Säsong tre är lika bra som de tidigare
FILMENSäsong tre av succéserien "Glee" fortsätter i samma anda som tidigare. Nu har tiden kommit då halva gänget av Gleeklubben tar studenten och slutar skolan. Det innebär så klart en hel del känslostormar och givetvis även en hel del nya ansikten som ska introduceras till kören.
Att försöka återberätta allt som händer i den här säsongen är omöjligt och skulle bara förstöra upplevelsen för den som tittar, men visst händer det grejer. Till exempel är det inte bara Artie (Kevin McHale) som hamnar i rullstol då en av ungdomarna är med i en bilolycka och efter det inte kan använda sina ben som vanligt. Finn (Corey Monteith) och Rachel (Lea Michele) fortsätter sin kärlekssaga och nu är det dags att ta den ett steg längre. Quinn (Dianna Agron) får problem med sin identitet och gör revolt. Vi får nya kärlekspar, några gör slut och de nya karaktärerna kommer in på ett snyggt och naturligt vis.
Givetvis är det inte bara bland ungdomarna det händer saker. Will (Matthew Morrison) kämpar på med Emma (Jayma Mays) och coach Beiste (Dot Jones) får ett problem som kanske var det sista någon skulle gissa på. Sue Sylvester (Jane Lynch) varierar mellan att vara brutalt elak till att ställa upp och hjälpa kören. Precis som vanligt alltså.
Eftersom serien följer vad som händer i verkliga livet och väver in det i programmet blir det naturligtvis en hyllning till Whitney Houston som avled under säsongens gång. De gör det på ett sådant himla smart sätt och så är det alltid med "Glee". Valet av låtar känns alltid klockrent och man lyckas få handlingen framåt på många listiga vis och det gäller att alltid ha blicken på rutan eftersom handlingen fortgår under tiden de sjunger. Vad jag menar är att de sällan står rätt upp och ner och "bara" sjunger. Nej, låtarna som framför görs av en mening och under en sång hinner det utspela sig många blickar och scener.
Att försöka återberätta allt som händer i den här säsongen är omöjligt och skulle bara förstöra upplevelsen för den som tittar, men visst händer det grejer. Till exempel är det inte bara Artie (Kevin McHale) som hamnar i rullstol då en av ungdomarna är med i en bilolycka och efter det inte kan använda sina ben som vanligt. Finn (Corey Monteith) och Rachel (Lea Michele) fortsätter sin kärlekssaga och nu är det dags att ta den ett steg längre. Quinn (Dianna Agron) får problem med sin identitet och gör revolt. Vi får nya kärlekspar, några gör slut och de nya karaktärerna kommer in på ett snyggt och naturligt vis.
Givetvis är det inte bara bland ungdomarna det händer saker. Will (Matthew Morrison) kämpar på med Emma (Jayma Mays) och coach Beiste (Dot Jones) får ett problem som kanske var det sista någon skulle gissa på. Sue Sylvester (Jane Lynch) varierar mellan att vara brutalt elak till att ställa upp och hjälpa kören. Precis som vanligt alltså.
Eftersom serien följer vad som händer i verkliga livet och väver in det i programmet blir det naturligtvis en hyllning till Whitney Houston som avled under säsongens gång. De gör det på ett sådant himla smart sätt och så är det alltid med "Glee". Valet av låtar känns alltid klockrent och man lyckas få handlingen framåt på många listiga vis och det gäller att alltid ha blicken på rutan eftersom handlingen fortgår under tiden de sjunger. Vad jag menar är att de sällan står rätt upp och ner och "bara" sjunger. Nej, låtarna som framför görs av en mening och under en sång hinner det utspela sig många blickar och scener.
EXTRAMATERIALET
Det som verkligen har utnämnt dvd-boxarna med "Glee" är det fantastiska extramaterial som medföljt. Därför var förväntningarna höga inför denna säsong, kanske för höga? Det extramaterial som är med är okej, en del är inte mycket att ha medan annat är superkul. Att kunna se alla sång- och dansnummer från varje avsnitt är guld värt, om man vill återuppleva det igen och igen. Förlängda scener är alltid lite roligt men allra bäst är när vi får följa med bakom kulisserna i intervjuer. Vid olika tillfällen har mer offentliga tillfällen arrangerats där medverkande får svara på frågor från allmänheten vilket var intressant. Ett stipendieprogram där "riktiga" "Glee" får bidrag för att fortsätta sin verksamhet är ett bra sätt att lyfta fram sjungande, dansande och teaterspelande ungdomar.
Avsnittet "Props" är väldigt speciellt och därför var det extra roligt att man valde att berätta lite mer om det i extramaterialet. Mer sådant hade varit roligt för det är de personliga intervjuerna man som fan helst vill ha, eftersom det är då man får chansen att veta mer.
Att det fokuseras lite extra på de nya karaktärerna är bra och alla tillbakablickar i "Saying goodbye" är känslosamt. Givetvis får vi även en hel del av Sue Sylvester.
Det är extramaterial på alla skivor och det är ett upplägg jag inte tycker om. Jag hade hellre sett allting samlat på en skiva och jag hade velat ha mer. Det här är första säsongen där extramaterialet inte känns lika överväldigande som det har gjort tidigare. Mest extramaterial finner vi på sista skivan.
Avsnittet "Props" är väldigt speciellt och därför var det extra roligt att man valde att berätta lite mer om det i extramaterialet. Mer sådant hade varit roligt för det är de personliga intervjuerna man som fan helst vill ha, eftersom det är då man får chansen att veta mer.
Att det fokuseras lite extra på de nya karaktärerna är bra och alla tillbakablickar i "Saying goodbye" är känslosamt. Givetvis får vi även en hel del av Sue Sylvester.
Det är extramaterial på alla skivor och det är ett upplägg jag inte tycker om. Jag hade hellre sett allting samlat på en skiva och jag hade velat ha mer. Det här är första säsongen där extramaterialet inte känns lika överväldigande som det har gjort tidigare. Mest extramaterial finner vi på sista skivan.
TRE SAKER
1. Gästskådespelarna låter inte vänta på sig och namn som bland annat Ricky Martin, Jeff Goldblum, Helen Mirren och Whoppi Goldberg.
2. Serien hade många nomineringar till årets Emmygala och kammade också hem några priser.
3. Serien är smart. De tar upp ämnen, ibland tabubelagda sådana, som får kan få vilsna tonåringar att känna att de inte är ensamma.
2. Serien hade många nomineringar till årets Emmygala och kammade också hem några priser.
3. Serien är smart. De tar upp ämnen, ibland tabubelagda sådana, som får kan få vilsna tonåringar att känna att de inte är ensamma.
MARIA EREMO (2012-10-16)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA