2x futuristisk italiensk sci-fi-action
FILMENDet roliga med futuristiska eller postapokalyptiska filmer från 80-talet är årtalen de ska utspela sig. Jag förstår att 20-30 år fram i tiden från inspelningsåret kändes tillräckligt avlägset för att fantisera om både människans fall och den teknologiska utvecklingen, men med facit i handen blir det mest komiskt, speciellt när detta framtida år redan varit. "Hands of Steel", gjord 1986 utspelar sig 1997, blott elva år efter den gjordes, medan "2019: After the fall of New York", gjord 1983, följaktligen utspelar sig 2019 som titeln avslöjar.
Båda filmerna är gjorda i efterskvalpet av "Escape from New York" av den italienska filmskaparen Sergio Martino, som även har "Mountain of the Cannibal God" på meritlistan.
I "2019: After the fall of New York" har det gått 20 år sedan New York och USA bombades samman av Europa-Afrika-Asien-alliansen, Eurak, och lämnade efter sig ett radioaktivt samhälle där de överlevande människorna är oförmögna att få barn. Eurakerna vaktar i New Yorks ruiner med hjälp av hästridande legoknektar som ser ut som Riddar Katos brorsor hela bunten. Bland ruiner och runt om i hela USA finns olika mer eller mindre deformerade folkslag som slåss både mot varandra och Eurakerna.
Men det finns en revolutionär federation med en president som vill slå tillbaka. Krigaren Parsifal (Michael Sopkiw) får i uppdrag att ta sig in i New York för att lokalisera en kvinna som ska vara den enda fruktbara människan kvar på jorden. Tillsammans med en före detta New York-bo och en riktig hårding tar de sig in i staden och möter snabbt motstånd från både andra människor och Eurakerna under sin jakt på kvinnan.
Filmen är precis så där härligt depressiv och töntigt överdriven som en sådan här film ska vara. Det är så klart en B-film, men ändå en välgjord sådan som faktiskt håller ihop rätt bra. Martino blandar modeller med scenbyggen och en del stämningsfulla verkliga platser och kryddar på med specialeffekter som inte ens kan ha varit bra när det begav sig, men det blir bara charmigt i sin helhet. Michael Sopkiw är bra som lite stram och snygg hjälte som både är en jävel på att slåss och köra bil. Detta var hans debutfilm i en filmkarriär som inte innehåller speciellt många titlar.
"Hands of Steel" (även känd som "Atomic Cyborg", "Fists of Steel" och "Arms of Steel") är han dock inte med i. Här spelas hjälten av muskliga Daniel Greene, som inledningsvis inte alls är någon hjälte. Han är en programmerad cyborg med uppgiften att mörda en inflytelserik miljöaktivist. Aktivisten har planer som skär sig mot industrimagnaten Turners (John Saxon) egna planer, varpå ett attentat har planerats. Men något händer när det väl kommer till kritan. Cyborgen Paco skadar aktivisten allvarligt men det dödliga slag han måttade iväg med sina stålhänder var inte alls dödligt.
Paco flyr fältet och hamnar slutligen ute i Arizonaöknen på en bar/ett motell som drivs av Linda (Janet Ågren). Här samlas tillfälliga par för att kuckilura på timbasis eller så kommer truckförarna för att bryta arm. Paco utmanas och vinner så klart, men drar på sig en del fiender på kuppen. Nu har han lokala truckförare efter sig, så väl som både FBI och Turners blodsugna agenter. Innan filmen är över ska dessutom en annan cyborg dyka upp.
Filmen är inte så postapokalyptisk utan mer en futuristisk actionfilm. Det är klart att man tänker både på "Terminator" och "Robocop" när man ser filmen, men det är egentligen ingen kopia. Greene spelar stelt och mekaniskt redan från första scenen, så det är inget tvivel om att han inte är 100% människa.
Även här har Martino hittat schyssta miljöer att spela in filmen i och specialeffekterna är färre och bättre. Det är som han har trott mer på storyn och actionscenerna och inte brytt sig om att krångla till det. Resultatet blir en rätt bra actionmacka.
Båda filmerna är gjorda i efterskvalpet av "Escape from New York" av den italienska filmskaparen Sergio Martino, som även har "Mountain of the Cannibal God" på meritlistan.
