Färgsprakande & fullproppat med musik
FILMENFörst kom "Ugly Betty" med massa färg och galenheter. Något som kändes väldigt nytt för att vara en amerikansk tv-serie. Sedan kom "Glee" som hade allt det där plus lite till.
I "Glee" får vi följa tonåringarna på William McKinley High School. Inget nytt tänker ni. Men "Glee" skiljer sig mot alla andra tonårsserier jag någonsin tidigare har sett. Intrigerna är förvisso desamma som i andra tonårsserier men förutom det är "Glee" någon slags blandning av dessa vanliga intriger vi sett tidigare i till exempel "Gossip Girl" och "Beverly Hills 90210". Bortsett från det sticker "Glee" helt klart ut. Serien är ruskigt färgglad. Färger som så klart gör att det sticker ut från vanliga serier där de allra flesta springer runt i moderiktiga kläder. Här styr färgerna mer än modet många gånger och hela paletten får sin del i rampljuset. Men det är ändå inte färgerna som styr mest i serien, det är musiken.
"Glee" handlar om skolans kör. McKinley High är som vilken amerikansk high school som helst. Hejaklacksledarna och fotbollsspelarna är de absolut mest populäraste människorna och medlemmarna i kören är nördar och behandlas givetvis också därefter. Det vill den optimistiska spanskläraren Will Schuester (Matthew Morrison) ändra på. Han har bestämt sig för att visa tonåringarnas stora potential och tar därför över som körledare. De flesta andra tycker att han är galen, något Will inte bryr sig om.
Från början består kören av Rachel (Lea Michele), en riktig talang som är övertygad om att hon är en blivande stjärna, Mercedes (Amber Riley), körens egen diva, Kurt (Chris Colfer), en bögen som har både röst och modekänsla, Artie (Kevin McHale), en nördig men talangfull gitarrist och Tina (Jenna Ushkowitz), punkaren med blåa slingor i håret. När Will sedan av misstag råkar höra Finn (Cory Monteith), skolans mest populära fotbollsspelare, sjunga i duschen värvar han med ganska fula medel honom till kören. På så sätt hoppas Will att fler av ungdomarna ska bli medlemmar. Till en början är det bara nördarna som är med men sedan händer något och plötsligt är Gleekören mer eller mindre på de flestas läppar.
Övriga i serien är Wills fru Terri (Jessalyn Gilsig), Wills lärarkollega Emma Pillsbury (Jayma Mays) och coachen för hejaklacken, Sue Sylvester (Jane Lynch) samt fotbollsspelaren Finns flickvän Quinn (Dianna Agron) och bästa polare Puck (Mark Salling). Serien är fullproppad med nya ansikten.
Varje avsnitt är en eufori av musik, dans och sång. Nya låtar blir till nya versioner av Gleekören. Gamla låtar får nytt sound när kören gör sin grej med dem. Ett bra exempel på låtar som lyfts upp till nya nivåer är Journeys klassiker "Don’t stop believin’" och Bon Jovis "It’s my life". Det går att göra listan lång på låtar eftersom varje avsnitt innehåller minst två låtar med tillhörande koreografi. Under tredje dvd-skivan släpper den lilla känsla av motstånd som jag har haft. Då trillar polletten ner och jag kan ärligt säga att jag älskar serien. Gillar man den här typen av film och serier, där drama och komedi blandas med massor av musik är "Glee" den perfekta serien. Den skiljer sig mot till exempel High School musical då man inte brister ut i sång när som helst i "Glee".
Det jag däremot tycker är lite irriterande mitt bland all glättighet är mimningen. När sången framförs mimar de självklart, detta ser dock i vissa fall väldigt tillgjort ut. Jag hade önskat att det kunde ha gjorts mer proffsigt än så. Men tar man serien för vad den är så kan jag helt klart förstå varför man förälskar sig i den. Den har gjorts med glimten i ögat ständigt närvarande, galna karaktärer och framför allt färgsprakande rekvisita och dekor. Varje avsnitt är ren och skär glädje när man väl förstått "Glees" storhet. Helt underbar är vad den är.
Eftersom att musiken spelar den största rollen i serien är det faktiskt ganska lätt att karaktärerna kommer lite i skymundan. Om man inte har följt serien på tv utan ser den för första gången på dvd kan det vara lite svårt att få in vad alla heter. Karaktärerna och vad de gör för nytta i serien står klart ganska snabbt, värre är det att hålla reda på mer än tolv stycken ansikten som medverkar i alla avsnitt. Men det kommer det också.
I "Glee" får vi följa tonåringarna på William McKinley High School. Inget nytt tänker ni. Men "Glee" skiljer sig mot alla andra tonårsserier jag någonsin tidigare har sett. Intrigerna är förvisso desamma som i andra tonårsserier men förutom det är "Glee" någon slags blandning av dessa vanliga intriger vi sett tidigare i till exempel "Gossip Girl" och "Beverly Hills 90210". Bortsett från det sticker "Glee" helt klart ut. Serien är ruskigt färgglad. Färger som så klart gör att det sticker ut från vanliga serier där de allra flesta springer runt i moderiktiga kläder. Här styr färgerna mer än modet många gånger och hela paletten får sin del i rampljuset. Men det är ändå inte färgerna som styr mest i serien, det är musiken.
