Historieomskrivning som livräddning
FILMENNär Christiane Kerner (Katrin Saß) vaknar upp efter åtta månader i koma har världen förändrats. Det är 1990 och vi befinner oss i Tyskland. Muren har fallit och Christianes älskade DDR har upplösts och kapitalismen har kommit till öst. Med risk för att Christianes hälsotillstånd allvarligt kan försämras meddelar doktorn hennes familj att hon under inga omständigheter får utsättas för något chockartat. Med andra ord kan sanningen om det enade Tyskland ta kål på henne. Det blir sonen Alexanders (Daniel Brühl) uppgift att se till att det inte händer.
Kanske känner han en viss skuld. Mamman var en idealist och engagerad i Tysklands socialistiska enhetsparti, och det var när hon upptäckte honom på en motdemonstration som hon fick hjärtattacken som utlöste koman. Medan hon låg i den har livet förändrats och både Alexander och hans syster Ariane (Maria Simon) har fått nya jobb, mer pengar och snyggat till det gemensamma boendet. Nu finns det ingen annan lösning än att återställa mammans rum och låtsas som om DDR fortfarande finns.
Alexander letar rätt på livsmedelsförpackningar till produkter som försvunnit och med hjälp av en påhittig kompis med filmskaparambitioner lyckas han både få tag på gamla tv-program och spela in nya sändningar för att bibehålla illusionen av allt är som det var. Och långsamt fasas förändringarna in, men kanske inte så som det faktiskt skedde. Samtidigt är illusionen en hemlighet som tär på honom och främst de runt omkring honom, men Alexander gör allt och lite till för att hålla mamman vid liv.
Filmen kom 2003 och är både välgjord och välberättad. Att den fick stora framgångar när den kom är inte svårt att förstå. Det är en rolig infallsvinkel som avhandlas, men filmen är till större delen ett drama även om det finns komiska och till och med dråpliga sekvenser som jag skrattar åt. Slutresultatet blir något av en feel good-film där det händer väldigt mycket under filmens två timmar. Det är ett par trådar om en försvunnen far och Tysklands första astronaut som läggs fram i inledningen av filmen, som knyts ihop i slutet på ett tillfredsställande vis.
En bra och sevärd film.
Kanske känner han en viss skuld. Mamman var en idealist och engagerad i Tysklands socialistiska enhetsparti, och det var när hon upptäckte honom på en motdemonstration som hon fick hjärtattacken som utlöste koman. Medan hon låg i den har livet förändrats och både Alexander och hans syster Ariane (Maria Simon) har fått nya jobb, mer pengar och snyggat till det gemensamma boendet. Nu finns det ingen annan lösning än att återställa mammans rum och låtsas som om DDR fortfarande finns.
Alexander letar rätt på livsmedelsförpackningar till produkter som försvunnit och med hjälp av en påhittig kompis med filmskaparambitioner lyckas han både få tag på gamla tv-program och spela in nya sändningar för att bibehålla illusionen av allt är som det var. Och långsamt fasas förändringarna in, men kanske inte så som det faktiskt skedde. Samtidigt är illusionen en hemlighet som tär på honom och främst de runt omkring honom, men Alexander gör allt och lite till för att hålla mamman vid liv.
Filmen kom 2003 och är både välgjord och välberättad. Att den fick stora framgångar när den kom är inte svårt att förstå. Det är en rolig infallsvinkel som avhandlas, men filmen är till större delen ett drama även om det finns komiska och till och med dråpliga sekvenser som jag skrattar åt. Slutresultatet blir något av en feel good-film där det händer väldigt mycket under filmens två timmar. Det är ett par trådar om en försvunnen far och Tysklands första astronaut som läggs fram i inledningen av filmen, som knyts ihop i slutet på ett tillfredsställande vis.
En bra och sevärd film.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Coca Cola får representera kapitalismen i filmen i ett par scener, vilket kanske är helt i sin ordning. Även Ikea dyker upp på en affischpelare, där vi lär oss att bokhyllan Billy kostade 98 D-Mark 1989-90.
2. En av Christianes favoritsysselsättningar är att författa syrliga och sarkastiska men ändå sakliga klagobrev för produkter som inte håller måttet, till allas glädje.
3. Tidigt i filmen börjar jag plötsligt tänka på "Amelie från Montmartre" utan att riktigt förstå varför. Det visade sig sedan att det är samma kompositör till musiken i båda filmerna, och ett pianostycke finns med i dem båda.
2. En av Christianes favoritsysselsättningar är att författa syrliga och sarkastiska men ändå sakliga klagobrev för produkter som inte håller måttet, till allas glädje.
3. Tidigt i filmen börjar jag plötsligt tänka på "Amelie från Montmartre" utan att riktigt förstå varför. Det visade sig sedan att det är samma kompositör till musiken i båda filmerna, och ett pianostycke finns med i dem båda.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Daniel Brühl (13)
Daniel Brühl (13)
