Glee har passerat sitt bäst-före-datum
FILMEN2009 kom "Glee" inbrakande i populärkulturen. I USA blev det genast succé för den något udda mixen av tonårsdrama, musikal och satir. Artister och låtskrivare stod snart i kö för att låta Gleekidsen göra covers på deras gamla låtar. Man släppte skivor, åkte på konsertturné, skapade realityprogrammet "The Glee Project" där unga talanger tävlade om en roll i serien. En riktig framgångssaga, alltså. Men under säsong fem har tittarsiffrorna rasat.
Femte säsongen av "Glee" börjar i moll. Cory Montieth, som spelade Rachel Berrys stora kärlek Finn, avled tragiskt förra året till följd av en överdos. Den femte säsongen skulle precis börja spelas in men fick skjutas upp och manus skrivas om. Montieth skugga vilar naturligtvis över de första avsnitten. Det tredje är en hyllning till hans karaktär, passande betitlat "The Quarterback". Det är svårt att inte fälla en tår när både gamla och nya Gleemedlemmar samlas till hans minne.
I New York har Rachel fått sin drömroll i musikalen "Funny Girl". Kurt och Santana startar ett band med Adam Lambert från "American Idol". I Lima, Ohio strävar Gleeklubben på som vanligt, som alltid satsande på de nationella mästerskapen. Såklart ständigt saboterade av Sue Sylvester, som har lyckats sno rektor Figgins jobb och degradera honom till vaktmästare. Kärleksrelationer påbörjas och avslutas i en rasande takt. Ungefär halvvägs in i säsongen flyttar fler karaktärer till New York för att pröva lyckan.
Det mesta går på tomgång. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad som är felet. Det är många saker. Mr. Shue är irriterande, de nya medlemmarna i klubben är fullkomligt slätstrukna, idéer från föregående säsonger återanvänds gång på gång. Sues skruvade monologer har tappat i skärpa. Inte ens musiken är lika smittande längre. Någonstans på vägen har "Glee" tappat sin själ och tittarna börjat svika. I mitt tycke började det gå utför i och med att många av originalmedlemmarna tog studenten och flyttade i slutet på säsong tre. Manusförfattarna har alltid varit lite ofokuserade och drivits mer av häftiga shownummer och gästartister, i stället för att bygga på sina karaktärer.
Efter några säsonger blir det rätt ihåligt. Som så många andra high school-serier har man haft svårt att få till övergången när eleverna lämnar skolan. "Glee" hade ett mycket tydligt koncept från början, att fokusera på en klick ungdomar på en skola som sjöng och dansade tillsammans, och som ibland levererade en och annan moralkaka. När det behövs lite mer djup än så, karaktärsutveckling och kontinuitet till exempel, har inte manusförfattarna vad som krävs.
Men kanske framför allt: det har blivit tråkigt. En dödssynd.
Alla serier har sitt bäst före-datum. Tyvärr kan jag konstatera att "Glee" passerat sitt.
Femte säsongen av "Glee" börjar i moll. Cory Montieth, som spelade Rachel Berrys stora kärlek Finn, avled tragiskt förra året till följd av en överdos. Den femte säsongen skulle precis börja spelas in men fick skjutas upp och manus skrivas om. Montieth skugga vilar naturligtvis över de första avsnitten. Det tredje är en hyllning till hans karaktär, passande betitlat "The Quarterback". Det är svårt att inte fälla en tår när både gamla och nya Gleemedlemmar samlas till hans minne.
I New York har Rachel fått sin drömroll i musikalen "Funny Girl". Kurt och Santana startar ett band med Adam Lambert från "American Idol". I Lima, Ohio strävar Gleeklubben på som vanligt, som alltid satsande på de nationella mästerskapen. Såklart ständigt saboterade av Sue Sylvester, som har lyckats sno rektor Figgins jobb och degradera honom till vaktmästare. Kärleksrelationer påbörjas och avslutas i en rasande takt. Ungefär halvvägs in i säsongen flyttar fler karaktärer till New York för att pröva lyckan.
Det mesta går på tomgång. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad som är felet. Det är många saker. Mr. Shue är irriterande, de nya medlemmarna i klubben är fullkomligt slätstrukna, idéer från föregående säsonger återanvänds gång på gång. Sues skruvade monologer har tappat i skärpa. Inte ens musiken är lika smittande längre. Någonstans på vägen har "Glee" tappat sin själ och tittarna börjat svika. I mitt tycke började det gå utför i och med att många av originalmedlemmarna tog studenten och flyttade i slutet på säsong tre. Manusförfattarna har alltid varit lite ofokuserade och drivits mer av häftiga shownummer och gästartister, i stället för att bygga på sina karaktärer.
Efter några säsonger blir det rätt ihåligt. Som så många andra high school-serier har man haft svårt att få till övergången när eleverna lämnar skolan. "Glee" hade ett mycket tydligt koncept från början, att fokusera på en klick ungdomar på en skola som sjöng och dansade tillsammans, och som ibland levererade en och annan moralkaka. När det behövs lite mer djup än så, karaktärsutveckling och kontinuitet till exempel, har inte manusförfattarna vad som krävs.
Men kanske framför allt: det har blivit tråkigt. En dödssynd.
Alla serier har sitt bäst före-datum. Tyvärr kan jag konstatera att "Glee" passerat sitt.
EXTRAMATERIALET
Ganska knapert. Det blir mindre och mindre för varje säsong som släpps. Som vanligt finns Glee Music Jukebox, med alla låtar från avsnitten på varje skiva. En featurette som handlar om hur det kändes för skådisar och manusförfattare att flytta mycket av sitt fokus från Lima till New York och en som firar det 100:e avsnittet. De är inte särskilt matiga eller informativa, tråkigt nog.
TRE SAKER
1. Cory Montieth och Lea Michele (Rachel) var ett par även privat. Hennes avskedshyllning till hans karaktär känns därför extra laddad.
2. Producenterna Ryan Murphy och Brad Falchuck gör även succé med den från "Glee" väsenskilda skräckserien "American Horror Story". Passa på att se!
3. Sjätte säsongen av "Glee" blir seriens sista. Bara 13 avsnitt kommer att produceras på grund av de dåliga tittarsiffrorna.
2. Producenterna Ryan Murphy och Brad Falchuck gör även succé med den från "Glee" väsenskilda skräckserien "American Horror Story". Passa på att se!
3. Sjätte säsongen av "Glee" blir seriens sista. Bara 13 avsnitt kommer att produceras på grund av de dåliga tittarsiffrorna.
ÅSA GREGEMO-HJULSTRÖM (2014-10-13)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
