Småsnårigt och oengagerande
FILMENKan man säga att tre miljoner dollar är lågbudget? I dagens dollarkurs är det ungefär 19,5 miljoner kronor och det låter ju mycket. Jag skulle kanske inte säga att "A Stranger in Paradise" ser ut som en lågbudgetfilm, men för nästan 20 miljoner kunde man väl i alla fall ordnat förtexter som inte skrek tv- eller direkt-till-video-film?
Filmen i sig är väl ganska snygg, men det beror på att merparten utspelar sig i neonskyltsdränkta scener i Bangkok. Det känns lite lyxigt men är samtidigt gjort hundratals gånger tidigare. Thrillers med västerlänningar i Asien har man ju sett sin beskärda del av.
Historien är en lätt småsnårig sak om pengar, fula affärer, Thailändska maffian och blåsningar hit och dit. I en ramhistoria som vi kastas in i på en gång förhörs amerikanen Josh (Colin Egglesfield). Inledningsvis vet vi förstås inte varför, men fler pusselbitar läggs till under filmens gång och det hela går ut på om Josh kommit över närmare 80 miljoner fula dollar eller inte.
När hans chef utreds för insideraffärer skickas Josh på en ofrivillig semester till Thailand där han återser sin bror Paul (Stuart Townsend) som håller på med diverse fula grejer som retat upp maffian. Dessutom har Josh med sig en "intern present" från sin chef som visar sig innehålla något mycket eftertraktat och snart är Josh mitt uppe i ett farligt spel där det gäller att spela sina kort rätt.
Det är inte en speciellt bra film. Jag blir inte alls engagerad i historien som faktiskt känns som en gammal tv-film. Jag bryr mig inte om vad som händer och tappar fokus hela tiden.
Till slut blir det bara en dussinfilm av det hela som förmodligen tror att den är bättre och smartare än vad den är. Reabacken nästa!
Filmen i sig är väl ganska snygg, men det beror på att merparten utspelar sig i neonskyltsdränkta scener i Bangkok. Det känns lite lyxigt men är samtidigt gjort hundratals gånger tidigare. Thrillers med västerlänningar i Asien har man ju sett sin beskärda del av.
Historien är en lätt småsnårig sak om pengar, fula affärer, Thailändska maffian och blåsningar hit och dit. I en ramhistoria som vi kastas in i på en gång förhörs amerikanen Josh (Colin Egglesfield). Inledningsvis vet vi förstås inte varför, men fler pusselbitar läggs till under filmens gång och det hela går ut på om Josh kommit över närmare 80 miljoner fula dollar eller inte.
När hans chef utreds för insideraffärer skickas Josh på en ofrivillig semester till Thailand där han återser sin bror Paul (Stuart Townsend) som håller på med diverse fula grejer som retat upp maffian. Dessutom har Josh med sig en "intern present" från sin chef som visar sig innehålla något mycket eftertraktat och snart är Josh mitt uppe i ett farligt spel där det gäller att spela sina kort rätt.
Det är inte en speciellt bra film. Jag blir inte alls engagerad i historien som faktiskt känns som en gammal tv-film. Jag bryr mig inte om vad som händer och tappar fokus hela tiden.
Till slut blir det bara en dussinfilm av det hela som förmodligen tror att den är bättre och smartare än vad den är. Reabacken nästa!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Colin Egglesfield är otroligt lik Eric Saade. Det skulle kunna vara en äldre bror - eller kanske Saades far i och med att Egglesfield är född 1973.
2. Å andra sidan har andra kallat Egglesfield för en fattigmans-Tom Cruise och med tanke på hur Egglesfield ser ut på omslaget är det svårt att inte hålla med.
3. Jag har skrivit det tidigare och skriver det igen: Varje gång jag ser Stuart Townsend kan jag inte låta bli att tänka på att han kunde ha varit Aragorn med hela världen.
2. Å andra sidan har andra kallat Egglesfield för en fattigmans-Tom Cruise och med tanke på hur Egglesfield ser ut på omslaget är det svårt att inte hålla med.
3. Jag har skrivit det tidigare och skriver det igen: Varje gång jag ser Stuart Townsend kan jag inte låta bli att tänka på att han kunde ha varit Aragorn med hela världen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Colin Egglesfield (3)
Colin Egglesfield (3)
