Transportera ändalykten till Mars!
FILMENDet är ändå lite lustigt att de här filmerna som var top of the line en gång i tiden ändå drabbas rätt hårt av tidens gång och känns uppenbara, mossiga och snudd på fåniga. Det finns så klart undantag men "Total Recall" är inte en film som förblir tidlös utan i stället känns väldigt mycket som en produkt av sin tid. Men det är ju inte heller så himla konstigt. 30 år är 30 år och saker och ting var annorlunda 1990. Fast det riktigt besvärande är ju att filmen ska utspela sig nästan 100 år efter att den gjordes och är det något den inte är så är det futuristisk, i alla fall inte med trovärdighet.
Nu kan man kanske tro att jag inte alls gillar filmen. Så är det förstås inte. Det är en ganska effektiv actionpackad scifi-film med en lurig och lite tankvärd twist om konceptet med planterade minnen som går att vrida och vända åt lite olika håll. Något som jag också gillar är att den är gjord med mycket praktiska specialeffekter och märkliga dockor och smink och allt vad det är som blir ganska groteska inslag som fungerar bra. Arnold Schwarzenegger får bollar i både ögonen och näsan och scenerna angränsar till body horror. En effekt av detta är att Arnolds så enormt imiterade "argh!"-ljud finns med i överflöd i filmen.
Nåväl: Arnold spelar byggarbetaren Douglas Quaid som lider av mardrömmar med tydliga minnen från Mars, en plats som det går att resa till och bo på, men det har han inte gjort. Hans fru (Sharon Stone) parerar den kallsvettiga mardrömmen genom att hångla upp honom direkt (hej 90-talet!) och så tänker vi inte mer på Mars. Men det gör Quaid. På tv:n ser han om oroligheter på planeten mellan rebeller och den tyranniska ledaren Cohaagen (Ronny Cox) och han kan inte släppa Mars. När frun inte går med på att åka dit vänder han sig till företaget Rekall som kan plantera minnen av en Marssemester i skallen på honom. Mot en extra slant kan han få ett helt äventyr där han är en annan person, en hemlig agent kanske.
Quaid går med på det, men något går givetvis fel. Mitt i processen vaknar han till och är fylld av Marsminnen som ännu inte planterats. Finns det dolda minnen från en annan person än den Quaid han är? Kanske det, för snart finner han sig i ett hotfullt äventyr där både gamla arbetskamrater och hans fru är fiender. Men den han egentligen kanske är, Hauser, har lämnat meddelanden och Quaid måste resa till Mars för att försöka komma fram till vad det är han ska minnas, vem han är och varför någon raderat hans minnen.
Med lite god vilja kan man säga att Paul Verhoeven regisserade "Total Recall" mellan två andra scifititlar i sin katalog - "Robocop" (1987) och "Starship Troopers" (1997). Den sistnämnda är en av mina personliga guilty pleasures (jubileumsutgåva på blu-ray snart, tack!) som till viss mån delar politiska kommentarer och satir med "Total Recall", vilket "Robocop" på sätt och vis också gör. Det är lite "extra allt" över Verhoeven vilket ändå passade rätt bra i övergången mellan 80- och 90-talet där det ändå var breda penslar, stora gester och ett och annat överspel. Subtilt var det inte.
Jag minns inte riktigt när jag såg "Total Recall" senast men det var tillräckligt länge sedan för att jag ska störa mig på det väldigt tidstypiska i filmen snarare än acceptera det och sjunka in i nostalgin. Jag hakar upp mig på det "roliga" i filmen, så som att Quaid får upprepade sparkar på pungen när han slåss med sin fru, den märkliga våta handduks-turbanen han har på sig och för att inte tala om den superkonstiga "two weeks"-scenen där Arnold har på sig ett kvinnoskal som plötsligt inte fungerar som det ska. Varför?
Till den här 30-årsutgåvan kom filmen i 4K och den här tidens specialeffektstunga filmer blir inte alltid hjälpta av att bli restaurerade och knivskapra. Oftast gör de effekterna sämre och så är fallet här.
Igen framstår det möjligen som att jag inte gillar filmen, men det gör jag. Nostalgin sipprar igenom, men jag kan inte blunda för att filmen har åldrats inte helt och hållet med hedern i behåll.
Nu kan man kanske tro att jag inte alls gillar filmen. Så är det förstås inte. Det är en ganska effektiv actionpackad scifi-film med en lurig och lite tankvärd twist om konceptet med planterade minnen som går att vrida och vända åt lite olika håll. Något som jag också gillar är att den är gjord med mycket praktiska specialeffekter och märkliga dockor och smink och allt vad det är som blir ganska groteska inslag som fungerar bra. Arnold Schwarzenegger får bollar i både ögonen och näsan och scenerna angränsar till body horror. En effekt av detta är att Arnolds så enormt imiterade "argh!"-ljud finns med i överflöd i filmen.
