Obegripligt med far och dotter Gainsbourg

FILMEN

Jag vet inte mycket om Serge Gainsbourg, utöver att han låg bakom den legendariska snusklåten "Je t'aime... moi non plus", men när jag läser Joels recension av biografifilmen "Gainsbourg (Ett legendariskt liv)" så får jag intrycket av att han var en kulturell, alkoholiserad kvinnokarl och den beskrivningen passar bra på hans karaktär Stan i "Charlotte For Ever". Att sedan karaktärens dotter Charlotte spelas av Gainsbourgs dotter Charlotte gör så klart att man börjar fundera på om det rent av är en självbiografisk historia, men det är det nog inte.

Eller jag vet inte. Det är en snudd på helt obegriplig film med irrationellt beteende från samtliga karaktärer och en plott som knappt existerar och som inte kommer någonstans. På baksidan av omslaget läser jag att Stan "...är beredd att göra vad som helst för att få [Charlotte] att förstå hur mycket han älskar henne". Okej. Jag är ledsen, men jag uppfattar inte det alls.

I filmen har Stan blivit änkling efter att hans fru omkommit i en bilolycka. Charlotte är övertygad om att Stan i själva verket är skyldig till olyckan och därmed mördade henne, men han bedyrar sin oskuld bland annat genom att ligga med hennes väninnor. Ja, så kan man också jobba.

I bland känns filmen som en ursäkt för Gainsbourg att klämma lite på unga flickor och dessutom se sin 15-åriga dotter naken, och det känns ju lite så där lagom trevligt faktiskt. Att far och dotter Gainsbourg två år tidigare chockat världen med den kontroversiella duetten "Lemon incest" var uppenbarligen bara en upptakt.

Jag gillar inte "Charlotte For Ever", mest för att jag inte förstår den alls. Det enda som kommer att stanna kvar hos mig, mot min vilja, är en sekvens där Gainsbourg stoppar fingrarna i halsen och spyr ett par gånger.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Filmen slutar med en lång utzoomning där vi blir varse om de uppbyggda kulisserna som utgör lägenheten där filmen utspelar sig. Ett lite märkligt grepp som på något sätt avdramatiserar hela filmen.

2. I en väldigt lång tagning där Gainsbourgs karaktär går omkring i lägenheten kan man i en spegel för en kort stund skymta kameramannen.

3. Filmen har ett ledmotiv som är ännu en duett mellan far och dotter Gainsbourg. Utöver det finns en annan riktigt 80-talsklistrig låt med i filmen. Båda låtarna spelas på olika sätt extremt många gånger under historiens gång.


ANDERS JAKOBSON (2011-12-05)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2011
Bolag: Njutafilms
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Fullscreen
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (17/11):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN OKTOBER
12 SENASTE
DOKUMENTÄRERNA