Svenskt vemod modell 1987
FILMENTonen slås an direkt i Magnus Strömbergs otroligt melankoliska vinjettmelodi. Då vet man att det inte är någon munter tittning man har framför sig utan något mycket tungt och vemodigt. Om man inte är deprimerad innan så blir man det efter åtta timmar "Svenska hjärtan".
Den här omtyckta serien av Carin Mannheimer gick för första gången 1987 och skildrar livet hos fem familjer i en radhuslänga någonstans utanför Göteborg. Allting börjar med en kräftskiva, vilket är ett smart drag av Mannheimer. Här samlas alla medverkande och kan introduceras för tittaren. Det är Torsten (Ulf Qvarsebo) och Elisabet (Solveig Ternström) som håller i skivan. Intill bor Kristina (Doris Funcke) och Henrik (Sten Ljungberg). Börje (Stig Torstensson) och Hellen (Anita Nyman) är också där, liksom frånskilda Marianne (Agneta Danielsson). Nytillkomna för året är nyinflyttade unga paret Susanne (Tone Helly-Hansen) och Lasse (Torbjörn Stockenborn).
Knappt är kräftskivan över för vi får ta del av dessa nio personers misär. Elisabet vaknar upp varje morgon helt förstörd av oro och obehagliga känslor. I hela sitt liv har hon varit hemmafru och nu ska dottern Lotta (Sara Key) flytta till Californien för en au pair-tjänst och då blir hon helt ensam. Torsten förstår ingenting och försöker alltid släta över alla problem.
I huset intill sitter Henrik och är deprimerad. Äktenskapet med Kristina är dött och de försöker hålla uppe någon sorts fasad för sina två döttrars skull. Ska de skiljas? Hur får de tillbaka glädjen? Vad ska de göra? Frågorna ekar i radhuset.
Börje har hamnat i ekonomisk knipa efter sommarens Kreta-semester med Hellen och hans tre söner. Nu pajar tvättmaskinen, bilen är kass och Hellen blir med barn. Utåt är de det puttinuttiga, ständigt kära paret som alla de andra är avundsjuka på, men det blir många sena nätter för Börje vid köksbordet med högar av räkningar och kalkyler. Han säger ingenting till Hellen för han vill inte oroa henne. Hon är mest irriterad på tonårsönerna som dräller skor och kläder överallt och aldrig ställer in mjölken.
Susanne har fått höra av de andra kvinnorna att hon bor i "skilsmässohuset" och där går hon varje dag i morgonrocken och tar hand om dottern och den nyfödda sonen. Lasse är ständigt på resande fot i Tyskland och när han kommer hem blir allting bara pressat. Hur ska det gå med hennes drömmar, hon som vill läsa klart till läkare och börja jobba? Är det Lasses karriär som ska styra deras liv?
Och så har vi Marianne som pressas av sin före detta man som vill att hon ska sälja huset så att han kan få ut sin del.
Ja, så här roligt hade man det i en radhuslänga i Sverige 1987.
Men så händer det något. Elisabet och Henrik finner varandra genom sina gemensamma depressioner och inleder ett hemligt förhållande. Givetvis kan det inte hållas hemligt för evigt och på nyårsafton avslöjas allt och livet i radhuslängan förändras - för alla inblandade.
Anledningen till att "Svenska hjärtan" blev så populär när den gick var nog tyvärr för att många identifierade sig med den. Mycket i den känns genuint och skådespelet växlar mellan spontant och lätt styligt. Jag tror att det är när skådespelarna håller sig till manus som det blir lite stelt - i de stora ensemblescenerna känns det mer naturligt och äkta. Doris Funcke gör sämst ifrån sig med mekaniskt stela cyniska repliker och karaktärerna Torsten och Lasse känns aningens stereotypa, även om Torsten bjuder på seriens roligaste scen i nyårsaftonavsnittet.
Men det är bra, det är det. Jag minns serien från när den gick, kanske inte alla detaljer, men jag minns den tunga känslan i den och den är kvar 20 år senare. Det här är ingen lättsmällt serie som man klämmer i två sittningar, utan varje avsnitt måste nästan ses individuellt. Kanske är jag lite färgad av modern tids 42-minutersavsnitt för jag upplever de 60 minuterna som lite långa.
När säsongen avslutas står vi inför många förändringar. Ett år har gått och ett nytt börjar, med allt vad det innebär. Ett par svenska hjärtan bultar, spricker och slår med ny kraft.
