Ett riktigt sentimentalt tv-drama
FILMENIbland blir jag lite förbannad på USA och deras "based on a true story"-tv-filmer. Måste man gräva i varje tragedi som finns, smeta på lager på lager av sentimentalt smör och förvränga sanningen så det blir "bra" tv? Jag kan bli lite trött på det, och det är så jag känner inledningsvis i storyn om den lyckade före detta fotbollsspelaren Terry Evanshen som får sitt liv, äktenskap och familjeliv söndersmulat till främmande historier efter en bilolycka i "The stranger I married".
Men samtidigt kan jag inte låta bli att sugas in i tragedin som badvatten in i en tvättsvamp. När Terry vaknar upp efter en koma har han ingen aning om vem kvinnan som överöser honom med kyssar och kramar är. Han vet inte vilka de tre flickorna som tittar på honom är. Han har bara fragment kvar av sitt gamla liv och den Terry Evanshen han ser på foton och videofilmer och hör hundratals historier om, han som ser ut som honom, är bara en främling som alla andra.
Han placeras i hemmet alldeles för tidigt. Han kan inte kontrollera sina känslor och aggressioner och far omkring som ett våldsamt och bångstyrigt barn. Det håller inte i längden, frun Lorraine och de tre barnen blir rädda för honom och han placeras på ett behandlingshem för att få hjälp med sina problem. När han kommer tillbaka är han till synes bättre, men skenet bedrar. Hur han än försöker kommer inte minnena tillbaka.
Det blir en svår kamp mellan en man som vill börja om från där han är och en kvinna som vill ha sin man tillbaka, och tre döttrar som hamnar mitt emellan.
Tragik varvas med hopp, lycka med olycka, skratt med gråt - ja, "The stranger I married" är ett riktigt sentimentalt drama och filmen är faktiskt helt okej. David James Elliott och Wendy Crewson som gör de vuxna huvudrollerna är i princip renodlade tv-skådespelare, men de är bra. Crewson drar ett stort lass under första hälften av filmen då Elliott snarare är lite parodisk som bortkommen människa, och sen betyder de och Crewson går ned i tempo i takt med att hennes karaktär tappar sugen på situationen. Då kliver Elliott fram och visar att han kan skådespela på riktigt.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att sugas in i tragedin som badvatten in i en tvättsvamp. När Terry vaknar upp efter en koma har han ingen aning om vem kvinnan som överöser honom med kyssar och kramar är. Han vet inte vilka de tre flickorna som tittar på honom är. Han har bara fragment kvar av sitt gamla liv och den Terry Evanshen han ser på foton och videofilmer och hör hundratals historier om, han som ser ut som honom, är bara en främling som alla andra.
Han placeras i hemmet alldeles för tidigt. Han kan inte kontrollera sina känslor och aggressioner och far omkring som ett våldsamt och bångstyrigt barn. Det håller inte i längden, frun Lorraine och de tre barnen blir rädda för honom och han placeras på ett behandlingshem för att få hjälp med sina problem. När han kommer tillbaka är han till synes bättre, men skenet bedrar. Hur han än försöker kommer inte minnena tillbaka.
Det blir en svår kamp mellan en man som vill börja om från där han är och en kvinna som vill ha sin man tillbaka, och tre döttrar som hamnar mitt emellan.
Tragik varvas med hopp, lycka med olycka, skratt med gråt - ja, "The stranger I married" är ett riktigt sentimentalt drama och filmen är faktiskt helt okej. David James Elliott och Wendy Crewson som gör de vuxna huvudrollerna är i princip renodlade tv-skådespelare, men de är bra. Crewson drar ett stort lass under första hälften av filmen då Elliott snarare är lite parodisk som bortkommen människa, och sen betyder de och Crewson går ned i tempo i takt med att hennes karaktär tappar sugen på situationen. Då kliver Elliott fram och visar att han kan skådespela på riktigt.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialsmässigt finns det inget att gräva fram till denna film, några trailers till andra tv-filmer och "talent files" på några av skådespelarna, vilket egentligen bara är några otroligt nedkortade CV:s över deras övriga skådespelarjobb.
I och med att filmen är baserad på en verklig händelse hade det förstås passat med en liten dokumentär om den riktige Terry Evanshen.
I och med att filmen är baserad på en verklig händelse hade det förstås passat med en liten dokumentär om den riktige Terry Evanshen.
TRE SAKER
1. Filmen listas som thriller, men det här är så mycket drama det kan bli. Även omslagets framsida och taglinen "He has become a danger to everyone he loves" indikerar att det ska vara en thriller om en man som har ihjäl sin familj. Så är det inte. Enbart drama rakt över.
2. DVD:n är ingen bra produkt, det är stavfel på omslaget och ett dåligt sprakigt ljud som sänker kvaliteten avsevärt.
3. Katie Boland som spelar den äldsta dottern har ett utseende som får henne att framstå som en lillasyster till Juliette Lewis.
2. DVD:n är ingen bra produkt, det är stavfel på omslaget och ett dåligt sprakigt ljud som sänker kvaliteten avsevärt.
3. Katie Boland som spelar den äldsta dottern har ett utseende som får henne att framstå som en lillasyster till Juliette Lewis.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA