Klassiker med klumpig historia
FILMENSom så många andra av de klassiska Disney-filmerna har "Djungelboken" komprimerats till att bli den där snutten man ser på julafton. I det här fallet är det dock inte riktigt så för mig. Jag är uppväxt i ett hem som hade "Djungelboken" på två LP-skivor som jag lyssnade på miljarder gånger som barn. Skivorna kom i arv från mina äldre syskon och var välspelade.
Trots detta känner jag inte riktigt igen mig i filmen. De två stora musiknumren "Var nöjd med allt som livet ger" och "Jag vill ju va som du" sitter förstås och scenen med gamarna som pratar på dialekt kan jag nästan utantill. I övrigt är det rätt mycket som jag inte minns i den utsträckning jag trodde att jag skulle göra med tanke på hur mycket jag har lyssnat på historien. Lite märkligt.
Och precis som med många andra av de klassiska Disney-filmerna är "Djungelboken" lite klumpigt berättad. Trots en speltid på 75 minuter känns den lite långsam och seg och den här skärpan i berättelsen, som till exempel Pixar utvecklat till högsta klass, saknas. Det gör att filmen inte riktigt blir så bra som jag hade hoppats på.
Storyn är enkel: Människobarnet Mowgli hittas i djungeln av pantern Bagheera som tar honom till en vargfamilj som föder upp honom som en av sina. Han kallas för människovalpen och blir välkänd i djungeln.
När han blivit tio år anser alla att det är dags för Mowgli att föras till människobyn, speciellt som den människohatande tigern Shere Kahn påstås vara i närheten. Bagheera får i uppdrag att föra den motvilliga Mowgli till byn. Mowgli vill inte alls vara människa och vill i stället vara elefant, björn eller apa - utifrån möten med djungelpatrullens marscherande elefanter, "farsan" Baloo och apkungen Louis. Det blir inte speciellt lätt för Bagheera att slutföra sitt uppdrag.
De flesta bör kunna historien och visst är det en trevlig film, men jag kan inte riktigt komma ifrån att den är så klumpig och osmidig. Dock är den väldigt trevlig att se på - blu-ray-utgåvan är superskarp och i utmärkt kvalitet. Detta samma kan inte sägas om det svenska ljudspåret som jag valde av rent nostalgiska skäl. Det har inte bevarats väl genom åren och är lite lätt överstyrt och luddigt. Men med tanke på att "Djungelboken" är en av de mest citatvänliga Disney-filmerna är det nästan ett måste att lyssna på det. Mycket av det Baloo säger känns som det blivit en del av det svenska språket.
En klassiker? Ja, visst, men långt ifrån en perfekt film.
Trots detta känner jag inte riktigt igen mig i filmen. De två stora musiknumren "Var nöjd med allt som livet ger" och "Jag vill ju va som du" sitter förstås och scenen med gamarna som pratar på dialekt kan jag nästan utantill. I övrigt är det rätt mycket som jag inte minns i den utsträckning jag trodde att jag skulle göra med tanke på hur mycket jag har lyssnat på historien. Lite märkligt.
Och precis som med många andra av de klassiska Disney-filmerna är "Djungelboken" lite klumpigt berättad. Trots en speltid på 75 minuter känns den lite långsam och seg och den här skärpan i berättelsen, som till exempel Pixar utvecklat till högsta klass, saknas. Det gör att filmen inte riktigt blir så bra som jag hade hoppats på.
Storyn är enkel: Människobarnet Mowgli hittas i djungeln av pantern Bagheera som tar honom till en vargfamilj som föder upp honom som en av sina. Han kallas för människovalpen och blir välkänd i djungeln.
När han blivit tio år anser alla att det är dags för Mowgli att föras till människobyn, speciellt som den människohatande tigern Shere Kahn påstås vara i närheten. Bagheera får i uppdrag att föra den motvilliga Mowgli till byn. Mowgli vill inte alls vara människa och vill i stället vara elefant, björn eller apa - utifrån möten med djungelpatrullens marscherande elefanter, "farsan" Baloo och apkungen Louis. Det blir inte speciellt lätt för Bagheera att slutföra sitt uppdrag.
De flesta bör kunna historien och visst är det en trevlig film, men jag kan inte riktigt komma ifrån att den är så klumpig och osmidig. Dock är den väldigt trevlig att se på - blu-ray-utgåvan är superskarp och i utmärkt kvalitet. Detta samma kan inte sägas om det svenska ljudspåret som jag valde av rent nostalgiska skäl. Det har inte bevarats väl genom åren och är lite lätt överstyrt och luddigt. Men med tanke på att "Djungelboken" är en av de mest citatvänliga Disney-filmerna är det nästan ett måste att lyssna på det. Mycket av det Baloo säger känns som det blivit en del av det svenska språket.
En klassiker? Ja, visst, men långt ifrån en perfekt film.
EXTRAMATERIALET
Det finns en del nyproducerat extramaterial till utgåvan samtidigt som det klassiska DVD-materialet också finns med.