Den här omtyckta serien av Carin Mannheimer gick för första gången 1987 och skildrar livet hos fem familjer i en radhuslänga någonstans utanför Göteborg. Allting börjar med en kräftskiva, vilket är ett smart drag av Mannheimer. Här samlas alla medverkande och kan introduceras för tittaren. Det är Torsten (Ulf Qvarsebo) och Elisabet (Solveig Ternström) som håller i skivan. Intill bor Kristina (Doris Funcke) och Henrik (Sten Ljungberg). Börje (Stig Torstensson) och Hellen (Anita Nyman) är också där, liksom frånskilda Marianne (Agneta Danielsson). Nytillkomna för året är nyinflyttade unga paret Susanne (Tone Helly-Hansen) och Lasse (Torbjörn Stockenborn).
Knappt är kräftskivan över för vi får ta del av dessa nio personers misär. Elisabet vaknar upp varje morgon helt förstörd av oro och obehagliga känslor. I hela sitt liv har hon varit hemmafru och nu ska dottern Lotta (Sara Key) flytta till Californien för en au pair-tjänst och då blir hon helt ensam. Torsten förstår ingenting och försöker alltid släta över alla problem.
I huset intill sitter Henrik och är deprimerad. Äktenskapet med Kristina är dött och de försöker hålla uppe någon sorts fasad för sina två döttrars skull. Ska de skiljas? Hur får de tillbaka glädjen? Vad ska de göra? Frågorna ekar i radhuset.
Börje har hamnat i ekonomisk knipa efter sommarens Kreta-semester med Hellen och hans tre söner. Nu pajar tvättmaskinen, bilen är kass och Hellen blir med barn. Utåt är de det puttinuttiga, ständigt kära paret som alla de andra är avundsjuka på, men det blir många sena nätter för Börje vid köksbordet med högar av räkningar och kalkyler. Han säger ingenting till Hellen för han vill inte oroa henne. Hon är mest irriterad på tonårsönerna som dräller skor och kläder överallt och aldrig ställer in mjölken.
Susanne har fått höra av de andra kvinnorna att hon bor i "skilsmässohuset" och där går hon varje dag i morgonrocken och tar hand om dottern och den nyfödda sonen. Lasse är ständigt på resande fot i Tyskland och när han kommer hem blir allting bara pressat. Hur ska det gå med hennes drömmar, hon som vill läsa klart till läkare och börja jobba? Är det Lasses karriär som ska styra deras liv?
Och så har vi Marianne som pressas av sin före detta man som vill att hon ska sälja huset så att han kan få ut sin del.
Ja, så här roligt hade man det i en radhuslänga i Sverige 1987.
Men så händer det något. Elisabet och Henrik finner varandra genom sina gemensamma depressioner och inleder ett hemligt förhållande. Givetvis kan det inte hållas hemligt för evigt och på nyårsafton avslöjas allt och livet i radhuslängan förändras - för alla inblandade.
Anledningen till att "Svenska hjärtan" blev så populär när den gick var nog tyvärr för att många identifierade sig med den. Mycket i den känns genuint och skådespelet växlar mellan spontant och lätt styligt. Jag tror att det är när skådespelarna håller sig till manus som det blir lite stelt - i de stora ensemblescenerna känns det mer naturligt och äkta. Doris Funcke gör sämst ifrån sig med mekaniskt stela cyniska repliker och karaktärerna Torsten och Lasse känns aningens stereotypa, även om Torsten bjuder på seriens roligaste scen i nyårsaftonavsnittet.
Men det är bra, det är det. Jag minns serien från när den gick, kanske inte alla detaljer, men jag minns den tunga känslan i den och den är kvar 20 år senare. Det här är ingen lättsmällt serie som man klämmer i två sittningar, utan varje avsnitt måste nästan ses individuellt. Kanske är jag lite färgad av modern tids 42-minutersavsnitt för jag upplever de 60 minuterna som lite långa.
När säsongen avslutas står vi inför många förändringar. Ett år har gått och ett nytt börjar, med allt vad det innebär. Ett par svenska hjärtan bultar, spricker och slår med ny kraft.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. "Svenska hjärtan" gick i sammanlagt fyra säsonger. Resterande säsonger kommer att ges ut under året.
2. En av Börjes söner spelas av en mycket ung Per Morberg, 20 år innan han slafsade ihop mat i TV4+.
3. Carin Mannheimers dotter Anna gör en liten roll som piffig kollega till Lasse. Hon har bara ett par repliker och gör dessvärre inget vidare bra jobb med att leverera dem.
2. En av Börjes söner spelas av en mycket ung Per Morberg, 20 år innan han slafsade ihop mat i TV4+.
3. Carin Mannheimers dotter Anna gör en liten roll som piffig kollega till Lasse. Hon har bara ett par repliker och gör dessvärre inget vidare bra jobb med att leverera dem.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Solveig Ternström (1)
Solveig Ternström (1)
