Om Aspergers, kärlek och terrorister

FILMEN

En indisk man (en ledtråd: hans namn är Khan) lider av Aspergers syndrom. När hans mor dör reser han till San Francisco för att vara med sin bror. Där får han jobba som kosmetikasäljare, och träffar frisörskan Mandira.

Detta händer dock i flashbacks, för när filmen börjar är Khan på väg till Washington. Han vill träffa presidenten och säga "Jag heter Khan, och jag är inte en terrorist". Allt eftersom historien utspelas börjar vi förstå varför detta händer.

Nej, all indisk film är inte bara sång och dans. Däremot är de oftast uppemot tre timmar långa, men här bjuds vi på den "internationella versionen" där 20th Century Fox själva kapat mer än 35 minuter. Några fler minuter hade man nog kunna ta bort, och ibland blir det lite långsamt så just ett dansnummer säkert hade piggat upp.

Till slut så är "My name is Khan" ändå ett okej drama som borde varit något mer fokuserat, men ändå rycker i känslosträngarna emellanåt.

EXTRAMATERIALET

कुछ भी नहीं.

TRE SAKER

1. Skådespelerskan Kajol är även med i min favorit-Bollywoodrulle, "Ishq" från 1997 och är alltså med och sjunger i klassikern "Mr. Lova Lova".

2. Detta är den tredje filmen om Aspergers som jag recenserar här.

3. Mannen som spelar George W. Bush är ganska porträttlik, medan den som spelar Barack Obama verkligen inte är det.

Arkiv

HENRIK ANDERSSON (2011-06-13)

KOMMENTARER - Inga kommentarer än

Kommentera recensionen