Från ljus till mörker
FILMENHär har vi ännu en svensk klassiker signerad Carin Mannheimer, men även om hon står för regi och manus så står hon inte för storyn. "Saltön" är baserad på fyra böcker, minst lika älskade som serien, av Viveca Lärn.
Den första säsongen bygger på sommarböckerna "Midsommarvals" och "Hummerfesten". Här får vi vara på plats på Saltön i den västkustska skärgården under sommarmånaderna. Det handlar mycket om relationer och förhållanden, förhållanden som föds, förhållanden som spricker, förhållanden som är hemliga och sådana som går över gränserna.
Saltöborna är härligt elitistiska och ser inte alltid med goda ögat på de stadsbor och sommargäster som kommer till ön. Detta representeras bäst av de tre gubbar som sitter på en bänk och kommenterar allt.
Lustigt nog är det en stadsbo som ska hamna i centrum i historien. Unga änkan Sara (Hanna Bogren) kommer till ön för att jobba på krogen Lilla hunden samt för att bearbeta sorgen efter sin man som hastigt och lustigt avlidit. Sara svär som en riktig borstbindare men finner snabbt sin plats på ön som hon också lär sig att älska. Mitt i alltihop stöter hon ihop med öns enstöring McFie (Per Myrberg), en betydligt äldre man med ett smått hemligt och luddigt förflutet. De inleder en relation som sätts på prov hela tiden. McFie är inte bara hemlig han är en svartsjuk gubbstrutt som lever ett riktigt inrutat liv där "förändring" inte är ett positivt laddat ord, vilket Sara blir varse om.
Saltön är även en plats där ingen kan bära på hemligheter. Det finns alltid någon som bevakar ens varje steg och som inte skäms för att springa med skvaller. Det får Emily (Anki Larsson) befara när hon en dag väljer att lämna sin smått mesige man Blomgren (Tomas von Brömssen) för att flytta in i sin bil i en skogsglänta. Hon inleder en liten romans med en sommargästande charmör och vagabond, men innan hon inser att hon blivit blåst och återvänder hem så har Blomgren å sin sida fått ihop det med den ensamstående och lätt pådrivande Johanna (Ulla Skoog), vilket leder till en laddad relation mellan paret Blomgren.
Och så där fortsätter det. Även om den svenska olyckan skildras i serien så görs det ändå på ett ganska trivsamt och lätt sätt. Det är ingen "Svenska hjärtan"-ångest vi har att göra med här utan den klassiskt romantiska bilden av skärgården med ett stort karaktärsgalleri och ett riktigt ensembleskådespel. Man blir helt enkelt charmad av serien på en gång.
Mot slutet av den första säsongen står en årligt återkommande hummerfest i fokus, även om den just detta år sker under annorlunda former, men där samlas alla betydande personer i serien vilket gör att det blir en del spänningar samtidigt som planer dras upp för framtiden.
Den andra säsongen är betydligt mörkare. Inte nog med att den - baserad på böckerna "En fröjdefull jul" och "Sol och vår" - utspelar sig under det mörkare halvåret, utan den handlar om depression, död, självmordstankar, begravningar, alkoholism, dubbelspel, explosioner, terapi och ett försvinnande. Fullt drama alltså, och tyvärr måste jag säga att det ibland går till överdrift i intrigerna. Det blir till och med nästan som ett regelrätt stilbrott mot den första säsongen och jag tycker att den klart är sämre.
Till den här säsongen dyker en ny karaktär upp. Det är Johan Wahlström som spelar journalisten Tommy vars ursprungliga uppgift är att skildra julen i skärgården, men det går inget vidare utan han hamnar kvar på ön och hoppar runt lite här och var. Det känns som karaktären är lite outnyttjad trots att han är med i varje avsnitt. Jag blir nästan lite irriterad på att han inte gör sitt jobb! Mot slutet av säsongen börjar han nysta lite i ett stort hot mot Saltöns näringsliv, nämligen den ryktade försäljningen av konservfabriken, men det leder inte till något. Ett tomt villospår.
Annars kan man säga att alla karaktärer genomgår någon form av utveckling under säsongens gång. Det är minst sagt fullt upp i intrigerna både på gott och ont.
Hur slutar alltihop? Jo, på en ganska positiv ton där många nya äventyr står för dörren. Viveca Lärn skrev sin femte Saltön-bok "Värmebölja" förra året och vem vet, det kanske blir en fortsättning även på serien.
Den första säsongen bygger på sommarböckerna "Midsommarvals" och "Hummerfesten". Här får vi vara på plats på Saltön i den västkustska skärgården under sommarmånaderna. Det handlar mycket om relationer och förhållanden, förhållanden som föds, förhållanden som spricker, förhållanden som är hemliga och sådana som går över gränserna.
Saltöborna är härligt elitistiska och ser inte alltid med goda ögat på de stadsbor och sommargäster som kommer till ön. Detta representeras bäst av de tre gubbar som sitter på en bänk och kommenterar allt.
Lustigt nog är det en stadsbo som ska hamna i centrum i historien. Unga änkan Sara (Hanna Bogren) kommer till ön för att jobba på krogen Lilla hunden samt för att bearbeta sorgen efter sin man som hastigt och lustigt avlidit. Sara svär som en riktig borstbindare men finner snabbt sin plats på ön som hon också lär sig att älska. Mitt i alltihop stöter hon ihop med öns enstöring McFie (Per Myrberg), en betydligt äldre man med ett smått hemligt och luddigt förflutet. De inleder en relation som sätts på prov hela tiden. McFie är inte bara hemlig han är en svartsjuk gubbstrutt som lever ett riktigt inrutat liv där "förändring" inte är ett positivt laddat ord, vilket Sara blir varse om.