Bland det nya finns en nygjord storyboardanimation av ett alternativt slut till filmen som känns väldigt märkligt i jämförelse med filmens slutgiltiga final. Det är väldigt långt och utdraget och känns inte alls speciellt bra.
Vi får även vara med om ett besök på Disneys Animal Kingdom, en gigantisk djur- och nöjespark i Florida. Två överentusiastiska barn/ungdomar tar oss med bland olika djur och djurvårdare och matar några av de djur som figurerar i filmen. Lite väl amerikanskt glättigt även om det alltid är roligt att se djur.
Det finns även en lång film om Walt Disneys "Nine old men", de klassiska animatörerna, fast framför allt om hur det var att vara barn till dessa "old men". Barnen är i dag själva "old men and women" och hela filmen känns möjligtvis som lite överkurs eller specifikt riktad till fans av dessa "old men".
Bland det klassiska DVD-materialet finns det intressanta och välgjorda bakomfilmer som tar upp det mesta om filmens produktion. Här finns det även storyboards om en borttagen noshörningskaraktär samt en alternativ låt till gamarna i The Beatles-stil eftersom gamarna är designade efter just The Beatles och i original pratar med Liverpooldialekt.
Mycket bra att se här och man får verkligen intrycket av att Walt Disneys sista film - han dog innan filmen hade premiär - gjort ett starkt avtryck på många animatörer inom det senare Disney-stallet.
Rent allmänt är det inte så mycket barnmaterial på skivan. Det finns lite låtar men det mesta är anpassat för vuxna.
Bland det nya finns en nygjord storyboardanimation av ett alternativt slut till filmen som känns väldigt märkligt i jämförelse med filmens slutgiltiga final. Det är väldigt långt och utdraget och känns inte alls speciellt bra.
Vi får även vara med om ett besök på Disneys Animal Kingdom, en gigantisk djur- och nöjespark i Florida. Två överentusiastiska barn/ungdomar tar oss med bland olika djur och djurvårdare och matar några av de djur som figurerar i filmen. Lite väl amerikanskt glättigt även om det alltid är roligt att se djur.
Det finns även en lång film om Walt Disneys "Nine old men", de klassiska animatörerna, fast framför allt om hur det var att vara barn till dessa "old men". Barnen är i dag själva "old men and women" och hela filmen känns möjligtvis som lite överkurs eller specifikt riktad till fans av dessa "old men".
Bland det klassiska DVD-materialet finns det intressanta och välgjorda bakomfilmer som tar upp det mesta om filmens produktion. Här finns det även storyboards om en borttagen noshörningskaraktär samt en alternativ låt till gamarna i The Beatles-stil eftersom gamarna är designade efter just The Beatles och i original pratar med Liverpooldialekt.
Mycket bra att se här och man får verkligen intrycket av att Walt Disneys sista film - han dog innan filmen hade premiär - gjort ett starkt avtryck på många animatörer inom det senare Disney-stallet.
Rent allmänt är det inte så mycket barnmaterial på skivan. Det finns lite låtar men det mesta är anpassat för vuxna.
TRE SAKER
1. "Djungelboken" bygger på en skriven förlaga av Rudyard Kipling, men likheterna är få. Walt Disney propsade på att manusförfattarna skulle strunta i Kiplings historier och fokusera på karaktärer och relationer, vilket gjorde att den övergripande historien blev luddig.
2. I extramaterialet pratas det väldigt mycket om att "Djungelboken" är en animators movie och det är verkligen ett paradexempel inom den handanimerade filmen. Många svåra scener som ser riktigt bra ut än i dag.
3. Trots att jag valde att se filmen på svenska var jag tvungen att se om Mowglis möte med Baloo på engelska. Det var smått surrealistiskt i och med att man kan alla de svenska betoningarna utantill. Komikern och jazzsångaren Phil Harris gjorde Baloos röst i originalet och fick efter protester frångå det skrivna manuset och improvisera lite "på sitt sätt". Beppe Wolgers svenska version är trogen Harris sätt att prata. En intressant bisak är att Sebastian Cabot som gjorde originalrösten till Bagheera är riktigt lik Wolgers till utseendet...
2. I extramaterialet pratas det väldigt mycket om att "Djungelboken" är en animators movie och det är verkligen ett paradexempel inom den handanimerade filmen. Många svåra scener som ser riktigt bra ut än i dag.
3. Trots att jag valde att se filmen på svenska var jag tvungen att se om Mowglis möte med Baloo på engelska. Det var smått surrealistiskt i och med att man kan alla de svenska betoningarna utantill. Komikern och jazzsångaren Phil Harris gjorde Baloos röst i originalet och fick efter protester frångå det skrivna manuset och improvisera lite "på sitt sätt". Beppe Wolgers svenska version är trogen Harris sätt att prata. En intressant bisak är att Sebastian Cabot som gjorde originalrösten till Bagheera är riktigt lik Wolgers till utseendet...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
