Futuristisk stålman
FILMENPaul Verhoeven, den holländske regissören som i sitt hemland gjort sig känd genom filmer som "Spetters" och "Soldier of Orange", fick med "Robocop" sitt genombrott i Hollywood, och filmen representerar även hans första prestation inom science fiction-genren, med vilken han genom åren skulle bli skulle bli väl förtrogen. Filmad efter ett manus av Michael Miner och Edward Neumeier (den senare skulle på 90-talet återigen arbeta tillsammans med Verhoeven, som författare av manuset till "Starship Troopers") framstår "Robocop" idag som en milstolpe inom såväl actionfacket som framtidsfilmen.
"Robocop" utspelas i ett framtida brottshärjat Detroit, där polisen Murphy (Peter Weller) efter att så gott som ha skjutits ihjäl av ett kriminellt gäng, sätts ihop igen till hälften robot, hälften människa, av det multinationella företaget OCP. OCP har tagit över styrandet av Detroits nu privatiserade polisstyrka, och Murphy sätts in som stadens främsta vapen i kampen mot brottsligheten - Robocop. Någonstans i cyborgens hjärna finns dock minnen av hans tidigare liv kvar. Han bestämmer sig för att söka upp sina mördare, samtidigt som krafter inom OCP verkar för att röja honom ur vägen.
Att bara klassifiera denna film som action eller science-fiction är dock att göra det ganska enkelt för sig. "Robocop" är även en träffande samhällssatir, där både företagsvärlden och media framställs i sina allra löjligaste skimmer. Filmens olika akter åtskiljs av kortare fiktiva nyhets- och reklamsegment, och jag är helt övertygad om att hjärnorna bakom såväl "The Simpsons" som "South Park" har inspirerats av dessa. Det är bäst att säga det innan jag glömmer: "Robocop" är en sanslöst rolig film.
Det ryms dock även mycket allvar under de 100 minuternas speltid, och berättelsen, som kan beskrivas som ett klassiskt identitetssökande, är riktigt gripande, om man som jag tillåter sig att bli tagen av något så simpelt som en actionrulle. Att det är spännande och fartfyllt behöver jag inte ens nämna. Weller i huvudrollen och hans motspelerska Nancy Allen gör båda godkända insatser (till Wellers försvar ska sägas att han i princip inte är mer än en pantomimartist i en plåtburk i denna film), men det är i birollerna som man hittar de riktigt intressanta figurerna: Miguel Ferrer som den kaxige strebern, Ronny Cox i form av en mordlysten vice-VD och Kurtwood Smith som den psykopatiske gangstern, exempelvis. De spottar ur sig coola one-liners, och utan alla välskrivna sidokaraktärer vore "Robocop" inte hälften så rolig.
En film som "Robocop" handlar till stor del om sina specialeffekter, och de kommer väl till sin rätt i händerna på Verhoeven, som måste sägas vara Hollywoods okrönte kung av överdrifter. Varenda actionscen sprutar av blod och betong, av gnistor och avkapade kroppsdelar. Själva Robocop-kostymen ser fantastisk ut, och kunde inte ha gjorts bättre idag. Denna film kom några år innan datoreffekts-revolutionen, och det är inte förvånande att de effekter som håller sämst idag är stop motion-animationerna av de stridsvagnsliknande ED-209-robotorna.
"Robocop" blev en stor succé 1987 när den kom ut, en succé jag gärna hade sett fortsätta med ett par smarta uppföljare. Tyvärr är "Robocop 2" från 1990 ganska trist och attitydlös, och ju mindre som sägs om "Robocop 3" desto bättre. Men jag tröstar mig med att den ursprungliga filmen fortfarande är minst lika bra som första gången jag såg den. En av de smartaste framtidsvisionerna som någonsin filmats.
"Robocop" utspelas i ett framtida brottshärjat Detroit, där polisen Murphy (Peter Weller) efter att så gott som ha skjutits ihjäl av ett kriminellt gäng, sätts ihop igen till hälften robot, hälften människa, av det multinationella företaget OCP. OCP har tagit över styrandet av Detroits nu privatiserade polisstyrka, och Murphy sätts in som stadens främsta vapen i kampen mot brottsligheten - Robocop. Någonstans i cyborgens hjärna finns dock minnen av hans tidigare liv kvar. Han bestämmer sig för att söka upp sina mördare, samtidigt som krafter inom OCP verkar för att röja honom ur vägen.
Att bara klassifiera denna film som action eller science-fiction är dock att göra det ganska enkelt för sig. "Robocop" är även en träffande samhällssatir, där både företagsvärlden och media framställs i sina allra löjligaste skimmer. Filmens olika akter åtskiljs av kortare fiktiva nyhets- och reklamsegment, och jag är helt övertygad om att hjärnorna bakom såväl "The Simpsons" som "South Park" har inspirerats av dessa. Det är bäst att säga det innan jag glömmer: "Robocop" är en sanslöst rolig film.
