Vemod, nostalgi och livsglädje
FILMENTaeko bestämmer sig för att ta semester från jobbet och åka till sina släktingars gård belägen flera timmars resa norr om Tokyo. Året är 1982, och hon är singel men har ett bra kontorsjobb som hon trivs med. Medan hon reser, minns hon tillbaka till sin barndom. Episoder ur Taekos liv i skolan och med sin familj varvas med hennes vuxna resa till gården, där hon jobbar med skörden och lär känna sin syssling Toshio. Genom sina minnen, familjen på gården och arbetet hon gör så lär hon sig vem hon egentligen är och hur hon ser på livet.
Förstås är filmen vacker och vältecknad. Miljöerna är fantastiska, och beslutet att teckna nutiden mer realistisk och tillbakablickarna lite enklare ger en extra dimension till handlingen. Ibland ser det lite roligt ut, som när en bild hoppar fram längs med vägen, tecknad med bara ett fåtal bilder per sekund. Men så påminner man sig om att allt man ser är helt handtecknat, och det är omöjligt att kritisera.
Det låter kanske inte som den typ av film du förväntar dig från Studio Ghibli. Isao Takahata, som även regisserat "Eldflugornas grav" och "Sagan om prinsessan Kaguya", är ändå en mästare på att berätta historier om riktiga människor. Om vuxna människor. Ett mänskligt drama fyllt av vemod, nostalgi och livsglädje - och det skulle ju inte vara Ghibli utan tydliga budskap om miljö och samhälle. Yngre får säkert inte så mycket ut av den här filmen, men jag känner ett engagemang i Taeko och Toshio, och visst är det så att en liten tår ändå rinner under sluttexterna.
Förstås är filmen vacker och vältecknad. Miljöerna är fantastiska, och beslutet att teckna nutiden mer realistisk och tillbakablickarna lite enklare ger en extra dimension till handlingen. Ibland ser det lite roligt ut, som när en bild hoppar fram längs med vägen, tecknad med bara ett fåtal bilder per sekund. Men så påminner man sig om att allt man ser är helt handtecknat, och det är omöjligt att kritisera.
Det låter kanske inte som den typ av film du förväntar dig från Studio Ghibli. Isao Takahata, som även regisserat "Eldflugornas grav" och "Sagan om prinsessan Kaguya", är ändå en mästare på att berätta historier om riktiga människor. Om vuxna människor. Ett mänskligt drama fyllt av vemod, nostalgi och livsglädje - och det skulle ju inte vara Ghibli utan tydliga budskap om miljö och samhälle. Yngre får säkert inte så mycket ut av den här filmen, men jag känner ett engagemang i Taeko och Toshio, och visst är det så att en liten tår ändå rinner under sluttexterna.
EXTRAMATERIALET
Inget hos Netflix eller på svenska DVD/blu-ray-utgåvor. Utländska utgåvor har däremot en hel del.
TRE SAKER
1. Först efter 25 år dubbades filmen till engelska, med röster av bl.a Daisy Ridley och Dev Patel.
2. En av anledningarna till att det dröjde så länge innan filmen visades i USA var att Disney hade rättigheterna men valde att inte visa den på grund av scener om menstruation som man inte fick klippa bort. Universal Pictures fick senare rättigheterna.
3. I filmen får vi höra ungersk folkmusik av Márta Sebestyén with Muzsikás, samt japanska synthpop-pionjärerna Yellow Magic Orchestra.
2. En av anledningarna till att det dröjde så länge innan filmen visades i USA var att Disney hade rättigheterna men valde att inte visa den på grund av scener om menstruation som man inte fick klippa bort. Universal Pictures fick senare rättigheterna.
3. I filmen får vi höra ungersk folkmusik av Márta Sebestyén with Muzsikás, samt japanska synthpop-pionjärerna Yellow Magic Orchestra.
HENRIK ANDERSSON (2020-02-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
