Vackert filmat med svag story
FILMENNär jag i slutet av förra året recenserade boxen "Forever Marilyn" sa jag att jag gärna skulle se fler annorlunda filmer med Marilyn Monroe. Nu har jag fått se ytterligare två, den ena gjord före den boxens filmer och den andra gjord efter.
Thrillern "Niagara" från 1953 utspelar sig inte helt oväntat kring de berömda Niagarafallen som ligger precis vid gränsen mellan USA och Kanada. Paret Cutler är på smekmånadsresa, men när de anländer till stugan de hyrt så visar det sig att paret Loomis inte flyttat ut än. Fru Loomis (Monroe) berättar att mannen mår dåligt så de inte kunnat åkt, och paret Cutlers flyttar in i en annan stuga istället.
Herr Loomis (Joseph Cotten, "Den Tredje Mannen", "Gasljus") verkar vara nära gränsen till ett sammanbrott, och hjälps inte av Monroes utmanande kläder som hon bär för att dra blickarna till sig. Dessutom smyger hon iväg med en annan man, med vilken hon planerar att mörda sin man. Allt går inte som planerat, och paret Cutler dras ofrivilligt in i händelserna.
En så kallad "film noir" - jag är inte tillräckligt bildad för att säga mer än att det handlar om sex, mord och galenskap filmat i med skarpa kontraster - men här i stark Technicolor. Historien är ganska enkel men tar några onödiga vändningar till filmens nackdel. Monroe är verkligen inte någon större skådespelerska så här långt, men Joseph Cottons insats är desto starkare. Han ser verkligen härjad ut, och gör att man förlåta andras överspel till en viss del. Flera kontinuitetsmisstag stör faktiskt, och i slutändan tycker jag att filmen inte är mycket att se om man inte har ett specifikt intresse av Niagarafallen på 50-talet och/eller Marilyn Monroes första film som blondin med rött läppstift och mördande höftvickningar.
Det är vackert filmat, tyvärr inte i det widescreen-format som hade gett en rejäl fördel till miljöer och andra utstuderade kompositioner. Den dyra filmningstekniken Technicolor höll på att fasas ut, och "Niagara" var en av dess sista stunder. Den typiska färgstilen ser nästan artificell ut, starka röda läppstift och hudtoner som är lite, lite off. Ett stilistiskt val får man anta, för det lär inte varit ett ekonomiskt beslut. I alla lägen är blu-ray:en mycket väl restaurerad, liksom "Forever Marilyn"-boxens filmer. Jag hittar inga som helst klagomål på varken bild eller ljud, och det är ju fantastiskt för en 60 år gammal film.
Thrillern "Niagara" från 1953 utspelar sig inte helt oväntat kring de berömda Niagarafallen som ligger precis vid gränsen mellan USA och Kanada. Paret Cutler är på smekmånadsresa, men när de anländer till stugan de hyrt så visar det sig att paret Loomis inte flyttat ut än. Fru Loomis (Monroe) berättar att mannen mår dåligt så de inte kunnat åkt, och paret Cutlers flyttar in i en annan stuga istället.
Herr Loomis (Joseph Cotten, "Den Tredje Mannen", "Gasljus") verkar vara nära gränsen till ett sammanbrott, och hjälps inte av Monroes utmanande kläder som hon bär för att dra blickarna till sig. Dessutom smyger hon iväg med en annan man, med vilken hon planerar att mörda sin man. Allt går inte som planerat, och paret Cutler dras ofrivilligt in i händelserna.
En så kallad "film noir" - jag är inte tillräckligt bildad för att säga mer än att det handlar om sex, mord och galenskap filmat i med skarpa kontraster - men här i stark Technicolor. Historien är ganska enkel men tar några onödiga vändningar till filmens nackdel. Monroe är verkligen inte någon större skådespelerska så här långt, men Joseph Cottons insats är desto starkare. Han ser verkligen härjad ut, och gör att man förlåta andras överspel till en viss del. Flera kontinuitetsmisstag stör faktiskt, och i slutändan tycker jag att filmen inte är mycket att se om man inte har ett specifikt intresse av Niagarafallen på 50-talet och/eller Marilyn Monroes första film som blondin med rött läppstift och mördande höftvickningar.
Det är vackert filmat, tyvärr inte i det widescreen-format som hade gett en rejäl fördel till miljöer och andra utstuderade kompositioner. Den dyra filmningstekniken Technicolor höll på att fasas ut, och "Niagara" var en av dess sista stunder. Den typiska färgstilen ser nästan artificell ut, starka röda läppstift och hudtoner som är lite, lite off. Ett stilistiskt val får man anta, för det lär inte varit ett ekonomiskt beslut. I alla lägen är blu-ray:en mycket väl restaurerad, liksom "Forever Marilyn"-boxens filmer. Jag hittar inga som helst klagomål på varken bild eller ljud, och det är ju fantastiskt för en 60 år gammal film.
EXTRAMATERIALET
Trailers för filmen och andra Marilyn Monroe-filmer.
TRE SAKER
1. I staden Niagara har man tydligen ett avancerat klockspel i ett torn med en brevlåda där man kan önska låtar. Hur coolt som helst.
2. Av någon anledning gjordes trailern i svartvitt.
3. Då stjärnan Anne Baxter drog sig ur rollen som fru Cutler, ändrade man filmens manus för att fokusera mer på Monroes karaktär.
2. Av någon anledning gjordes trailern i svartvitt.
3. Då stjärnan Anne Baxter drog sig ur rollen som fru Cutler, ändrade man filmens manus för att fokusera mer på Monroes karaktär.
HENRIK ANDERSSON (2013-08-24)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
