väldigt vita och väldigt brittiska. Känner man till dem vet man naturligtvis att de (åtminstone i sin offentliga person) är oerhört ödmjuka och absolut inte vill klappa någon på huvudet och Tala Hög Och Tydlig Engelska med lokalbefolkningen. Men det händer. Dock är detta inget som återkommer ofta, och är man intresserad av djur, natur, kultur eller bara lite intelligent underhållning så är "Last Chance to See" ett givet inköp.
Där Douglas Adams är inblandad kan man förvänta sig ett stort mått humor och en lagom stor dos filosofiska reflektioner. Stephen Fry, som var nära vän med Adams, har precis samma förväntningar på sig. Det finns så många anledningar till att skaffa "Last Chance to See". För undertecknad är Stephen Fry den främsta. Han är helt enkelt den mest fulländade, nu levande människan, rent mänskligt och intellektuellt. Men om vi antar att få människor är lika blodhundsdreglande besatta av Fry som jag är, så finns det fortfarande gott om anledningar. BBC gör, vill jag påstå, världens främsta naturfilmer, och nog märks det att man inte snålat med budgeten här heller. I vartenda avsnitt får flygfotot en att tappa andan, och jag kan inte låta bli att tänka hur det skulle se ut på en teve något större och skarpare än min gamla tjockis.
En annan anledning är att man inte bara serveras en massa spektakulära bilder, utan det diskuteras livligt samtidigt som tittaren får lära sig en massa nyttigt och intressant. De besöker Brasilien, Kenya, Uganda, Nya Zeeland, Mexiko, Madagaskar och Indonesien, och kommer teveprivilegium-nära alla möjliga djur, inte bara de strikt rödlistade. Varje avsnitt har ett mål, ett djur de särskilt letar efter, men på vägen får vi träffa en massa roliga, fula, spännande och söta djur, och Mark Carwardine pepprar oss på ett underhållande sätt med kunskap om djuren och omgivningarna.
Omgivningarna, ja. Man fattar inte hur Fry överlevde de där vandringarna uppför berg, i kokhet djungel. Människan ser ut att konstant ha nära-dödenupplevelser där han går och bär på sin rätt imponerande mage. Ibland blir det lite "engelsk kolonialism" över det hela, när Fry och Carwardine framstår som väldigt vita och väldigt brittiska. Känner man till dem vet man naturligtvis att de (åtminstone i sin offentliga person) är oerhört ödmjuka och absolut inte vill klappa någon på huvudet och Tala Hög Och Tydlig Engelska med lokalbefolkningen. Men det händer. Dock är detta inget som återkommer ofta, och är man intresserad av djur, natur, kultur eller bara lite intelligent underhållning så är "Last Chance to See" ett givet inköp.
EXTRAMATERIALET
Inget. Det finns en episod till, vid namn "Return of the Rhino". Denna finns dock bara på den engelska utgåvan.
TRE SAKER
1. Man vet att man är en fangirl när man nästan börjar lipa när Stephen Fry faller så illa att han bryter armen på tre ställen.
2. Programmen är utomordentligt väl översatta av Ulf Andersson. Hatten av!
3. Mark Carwardines närkontakt med kakapo-papegojan blev en YouTube-hit. Här finns BBC:s eget klipp "Shagged by a rare parrot".
2. Programmen är utomordentligt väl översatta av Ulf Andersson. Hatten av!
3. Mark Carwardines närkontakt med kakapo-papegojan blev en YouTube-hit. Här finns BBC:s eget klipp "Shagged by a rare parrot".
ÅSA JONSÉN (2011-01-29)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Stephen Fry (14)
Stephen Fry (14)
