Svag uppföljare till succéfilm
FILMENAtt populära filmer får uppföljare är givetvis inget nytt och modernt grepp, så har det nästan alltid varit. Men precis som nu var det inte givet att en uppföljare till en succéfilm blev lika populär eller ens lika bra. "Lilla Märta kommer tillbaka" är ett tragiskt exempel på det.
"Fram för lilla Märta" var en enorm publiksuccé 1945 och en både rolig och finurlig film. Uppföljaren från 1948 känns som ett oseriöst och oengagerat försök till en liknande succé, trots att omslaget är fyllt av positiva citat från dåtida recensioner som bland annat tycker att filmen är "roligare än den första". Mja... Jag får mest känslan av att den skicklige Hasse Ekman tvingades till att göra den och vid redigeringen insåg att den faktiskt inte höll och satte in överflödiga textskyltar mellan varje scen och utelämnade ett konkret slut på filmen. Oerhört märkligt.
I den här filmen är Sture (Stig Järrel) och Curre (Ekman) militärer. Kock respektive fänrik, och året ska vara 1942. De ligger i beredskap i en småstad och har det lugnt och skönt på gården Knättarp där de kan flirta lite med Inga (Brita Borg) som bor där med sina föräldrar Pontus (Hugo Jacobsson) och Tora (Tollie Zellman). Vad Pontus inte veta är att han går omkring och bär på ett hemligt dokument som en medlem i den svenska nazistorganisationen stoppade på honom under en tågresa, och det är av yttersta vikt att organisationen får tillbaka dokumentet. Den lokala styrkan får i uppdrag att återta dokumentet.
Sture och Curre får nys om detta och får anledning att dra på sig kvinnokläderna igen som Märta och Elvira och försöka förhindra att dokumentet faller i fel händer, vilket i en fars så klart är lättare sagt än gjort.
Filmen saknar i mitt tycke den finess som fanns i dess föregångare och en bättre grundstory, och trots att den innehåller en hel del roligheter måste jag ändå säga att den inte alls håller måttet. Trist.
"Fram för lilla Märta" var en enorm publiksuccé 1945 och en både rolig och finurlig film. Uppföljaren från 1948 känns som ett oseriöst och oengagerat försök till en liknande succé, trots att omslaget är fyllt av positiva citat från dåtida recensioner som bland annat tycker att filmen är "roligare än den första". Mja... Jag får mest känslan av att den skicklige Hasse Ekman tvingades till att göra den och vid redigeringen insåg att den faktiskt inte höll och satte in överflödiga textskyltar mellan varje scen och utelämnade ett konkret slut på filmen. Oerhört märkligt.
I den här filmen är Sture (Stig Järrel) och Curre (Ekman) militärer. Kock respektive fänrik, och året ska vara 1942. De ligger i beredskap i en småstad och har det lugnt och skönt på gården Knättarp där de kan flirta lite med Inga (Brita Borg) som bor där med sina föräldrar Pontus (Hugo Jacobsson) och Tora (Tollie Zellman). Vad Pontus inte veta är att han går omkring och bär på ett hemligt dokument som en medlem i den svenska nazistorganisationen stoppade på honom under en tågresa, och det är av yttersta vikt att organisationen får tillbaka dokumentet. Den lokala styrkan får i uppdrag att återta dokumentet.
Sture och Curre får nys om detta och får anledning att dra på sig kvinnokläderna igen som Märta och Elvira och försöka förhindra att dokumentet faller i fel händer, vilket i en fars så klart är lättare sagt än gjort.
Filmen saknar i mitt tycke den finess som fanns i dess föregångare och en bättre grundstory, och trots att den innehåller en hel del roligheter måste jag ändå säga att den inte alls håller måttet. Trist.
EXTRAMATERIALET
Bland det väntade extramaterialet i form av biografier och bildgallerier finns något oväntat, nämligen en kortfilm om tennis. Det är egentligen ett reportage om hur bland annat skådespelare höll sig i form, och här representerat av tennis.
Förutom att Stig Järrel och Hasse Ekman glimtar förbi som hastigast och att filmen är från ungefär samma tid (1945) så har jag svårt att se varför den finns med. Trots att den är "restaurerad" blir det extremt jobbiga störningar så fort det är lite rörelse i bilden, vilket gör att det inte är speciellt behagligt att se filmen.
Förutom att Stig Järrel och Hasse Ekman glimtar förbi som hastigast och att filmen är från ungefär samma tid (1945) så har jag svårt att se varför den finns med. Trots att den är "restaurerad" blir det extremt jobbiga störningar så fort det är lite rörelse i bilden, vilket gör att det inte är speciellt behagligt att se filmen.
TRE SAKER
1. En av de roligaste scenerna är när Sture tar emot en inspekterande kapten och får ta till alla tänkbara knep för att mörka att alla soldater inte är plats, mest genom ett "språkligt" försvar som är på god väg att driva kaptenen vansinnig.
2. Förtexterna är roliga och är skrivna av Hasse Ekman.
3. Filmen har faktiskt en internationell titel på engelska som lyder "Little Martin Returns". Är inte Martin ett mansnamn?
2. Förtexterna är roliga och är skrivna av Hasse Ekman.
3. Filmen har faktiskt en internationell titel på engelska som lyder "Little Martin Returns". Är inte Martin ett mansnamn?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Hasse Ekman (1)
Hasse Ekman (1)
