Fyrtiotalsfeminism
FILMENDet här med män som klär ut sig till kvinnor tycker jag alltid känns som ett billigt sätt att få till komiska poänger. Ibland blir det lyckat, som till exempel i "Tootsie" eller "Mrs Doubtfire" och ibland bara fånigt och pinsamt (typ alla "Big Momma"-filmer och andra moderna försök).
Spola tillbaka bandet över 65 år i tiden och vi har en svensk film på samma tema, långt, långt innan de nyligen nämnda. "Fram för lilla Märta" var den stora publiksuccén 1945 med manus och regi av Hasse Ekman och med Stig Järrel i huvudrollen som mannen som klär ut sig till kvinna. Billiga poänger? Njae, humorn är på en annan nivå och vad som dessutom förvånar mig är de feministiska undertoner som finns filmen. Det hade jag inte väntat mig av en 40-talsfilm.
Historien är enligt följande: Sture (Järrel) är en arbetslös musiker som bor ihop med den lika arbetslösa schlagerförfattaren Kurre (Ekman). Sture hittar en annons om en cellist men ledsnar när den önskade musikanten måste vara kvinna. På skoj ringer Kurre och säger att hans fästmö är den bästa cellisten som finns, och vips har Sture - numera känd som Märta - blivit medlem i systrarna Inga (Elsie Albiin) och Barbros (Agneta Lagerfeldt) lilla orkester.
Direkt far musiktrion och Kurre till Lillköping där trion ska spela på ett pensionat under en längre tid. Att hålla uppe Märta-karaktären blir en plåga för Sture, samtidigt som både han och Kurre kärar ned sig i varsin av systrarna. Och de som ska verka vara ett par! Dessutom blir Märta hastigt och lustigt indragen i Lillköpings kvinnoförening som kämpar för att få in en kvinnlig representant i riksdagen och det blir så klart Märta. Sture blir mer Märta än han önskar, men håller ändå god min.
Jag brukar inte se 40-talsfilmer till vardags och upplever ibland att jag inte är helt kompatibel med äldre filmer, men "Fram för lilla Märta" är en film som på sätt och vis fortfarande håller. Att haka upp sig på tekniska brister i bild och ljud är totalt onödigt, utan det är sättet den berättas på, tempot och strukturen i historien som känns betydligt mer genomarbetat än andra äldre filmer jag sett för DVDKritik.se:s räkning. Kollegan Joel har skrivit lovord efter lovord om de andra Hasse Ekman-producerade filmerna vi har i arkivet, och jag förstår nu att Ekman var en riktigt bra filmskapare.
Filmen är en fars, men för att vara en sådan upplever jag inte att det går speciellt dåligt för huvudpersonen, vilket annars brukar vara fallet i farser. Det känns lite originellt på något sätt, och de tidigare nämnda feministiska undertonerna förvånar mig. Det hade varit så enkelt och nästan väntat att vrida till dem och förlöjligat hela kvinnosakskampen, men den vägen tar inte Ekman. Jag inbillar mig att det måste ha varit väldigt ovanligt på 40-talet, och till och med den legendariska feministen Barbro "Bang" Alving uppskattade filmen och karaktären Märta Letterström.
Jag fick överraskande mycket behållning av den här filmen. Välgjord, välspelad och stundtals så rolig att jag skrattar högt.
Spola tillbaka bandet över 65 år i tiden och vi har en svensk film på samma tema, långt, långt innan de nyligen nämnda. "Fram för lilla Märta" var den stora publiksuccén 1945 med manus och regi av Hasse Ekman och med Stig Järrel i huvudrollen som mannen som klär ut sig till kvinna. Billiga poänger? Njae, humorn är på en annan nivå och vad som dessutom förvånar mig är de feministiska undertoner som finns filmen. Det hade jag inte väntat mig av en 40-talsfilm.
Historien är enligt följande: Sture (Järrel) är en arbetslös musiker som bor ihop med den lika arbetslösa schlagerförfattaren Kurre (Ekman). Sture hittar en annons om en cellist men ledsnar när den önskade musikanten måste vara kvinna. På skoj ringer Kurre och säger att hans fästmö är den bästa cellisten som finns, och vips har Sture - numera känd som Märta - blivit medlem i systrarna Inga (Elsie Albiin) och Barbros (Agneta Lagerfeldt) lilla orkester.
