Basic Instinct på holländska
FILMENSom sista film innan flytten från hemlandet Holland till Hollywood levererade regissören Paul Verhoeven 1983 "Den fjärde mannen", en thriller som lyfter både det ena och det andra greppet från suspensmästaren Alfred Hitchcocks repertoar. Den både religiöst och erotiskt färgade filmen blickar dock inte enbart bakåt, utan kan även ses som en föregångare till Verhoevens ur ett brett perspektiv mest kända film, 1992 års kontroversiella "Basic Instinct".
I berättelsens centrum finner vi Gerard (Jeroen Krabbé), en bekymrad och halvalkoholiserad författare som på en föreläsning träffar den mystiska skönhetsterapeuten Christine (Renée Soutendijk). Tycke uppstår, och efter en natt ihop flyttar han in i hennes kombinerade lägenhet och skönhetssalong i syfte att finna inspiration till en ny bok. Men Jeroen har baktankar med samvaron. Christine har ännu en älskare, den tvålfagre Herman (Thom Hoffman), vilken den bisexuelle Jeroen ämnar förföra under falska förespeglingar. Samtidigt plågas vår författare av märkliga drömmar och religiösa visioner i vilka han konfronteras med allt ifrån blodiga griskadaver till ett scenario där han får en speciell del av sin anatomi avklippt med sax (naturligtvis presenterat i grafisk detalj).
Som om detta inte vore nog upptäcker Gerard undan för undan bitar av Christines märkliga förflutna. Hon har varit gift tre gånger och vid varje tillfälle blivit änka under mystiska omständigheter. En otrolig slump eller lurar en lömsk mörderska bakom älskarinnans vackra yttre? Och kommer Gerard sluta som den fjärde mannen?
Detta är en synnerligen svårläst berättelse som lämnar det mesta öppet för åskådarens tolkning. Filmen slänger hela tiden ur sig indicier som pekar i den ena eller andra riktningen, men bekräftar ingenting som sant eller falskt, samtidigt som vi ges föga bakgrund till de olika karaktärerna och deras handlingar. Ett exempel på detta är huvudkaraktärens bisexualitet och besatthet av sin älskarinnas älskare, som trots sina grava implikationer för handlingen förmedlas i förbigående, som om betydelsen var obefintlig. Samma sak gäller för Gerards drömmar, vilka aldrig fastställs som just drömmar, eller som symptom på någon paranormal förmåga. "Basic Instinct" opererade till stor del på ungefär detta vis, vilket gör "Den fjärde mannen", utöver det gemensamma temat med den eventuellt mordiska älskarinnan, stundtals kusligt lik sin eftergångare.
Som thriller är "Den fjärde mannen" ibland mycket spännande och ofta Hitchcockiansk, även om genrekonventionerna ständigt sidosteppas till förmån för tvetydighet och de religiösa symboler som hela tiden återkommer genom storyn. Verhoevens känsla för karaktärer är intakt och skådespeleriet är som vanligt i toppklass. "Den fjärde mannen" var Verhoevens sista chans att öva på hemmaplan innan det bar av till Hollywood, och kan ses som en övergångsfilm då den i likhet med hans amerikanska produktioner är betydligt mer genrefokuserad än hans tidigare regijobb. En involverande om än svårtydd thriller av en mycket speciell filmskapare.
I berättelsens centrum finner vi Gerard (Jeroen Krabbé), en bekymrad och halvalkoholiserad författare som på en föreläsning träffar den mystiska skönhetsterapeuten Christine (Renée Soutendijk). Tycke uppstår, och efter en natt ihop flyttar han in i hennes kombinerade lägenhet och skönhetssalong i syfte att finna inspiration till en ny bok. Men Jeroen har baktankar med samvaron. Christine har ännu en älskare, den tvålfagre Herman (Thom Hoffman), vilken den bisexuelle Jeroen ämnar förföra under falska förespeglingar. Samtidigt plågas vår författare av märkliga drömmar och religiösa visioner i vilka han konfronteras med allt ifrån blodiga griskadaver till ett scenario där han får en speciell del av sin anatomi avklippt med sax (naturligtvis presenterat i grafisk detalj).
Som om detta inte vore nog upptäcker Gerard undan för undan bitar av Christines märkliga förflutna. Hon har varit gift tre gånger och vid varje tillfälle blivit änka under mystiska omständigheter. En otrolig slump eller lurar en lömsk mörderska bakom älskarinnans vackra yttre? Och kommer Gerard sluta som den fjärde mannen?
Detta är en synnerligen svårläst berättelse som lämnar det mesta öppet för åskådarens tolkning. Filmen slänger hela tiden ur sig indicier som pekar i den ena eller andra riktningen, men bekräftar ingenting som sant eller falskt, samtidigt som vi ges föga bakgrund till de olika karaktärerna och deras handlingar. Ett exempel på detta är huvudkaraktärens bisexualitet och besatthet av sin älskarinnas älskare, som trots sina grava implikationer för handlingen förmedlas i förbigående, som om betydelsen var obefintlig. Samma sak gäller för Gerards drömmar, vilka aldrig fastställs som just drömmar, eller som symptom på någon paranormal förmåga. "Basic Instinct" opererade till stor del på ungefär detta vis, vilket gör "Den fjärde mannen", utöver det gemensamma temat med den eventuellt mordiska älskarinnan, stundtals kusligt lik sin eftergångare.
Som thriller är "Den fjärde mannen" ibland mycket spännande och ofta Hitchcockiansk, även om genrekonventionerna ständigt sidosteppas till förmån för tvetydighet och de religiösa symboler som hela tiden återkommer genom storyn. Verhoevens känsla för karaktärer är intakt och skådespeleriet är som vanligt i toppklass. "Den fjärde mannen" var Verhoevens sista chans att öva på hemmaplan innan det bar av till Hollywood, och kan ses som en övergångsfilm då den i likhet med hans amerikanska produktioner är betydligt mer genrefokuserad än hans tidigare regijobb. En involverande om än svårtydd thriller av en mycket speciell filmskapare.
EXTRAMATERIALET
Utgörs av ett kommentarspår samt de vanliga bio- och filmografierna. Bildgalleri och originaltrailer ingår också.
TRE SAKER
1. Filmen gick bättre hem hos kritikerna än Verhoevens tidigare filmer, men blev typiskt nog inte en lika stor framgång på biograferna.
2. Är baserad på en bok av Gerard Reve, som alltså delar namn med filmens huvudkaraktär.
3. Inte bara tema och stilgrepp påminner om "Basic Instinct", hela Renée Soutendijks karaktär Christine kan på många sätt ses som en 80-talsversion av Sharon Stones Catherine.
2. Är baserad på en bok av Gerard Reve, som alltså delar namn med filmens huvudkaraktär.
3. Inte bara tema och stilgrepp påminner om "Basic Instinct", hela Renée Soutendijks karaktär Christine kan på många sätt ses som en 80-talsversion av Sharon Stones Catherine.
JOEL FORNBRANT (2011-12-28)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jeroen Krabbé (3)
Jeroen Krabbé (3)
