En av de bästa vampyrfilmerna
FILMENSang-Hyeon (spelad av Kang-Ho Song från "The Host" och kommande "The Good, The Bad, The Weird") är en omtyckt och humanitär präst som volontärjobbar på ett sjukhus. En dag bestämmer han sig för att delta i ett experiment för att finna ett vaccin mot det dödliga viruset Emmanuel. En grupp på femtio försökspersoner utsätts för viruset, som ger blåsor över hela kroppen, varefter de ges försöksvaccinet. Alla dör. Fast Sang-Hyeon vaknar igen.
Ryktet om prästen sprider sig, och han anses kunna hela folk. Själv försöker han förlika sig med insikten att han behöver dricka blod för att hålla virusblåsorna borta. Men det är okej, för han blir ju superstark. Han återvänder till sjukhuset där han återknuter bekantskapen med en sjuk barndomsvän, och hans unga, söta, underliga fru...
Fans av asiatisk film har knappast missat Chan-Wook Park. Hans "hämnartrilogi" med "Oldboy" i spetsen har rönt stora framgångar världen över, tillsammans med dramathrillern "Joint Security Area" och knepiga dramakomedin "I’m a cyborg, but that’s ok". "Thirst" är hans senaste verk, och han är i samma höga form som tidigare.
Allting är lite vrickat. Karaktärerna är realistiska, om än vridna till karikatyrer, och alla händelseförlopp känns trovärdiga även om det oftast är fullständigt absurdt. Den svarta humorn är suveränt utförd i både skådespel och filmhantverk. Det härligt stiliserade fotografiet ger oss djupa mörkblå nätter med skarpa neonskyltar, rött forsande blod och sjukligt grön, matt inomhusbelysning.
Samspelet mellan Sang-Hyeon och Tae-Ju, vännens fru, är filmens centrala punkt. Deras sexscen är faktiskt något av det mest ärligt erotiska jag sett på film. Prästens kamp för att behålla sina mänskliga värderingar trots sin blodslust ger filmen kött på benen, men Park glömmer aldrig att bryta av med lite god svart humor och en blodskvätt för att hålla intresset uppe.
Filmen är förstås inte utan sina fel. Den känns för lång, ibland svävar den ut i smått oförklarliga sekvenser (vad hände med Tae-Jus man efter fisketuren egentligen?) och det händer att det spelas över lite för mycket. Trots detta är "Thirst" inte bara en av Parks bästa filmer, det är dessutom en av de bästa vampyrfilmerna jag sett. (Där kom slutligen ordet ni väntat på.)
Faller filmen dig i smaken så kanske du är intresserad av den 14 minuter längre versionen av filmen, som i nuläget enbart finns att tillgå i Korea. Även om jag helst skulle se att filmen var kortare, så verkar förlängningen delvis bestå av material som skulle hjälpa filmen.
Ryktet om prästen sprider sig, och han anses kunna hela folk. Själv försöker han förlika sig med insikten att han behöver dricka blod för att hålla virusblåsorna borta. Men det är okej, för han blir ju superstark. Han återvänder till sjukhuset där han återknuter bekantskapen med en sjuk barndomsvän, och hans unga, söta, underliga fru...
Fans av asiatisk film har knappast missat Chan-Wook Park. Hans "hämnartrilogi" med "Oldboy" i spetsen har rönt stora framgångar världen över, tillsammans med dramathrillern "Joint Security Area" och knepiga dramakomedin "I’m a cyborg, but that’s ok". "Thirst" är hans senaste verk, och han är i samma höga form som tidigare.
Allting är lite vrickat. Karaktärerna är realistiska, om än vridna till karikatyrer, och alla händelseförlopp känns trovärdiga även om det oftast är fullständigt absurdt. Den svarta humorn är suveränt utförd i både skådespel och filmhantverk. Det härligt stiliserade fotografiet ger oss djupa mörkblå nätter med skarpa neonskyltar, rött forsande blod och sjukligt grön, matt inomhusbelysning.
Samspelet mellan Sang-Hyeon och Tae-Ju, vännens fru, är filmens centrala punkt. Deras sexscen är faktiskt något av det mest ärligt erotiska jag sett på film. Prästens kamp för att behålla sina mänskliga värderingar trots sin blodslust ger filmen kött på benen, men Park glömmer aldrig att bryta av med lite god svart humor och en blodskvätt för att hålla intresset uppe.
Filmen är förstås inte utan sina fel. Den känns för lång, ibland svävar den ut i smått oförklarliga sekvenser (vad hände med Tae-Jus man efter fisketuren egentligen?) och det händer att det spelas över lite för mycket. Trots detta är "Thirst" inte bara en av Parks bästa filmer, det är dessutom en av de bästa vampyrfilmerna jag sett. (Där kom slutligen ordet ni väntat på.)
Faller filmen dig i smaken så kanske du är intresserad av den 14 minuter längre versionen av filmen, som i nuläget enbart finns att tillgå i Korea. Även om jag helst skulle se att filmen var kortare, så verkar förlängningen delvis bestå av material som skulle hjälpa filmen.
EXTRAMATERIALET
Sandrews utgåva innehåller en trailer för "Thirst" och några trailers för andra filmer. Skulle det vara så att du är ett av Sveriges många fans av Chan-Wook Park, så kanske du väljer att se den brittiska blu-ray-utgåvan (eftersom ingen svensk sådan finns). Då får du en intervju med regissören, delar ur regissörens "master class" på National Film and Television School i England, samt ett kommentarsspår.
Väljer du istället en koreansk utgåva får du (förutom den förlängda versionen) två kommentarsspår, ett antal featuretter om inspelningen, cinematografin, ljudet och reklamkampanjen, en "blooper reel" samt den tecknade kortfilmen "Dust Kid".
Väljer du istället en koreansk utgåva får du (förutom den förlängda versionen) två kommentarsspår, ett antal featuretter om inspelningen, cinematografin, ljudet och reklamkampanjen, en "blooper reel" samt den tecknade kortfilmen "Dust Kid".
TRE SAKER
1. Filmens originaltitel "Bakjwi" betyder "fladdermus".
2. Park vill inte genre-klassifiera filmen eftersom det ger folk förutfattade meningar, men om han måste så är det en "vampyrromans. Finns det ett mer exakt sätt att beskriva filmen så berätta det för mig."
3. Jag bara älskar koreanska namn. Det är alltid tre ord, och två av dem sitter ihop med bindestreck, och man vet aldrig vad som är för- eller efternamn.
2. Park vill inte genre-klassifiera filmen eftersom det ger folk förutfattade meningar, men om han måste så är det en "vampyrromans. Finns det ett mer exakt sätt att beskriva filmen så berätta det för mig."
3. Jag bara älskar koreanska namn. Det är alltid tre ord, och två av dem sitter ihop med bindestreck, och man vet aldrig vad som är för- eller efternamn.
HENRIK ANDERSSON (2010-08-07)
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Kang-ho Song (2)
Kang-ho Song (2)
