Lika ”roligt” som serien Laban
FILMENDet måste ju hända någon gång, och här är den: en Ghibli-film jag inte gillar. Vi får följa familjen Yamadas vardagliga vedermödor genom en serie separata incidenter och teman i ett alldagligt liv. That’s it, that’s all. Det är väl meningen att det ska vara sådär igenkänningsroligt. Till exempel säger pappan att han ska gå och köpa ett paraply. Mamman ropar: "Köp med 400 gram kött också!" Pappans sura min. Åh, nej! Inte nu igen! Hahahaha, det är alltid sådär! Eller så glömmer de en dotter i köpcentret. Åh, nej! Vilken kalabalik! Och så vidare.
Den är regisserad av Isao Takahata, mannen bakom såna klassiker som "Eldflugornas grav" (som jag rekommenderar till precis ALLA, även de som inte gillar tecknat alls) och den knäppiga "Pompoko" där mårdhundars pungkulor står i alldeles förbluffande stor fokus.
Filmen är baserad på en sådan där daglig seriestripp, och det är ganska uppenbart. Det finns som sagt ingen löpande historia, utan är bara en serie händelser i en vanlig familjs liv. Det är så genomtråkigt att jag har otroliga problem att hålla mig vaken. Inte heller är filmen något att titta på, då den är tecknad med mycket enkla streck och inte direkt drar blicken till sig.
Visst är det kul att man målat filmens alla färger med akvarellfärger, och den har onekligen en ganska fin stil och några väldigt välgjorda scener, men nu snackar vi om en långfilm på en timme och fyrtiofem minuter där inget speciellt händer. Jag kan faktiskt inte förstå den nästan enhälliga hyllningskören som höjer den här filmen till skyarna. Det är ungefär lika roligt som serien "Laban", men gillar du den så är du inte bara ett stort fan av "Yamadas", du är samtidigt min 90-åriga morfar.
Den är regisserad av Isao Takahata, mannen bakom såna klassiker som "Eldflugornas grav" (som jag rekommenderar till precis ALLA, även de som inte gillar tecknat alls) och den knäppiga "Pompoko" där mårdhundars pungkulor står i alldeles förbluffande stor fokus.
Filmen är baserad på en sådan där daglig seriestripp, och det är ganska uppenbart. Det finns som sagt ingen löpande historia, utan är bara en serie händelser i en vanlig familjs liv. Det är så genomtråkigt att jag har otroliga problem att hålla mig vaken. Inte heller är filmen något att titta på, då den är tecknad med mycket enkla streck och inte direkt drar blicken till sig.
Visst är det kul att man målat filmens alla färger med akvarellfärger, och den har onekligen en ganska fin stil och några väldigt välgjorda scener, men nu snackar vi om en långfilm på en timme och fyrtiofem minuter där inget speciellt händer. Jag kan faktiskt inte förstå den nästan enhälliga hyllningskören som höjer den här filmen till skyarna. Det är ungefär lika roligt som serien "Laban", men gillar du den så är du inte bara ett stort fan av "Yamadas", du är samtidigt min 90-åriga morfar.
EXTRAMATERIALET
Ett gäng trailers.
TRE SAKER
1. Dubbades till engelska med bland annat James Belushi och Billy West ("Futurama").
2. 2001 gjordes en tv-anime i 61 avsnitt baserad på mangan.
3. På omslaget sägs det att filmen är Ghiblis första tecknad med akvarellfärger. Samtidigt kan du på andra platser läsa att det här är den första helt digitalt animerade Ghibli-filmen. Sanningen är den att filmen är helt tecknad och animerad med datorer, fast med "vattenfärgseffekt".
2. 2001 gjordes en tv-anime i 61 avsnitt baserad på mangan.
3. På omslaget sägs det att filmen är Ghiblis första tecknad med akvarellfärger. Samtidigt kan du på andra platser läsa att det här är den första helt digitalt animerade Ghibli-filmen. Sanningen är den att filmen är helt tecknad och animerad med datorer, fast med "vattenfärgseffekt".
HENRIK ANDERSSON (2012-05-12)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