Direkt far musiktrion och Kurre till Lillköping där trion ska spela på ett pensionat under en längre tid. Att hålla uppe Märta-karaktären blir en plåga för Sture, samtidigt som både han och Kurre kärar ned sig i varsin av systrarna. Och de som ska verka vara ett par! Dessutom blir Märta hastigt och lustigt indragen i Lillköpings kvinnoförening som kämpar för att få in en kvinnlig representant i riksdagen och det blir så klart Märta. Sture blir mer Märta än han önskar, men håller ändå god min.
Jag brukar inte se 40-talsfilmer till vardags och upplever ibland att jag inte är helt kompatibel med äldre filmer, men "Fram för lilla Märta" är en film som på sätt och vis fortfarande håller. Att haka upp sig på tekniska brister i bild och ljud är totalt onödigt, utan det är sättet den berättas på, tempot och strukturen i historien som känns betydligt mer genomarbetat än andra äldre filmer jag sett för DVDKritik.se:s räkning. Kollegan Joel har skrivit lovord efter lovord om de andra Hasse Ekman-producerade filmerna vi har i arkivet, och jag förstår nu att Ekman var en riktigt bra filmskapare.
Filmen är en fars, men för att vara en sådan upplever jag inte att det går speciellt dåligt för huvudpersonen, vilket annars brukar vara fallet i farser. Det känns lite originellt på något sätt, och de tidigare nämnda feministiska undertonerna förvånar mig. Det hade varit så enkelt och nästan väntat att vrida till dem och förlöjligat hela kvinnosakskampen, men den vägen tar inte Ekman. Jag inbillar mig att det måste ha varit väldigt ovanligt på 40-talet, och till och med den legendariska feministen Barbro "Bang" Alving uppskattade filmen och karaktären Märta Letterström.
Jag fick överraskande mycket behållning av den här filmen. Välgjord, välspelad och stundtals så rolig att jag skrattar högt.
EXTRAMATERIALET
Lite smått och gott som Studio S samlat ihop efter bästa förmåga - bilder, biografier och nyskriven trivia. Jag gillar Studio S:s initiativ att ha med trivia, för oftast finns det matnyttig information där. Så är fallet denna gång.
...sen kan jag inte låta bli att notera att det verkar som formgivaren eller någon på Studio S lämnat ett litet hemligt, personligt meddelande på omslaget. Leta noggrant så hittar ni ett rätt så gulligt meddelande faktiskt.
...sen kan jag inte låta bli att notera att det verkar som formgivaren eller någon på Studio S lämnat ett litet hemligt, personligt meddelande på omslaget. Leta noggrant så hittar ni ett rätt så gulligt meddelande faktiskt.
TRE SAKER
1. Hasse Ekman är alltså Gösta Ekmans pappa (bonustrivia: Hasses pappa hette också Gösta Ekman och var även han en hyllad skådespelare), och även om de inte är direkt lika till utseendet har de i princip exakt samma röst. Ekman, Hasse alltså, var 30 år när filmen gjordes och oerhört stilig.
2. Douglas Håge, möjligen mest känd som Lilla Fridolf i den filmserien, spelar en riktig surgubbe/mansgris och gör det explosivt och lysande. Jag hade velat sett en hel film med karaktären.
3. Filmen ramas in av en prolog och epilog som ska utspela sig 2006. Futuristiskt värre? Nej, här har Ekman inte låtit fantasin fara iväg och det enda som indikerar att det handlar om framtiden är att man intar sin lunch via en liten burk med matkoncentrat.
2. Douglas Håge, möjligen mest känd som Lilla Fridolf i den filmserien, spelar en riktig surgubbe/mansgris och gör det explosivt och lysande. Jag hade velat sett en hel film med karaktären.
3. Filmen ramas in av en prolog och epilog som ska utspela sig 2006. Futuristiskt värre? Nej, här har Ekman inte låtit fantasin fara iväg och det enda som indikerar att det handlar om framtiden är att man intar sin lunch via en liten burk med matkoncentrat.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Hasse Ekman (1)
Hasse Ekman (1)