Nåväl: Arnold spelar byggarbetaren Douglas Quaid som lider av mardrömmar med tydliga minnen från Mars, en plats som det går att resa till och bo på, men det har han inte gjort. Hans fru (Sharon Stone) parerar den kallsvettiga mardrömmen genom att hångla upp honom direkt (hej 90-talet!) och så tänker vi inte mer på Mars. Men det gör Quaid. På tv:n ser han om oroligheter på planeten mellan rebeller och den tyranniska ledaren Cohaagen (Ronny Cox) och han kan inte släppa Mars. När frun inte går med på att åka dit vänder han sig till företaget Rekall som kan plantera minnen av en Marssemester i skallen på honom. Mot en extra slant kan han få ett helt äventyr där han är en annan person, en hemlig agent kanske.
Quaid går med på det, men något går givetvis fel. Mitt i processen vaknar han till och är fylld av Marsminnen som ännu inte planterats. Finns det dolda minnen från en annan person än den Quaid han är? Kanske det, för snart finner han sig i ett hotfullt äventyr där både gamla arbetskamrater och hans fru är fiender. Men den han egentligen kanske är, Hauser, har lämnat meddelanden och Quaid måste resa till Mars för att försöka komma fram till vad det är han ska minnas, vem han är och varför någon raderat hans minnen.
Med lite god vilja kan man säga att Paul Verhoeven regisserade "Total Recall" mellan två andra scifititlar i sin katalog - "Robocop" (1987) och "Starship Troopers" (1997). Den sistnämnda är en av mina personliga guilty pleasures (jubileumsutgåva på blu-ray snart, tack!) som till viss mån delar politiska kommentarer och satir med "Total Recall", vilket "Robocop" på sätt och vis också gör. Det är lite "extra allt" över Verhoeven vilket ändå passade rätt bra i övergången mellan 80- och 90-talet där det ändå var breda penslar, stora gester och ett och annat överspel. Subtilt var det inte.
Jag minns inte riktigt när jag såg "Total Recall" senast men det var tillräckligt länge sedan för att jag ska störa mig på det väldigt tidstypiska i filmen snarare än acceptera det och sjunka in i nostalgin. Jag hakar upp mig på det "roliga" i filmen, så som att Quaid får upprepade sparkar på pungen när han slåss med sin fru, den märkliga våta handduks-turbanen han har på sig och för att inte tala om den superkonstiga "two weeks"-scenen där Arnold har på sig ett kvinnoskal som plötsligt inte fungerar som det ska. Varför?
Till den här 30-årsutgåvan kom filmen i 4K och den här tidens specialeffektstunga filmer blir inte alltid hjälpta av att bli restaurerade och knivskapra. Oftast gör de effekterna sämre och så är fallet här.
Igen framstår det möjligen som att jag inte gillar filmen, men det gör jag. Nostalgin sipprar igenom, men jag kan inte blunda för att filmen har åldrats inte helt och hållet med hedern i behåll.
EXTRAMATERIALET
Det är väldigt fullmatat när det gäller extramaterial. Närmare tre timmar kan man lägga på dokumentärer, featuretter och annat smått och gott - och då har jag inte räknat med kommentarspåret med Arnold Schwarzenegger och Paul Verhoeven.
Extramaterialet, trist nog inte textat på något språk, är plockat från alla tidsåldrar. Det äldsta är en making of från 1990 och det yngsta är några dokumentärer från 2020. De fokuserar på filmens musik och produktionsdesign och ger även en timslång titt på filmbolaget Carolco Pictures. Lite överkurs men kul för den som har ett djupare intresse i Hollywood.
Ett inslag som gjordes 2012 handlar om filmens specialeffekter, med specifikt fokus på "skelettsekvensen" som verkligen var state of the art när den gjordes, och som faktiskt är en effekt som håller väl än i dag om jag får säga mitt.
Lite trailers och småplock rundar av detta omfattande paket.
Extramaterialet, trist nog inte textat på något språk, är plockat från alla tidsåldrar. Det äldsta är en making of från 1990 och det yngsta är några dokumentärer från 2020. De fokuserar på filmens musik och produktionsdesign och ger även en timslång titt på filmbolaget Carolco Pictures. Lite överkurs men kul för den som har ett djupare intresse i Hollywood.
Ett inslag som gjordes 2012 handlar om filmens specialeffekter, med specifikt fokus på "skelettsekvensen" som verkligen var state of the art när den gjordes, och som faktiskt är en effekt som håller väl än i dag om jag får säga mitt.
Lite trailers och småplock rundar av detta omfattande paket.
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på novellen "We Can Remember It For You Wholesale" av Philip K. Dick, publicerad ursprungligen 1966.
2. Grunden i novellen har behållits till filmen men storyn avviker också från originalet på olika sätt. En minimal och märklig förändring är till exempel att huvudpersonen heter Quail i novellen och Quaid i filmatiseringarna.
3. Novellen kom på svenska som "Minnen en gros", i Jules Verne-Magasinet nr 2 1973.
2. Grunden i novellen har behållits till filmen men storyn avviker också från originalet på olika sätt. En minimal och märklig förändring är till exempel att huvudpersonen heter Quail i novellen och Quaid i filmatiseringarna.
3. Novellen kom på svenska som "Minnen en gros", i Jules Verne-Magasinet nr 2 1973.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