Saltön är även en plats där ingen kan bära på hemligheter. Det finns alltid någon som bevakar ens varje steg och som inte skäms för att springa med skvaller. Det får Emily (Anki Larsson) befara när hon en dag väljer att lämna sin smått mesige man Blomgren (Tomas von Brömssen) för att flytta in i sin bil i en skogsglänta. Hon inleder en liten romans med en sommargästande charmör och vagabond, men innan hon inser att hon blivit blåst och återvänder hem så har Blomgren å sin sida fått ihop det med den ensamstående och lätt pådrivande Johanna (Ulla Skoog), vilket leder till en laddad relation mellan paret Blomgren.
Och så där fortsätter det. Även om den svenska olyckan skildras i serien så görs det ändå på ett ganska trivsamt och lätt sätt. Det är ingen "Svenska hjärtan"-ångest vi har att göra med här utan den klassiskt romantiska bilden av skärgården med ett stort karaktärsgalleri och ett riktigt ensembleskådespel. Man blir helt enkelt charmad av serien på en gång.
Mot slutet av den första säsongen står en årligt återkommande hummerfest i fokus, även om den just detta år sker under annorlunda former, men där samlas alla betydande personer i serien vilket gör att det blir en del spänningar samtidigt som planer dras upp för framtiden.
Den andra säsongen är betydligt mörkare. Inte nog med att den - baserad på böckerna "En fröjdefull jul" och "Sol och vår" - utspelar sig under det mörkare halvåret, utan den handlar om depression, död, självmordstankar, begravningar, alkoholism, dubbelspel, explosioner, terapi och ett försvinnande. Fullt drama alltså, och tyvärr måste jag säga att det ibland går till överdrift i intrigerna. Det blir till och med nästan som ett regelrätt stilbrott mot den första säsongen och jag tycker att den klart är sämre.
Till den här säsongen dyker en ny karaktär upp. Det är Johan Wahlström som spelar journalisten Tommy vars ursprungliga uppgift är att skildra julen i skärgården, men det går inget vidare utan han hamnar kvar på ön och hoppar runt lite här och var. Det känns som karaktären är lite outnyttjad trots att han är med i varje avsnitt. Jag blir nästan lite irriterad på att han inte gör sitt jobb! Mot slutet av säsongen börjar han nysta lite i ett stort hot mot Saltöns näringsliv, nämligen den ryktade försäljningen av konservfabriken, men det leder inte till något. Ett tomt villospår.
Annars kan man säga att alla karaktärer genomgår någon form av utveckling under säsongens gång. Det är minst sagt fullt upp i intrigerna både på gott och ont.
Hur slutar alltihop? Jo, på en ganska positiv ton där många nya äventyr står för dörren. Viveca Lärn skrev sin femte Saltön-bok "Värmebölja" förra året och vem vet, det kanske blir en fortsättning även på serien.
EXTRAMATERIALET
Den här utgåvan samlar de redan två utkomna utgåvorna av säsongerna individuellt i ett rejält fodral. Säsong ett rymmer även lite extramaterial.
Det inleds med ett kvartslångt samtal mellan Carin Mannheimer och Viveca Lärn. Bland en del fjäskigt "åh, så bra du är"-snack så kommer det fram en hel del intressant information om hur Carin fick "översätta" böckerna till ett annat medium.
Sedan följer ännu ett kvartslångt inslag som tar oss med bakom kulisserna på den andra säsongen. Personligen tycker jag att filmen avslöjar lite väl mycket om vad som komma skall (om man inte sett klart hela serien så klart). Annars är det ett ganska intressant inslag.
Slutligen fem bortklippta scener som varken gör från eller till. Jag kan tänka mig att de kan vara extra intressanta för de som faktiskt läst böckerna och möjligen saknat dessa scener i serien.
Det inleds med ett kvartslångt samtal mellan Carin Mannheimer och Viveca Lärn. Bland en del fjäskigt "åh, så bra du är"-snack så kommer det fram en hel del intressant information om hur Carin fick "översätta" böckerna till ett annat medium.
Sedan följer ännu ett kvartslångt inslag som tar oss med bakom kulisserna på den andra säsongen. Personligen tycker jag att filmen avslöjar lite väl mycket om vad som komma skall (om man inte sett klart hela serien så klart). Annars är det ett ganska intressant inslag.
Slutligen fem bortklippta scener som varken gör från eller till. Jag kan tänka mig att de kan vara extra intressanta för de som faktiskt läst böckerna och möjligen saknat dessa scener i serien.
TRE SAKER
1. Per Myrberg verkar dras med karaktärer som heter märkliga saker. Här får han heta McFie vilket inte är någonting mot den karaktär han spelade i klassikern "Rederiet". För ni minns väl Robert Boisse de Blaque?
2. Serien består totalt av nio avsnitt och från och med avsnitt två så inleds allting med en kort resummé som berättas av Viveca Lärn.
3. Det finns en lurig gubbe på ön som i eftertexterna enbart kallas "Baskermannen" (Carl Harlén). Man förstår att det längst inne i honom finns ett varmt hjärta men han är öns värste skvallergubbe utan tvekan.
2. Serien består totalt av nio avsnitt och från och med avsnitt två så inleds allting med en kort resummé som berättas av Viveca Lärn.
3. Det finns en lurig gubbe på ön som i eftertexterna enbart kallas "Baskermannen" (Carl Harlén). Man förstår att det längst inne i honom finns ett varmt hjärta men han är öns värste skvallergubbe utan tvekan.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Anki Larsson (10)
Anki Larsson (10)