I "2019: After the fall of New York" har det gått 20 år sedan New York och USA bombades samman av Europa-Afrika-Asien-alliansen, Eurak, och lämnade efter sig ett radioaktivt samhälle där de överlevande människorna är oförmögna att få barn. Eurakerna vaktar i New Yorks ruiner med hjälp av hästridande legoknektar som ser ut som Riddar Katos brorsor hela bunten. Bland ruiner och runt om i hela USA finns olika mer eller mindre deformerade folkslag som slåss både mot varandra och Eurakerna.
Men det finns en revolutionär federation med en president som vill slå tillbaka. Krigaren Parsifal (Michael Sopkiw) får i uppdrag att ta sig in i New York för att lokalisera en kvinna som ska vara den enda fruktbara människan kvar på jorden. Tillsammans med en före detta New York-bo och en riktig hårding tar de sig in i staden och möter snabbt motstånd från både andra människor och Eurakerna under sin jakt på kvinnan.
Filmen är precis så där härligt depressiv och töntigt överdriven som en sådan här film ska vara. Det är så klart en B-film, men ändå en välgjord sådan som faktiskt håller ihop rätt bra. Martino blandar modeller med scenbyggen och en del stämningsfulla verkliga platser och kryddar på med specialeffekter som inte ens kan ha varit bra när det begav sig, men det blir bara charmigt i sin helhet. Michael Sopkiw är bra som lite stram och snygg hjälte som både är en jävel på att slåss och köra bil. Detta var hans debutfilm i en filmkarriär som inte innehåller speciellt många titlar.
"Hands of Steel" (även känd som "Atomic Cyborg", "Fists of Steel" och "Arms of Steel") är han dock inte med i. Här spelas hjälten av muskliga Daniel Greene, som inledningsvis inte alls är någon hjälte. Han är en programmerad cyborg med uppgiften att mörda en inflytelserik miljöaktivist. Aktivisten har planer som skär sig mot industrimagnaten Turners (John Saxon) egna planer, varpå ett attentat har planerats. Men något händer när det väl kommer till kritan. Cyborgen Paco skadar aktivisten allvarligt men det dödliga slag han måttade iväg med sina stålhänder var inte alls dödligt.
Paco flyr fältet och hamnar slutligen ute i Arizonaöknen på en bar/ett motell som drivs av Linda (Janet Ågren). Här samlas tillfälliga par för att kuckilura på timbasis eller så kommer truckförarna för att bryta arm. Paco utmanas och vinner så klart, men drar på sig en del fiender på kuppen. Nu har han lokala truckförare efter sig, så väl som både FBI och Turners blodsugna agenter. Innan filmen är över ska dessutom en annan cyborg dyka upp.
Filmen är inte så postapokalyptisk utan mer en futuristisk actionfilm. Det är klart att man tänker både på "Terminator" och "Robocop" när man ser filmen, men det är egentligen ingen kopia. Greene spelar stelt och mekaniskt redan från första scenen, så det är inget tvivel om att han inte är 100% människa.
Även här har Martino hittat schyssta miljöer att spela in filmen i och specialeffekterna är färre och bättre. Det är som han har trott mer på storyn och actionscenerna och inte brytt sig om att krångla till det. Resultatet blir en rätt bra actionmacka.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns textintervjuer och lite trailers. I intervjun med Sergio Martino får man bland annat veta att han på sätt och vis upptäckte Nicole Kidman.
TRE SAKER
1. Båda filmerna är regisserade under pseudonymen Martin Dolman, vilket inte är den enda pseudonym som Sergio Martino använt sig av.
2. I "2019: After the fall of New York" finns det gott om hemmagjorda dataröster som mest är skrattretande fåniga.
3. "Hands of Steel" innehåller ett schysst 80-talssoundtrack där huvudtemat får mig att tänka på "Miami Vice" fler än en gång.
2. I "2019: After the fall of New York" finns det gott om hemmagjorda dataröster som mest är skrattretande fåniga.
3. "Hands of Steel" innehåller ett schysst 80-talssoundtrack där huvudtemat får mig att tänka på "Miami Vice" fler än en gång.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Michael Sopkiw (1)
Michael Sopkiw (1)