Det ryms dock även mycket allvar under de 100 minuternas speltid, och berättelsen, som kan beskrivas som ett klassiskt identitetssökande, är riktigt gripande, om man som jag tillåter sig att bli tagen av något så simpelt som en actionrulle. Att det är spännande och fartfyllt behöver jag inte ens nämna. Weller i huvudrollen och hans motspelerska Nancy Allen gör båda godkända insatser (till Wellers försvar ska sägas att han i princip inte är mer än en pantomimartist i en plåtburk i denna film), men det är i birollerna som man hittar de riktigt intressanta figurerna: Miguel Ferrer som den kaxige strebern, Ronny Cox i form av en mordlysten vice-VD och Kurtwood Smith som den psykopatiske gangstern, exempelvis. De spottar ur sig coola one-liners, och utan alla välskrivna sidokaraktärer vore "Robocop" inte hälften så rolig.
En film som "Robocop" handlar till stor del om sina specialeffekter, och de kommer väl till sin rätt i händerna på Verhoeven, som måste sägas vara Hollywoods okrönte kung av överdrifter. Varenda actionscen sprutar av blod och betong, av gnistor och avkapade kroppsdelar. Själva Robocop-kostymen ser fantastisk ut, och kunde inte ha gjorts bättre idag. Denna film kom några år innan datoreffekts-revolutionen, och det är inte förvånande att de effekter som håller sämst idag är stop motion-animationerna av de stridsvagnsliknande ED-209-robotorna.
"Robocop" blev en stor succé 1987 när den kom ut, en succé jag gärna hade sett fortsätta med ett par smarta uppföljare. Tyvärr är "Robocop 2" från 1990 ganska trist och attitydlös, och ju mindre som sägs om "Robocop 3" desto bättre. Men jag tröstar mig med att den ursprungliga filmen fortfarande är minst lika bra som första gången jag såg den. En av de smartaste framtidsvisionerna som någonsin filmats.
EXTRAMATERIALET
Denna utgåva innehåller både den version av filmen som gick på bio och en director's cut-variant. Den senare versionen innehåller det våld som klipptes ut ur filmen för att undvika en X-rating i USA, och det är givetvis denna jag alltid ser. Tyvärr kan den vaksamme tittaren upptäcka en tydlig försämring av bildkvaliteten när det återinsatta materialet visas, varför jag fortfarande hoppas på en ny och uppiffad utgåva av "Robocop" inom en inte alltför avlägsen framtid.
Trots detta är det här en mycket bra utgåva. Här finns ett kommentarspår med Verhoeven, Neumeier, och producenten Jon Davison, där de diskuterar fritt om tillkomsten av filmen. Verhoeven är en väldigt karismatisk och entusiastisk talare, trots att det kan vara svårt att förstå hans lustiga accent ibland, och tillsammans med Davison och Neumeier bidrar han med många intressanta synpunkter.
Inkluderas gör även en för den här utgåvan nyinspelad 35 minuters dokumentär, "Flesh & steel: The making of Robocop". Det är huvudsakligen samma herrrar här som i kommentarspåret som får komma till tals, och det blir många upprepningar under dokumentärens lopp. Den är dock ett utmärkt alternativ om du inte har tid eller lust att lyssna på kommentarspår.
Vidare finns några halvintressanta borttagna scener, storyboard-jämförelser, fotogallerier samt några trailers för filmen. Även några "behind the scenes"-segment från 80-talet medföljer, men de är av typisk tv-spotskaraktär och sålunda ganska ointressanta förutom som kuriosa.
Trots detta är det här en mycket bra utgåva. Här finns ett kommentarspår med Verhoeven, Neumeier, och producenten Jon Davison, där de diskuterar fritt om tillkomsten av filmen. Verhoeven är en väldigt karismatisk och entusiastisk talare, trots att det kan vara svårt att förstå hans lustiga accent ibland, och tillsammans med Davison och Neumeier bidrar han med många intressanta synpunkter.
Inkluderas gör även en för den här utgåvan nyinspelad 35 minuters dokumentär, "Flesh & steel: The making of Robocop". Det är huvudsakligen samma herrrar här som i kommentarspåret som får komma till tals, och det blir många upprepningar under dokumentärens lopp. Den är dock ett utmärkt alternativ om du inte har tid eller lust att lyssna på kommentarspår.
Vidare finns några halvintressanta borttagna scener, storyboard-jämförelser, fotogallerier samt några trailers för filmen. Även några "behind the scenes"-segment från 80-talet medföljer, men de är av typisk tv-spotskaraktär och sålunda ganska ointressanta förutom som kuriosa.
TRE SAKER
1. Peter Weller återvände för "Robocop 2", men la förståndigt nog plåtdräkten på hyllan efter det.
2. Paul Verhoevens senare science fiction-filmer är "Total Recall" (1990), "Starship Troopers" (1997) och "Hollow Man" (2000).
3. Robocop-dräkten var mycket varm och innehöll air conditioner.
2. Paul Verhoevens senare science fiction-filmer är "Total Recall" (1990), "Starship Troopers" (1997) och "Hollow Man" (2000).
3. Robocop-dräkten var mycket varm och innehöll air conditioner.
JOEL FORNBRANT (2007-08-25)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Miguel Ferrer (11)
Miguel Ferrer (11)