"Glee" handlar om skolans kör. McKinley High är som vilken amerikansk high school som helst. Hejaklacksledarna och fotbollsspelarna är de absolut mest populäraste människorna och medlemmarna i kören är nördar och behandlas givetvis också därefter. Det vill den optimistiska spanskläraren Will Schuester (Matthew Morrison) ändra på. Han har bestämt sig för att visa tonåringarnas stora potential och tar därför över som körledare. De flesta andra tycker att han är galen, något Will inte bryr sig om.
Från början består kören av Rachel (Lea Michele), en riktig talang som är övertygad om att hon är en blivande stjärna, Mercedes (Amber Riley), körens egen diva, Kurt (Chris Colfer), en bögen som har både röst och modekänsla, Artie (Kevin McHale), en nördig men talangfull gitarrist och Tina (Jenna Ushkowitz), punkaren med blåa slingor i håret. När Will sedan av misstag råkar höra Finn (Cory Monteith), skolans mest populära fotbollsspelare, sjunga i duschen värvar han med ganska fula medel honom till kören. På så sätt hoppas Will att fler av ungdomarna ska bli medlemmar. Till en början är det bara nördarna som är med men sedan händer något och plötsligt är Gleekören mer eller mindre på de flestas läppar.
Övriga i serien är Wills fru Terri (Jessalyn Gilsig), Wills lärarkollega Emma Pillsbury (Jayma Mays) och coachen för hejaklacken, Sue Sylvester (Jane Lynch) samt fotbollsspelaren Finns flickvän Quinn (Dianna Agron) och bästa polare Puck (Mark Salling). Serien är fullproppad med nya ansikten.
Varje avsnitt är en eufori av musik, dans och sång. Nya låtar blir till nya versioner av Gleekören. Gamla låtar får nytt sound när kören gör sin grej med dem. Ett bra exempel på låtar som lyfts upp till nya nivåer är Journeys klassiker "Don’t stop believin’" och Bon Jovis "It’s my life". Det går att göra listan lång på låtar eftersom varje avsnitt innehåller minst två låtar med tillhörande koreografi. Under tredje dvd-skivan släpper den lilla känsla av motstånd som jag har haft. Då trillar polletten ner och jag kan ärligt säga att jag älskar serien. Gillar man den här typen av film och serier, där drama och komedi blandas med massor av musik är "Glee" den perfekta serien. Den skiljer sig mot till exempel High School musical då man inte brister ut i sång när som helst i "Glee".
Det jag däremot tycker är lite irriterande mitt bland all glättighet är mimningen. När sången framförs mimar de självklart, detta ser dock i vissa fall väldigt tillgjort ut. Jag hade önskat att det kunde ha gjorts mer proffsigt än så. Men tar man serien för vad den är så kan jag helt klart förstå varför man förälskar sig i den. Den har gjorts med glimten i ögat ständigt närvarande, galna karaktärer och framför allt färgsprakande rekvisita och dekor. Varje avsnitt är ren och skär glädje när man väl förstått "Glees" storhet. Helt underbar är vad den är.
Eftersom att musiken spelar den största rollen i serien är det faktiskt ganska lätt att karaktärerna kommer lite i skymundan. Om man inte har följt serien på tv utan ser den för första gången på dvd kan det vara lite svårt att få in vad alla heter. Karaktärerna och vad de gör för nytta i serien står klart ganska snabbt, värre är det att hålla reda på mer än tolv stycken ansikten som medverkar i alla avsnitt. Men det kommer det också.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är som en enda stor godispåse. Alla godbitar får det att vattnas i munnen och det är ren och skär njutning för den som fastnar för serien.
Det är precis som serien, gjord med samma typ av humor. Det är verkligen massor av material med stor blandning. Det här är det perfekta extramaterialet för nörden. Extra roligt är det att se de auditions skådespelarna gjorde när de sökte till sin roll. Alla intervjuer med seriens skapare och Fox ägare är även dessa jätteintressanta eftersom man får en tydlig bild av vad de ville med serien och hur de gjorde för att lyckas med det. Vi får veta att det är skådespelarna som sjunger på riktigt vilket känns befriande att få ta del av, det gör att det blir ännu bättre.
Det enda som är lite surt med extramaterialet är att det inte finns någon "spela alla" vilket gör det lite omständigt. Det finns det dock när det är dags för de åtta videodagböckerna och tur är väl det.
Det är precis som serien, gjord med samma typ av humor. Det är verkligen massor av material med stor blandning. Det här är det perfekta extramaterialet för nörden. Extra roligt är det att se de auditions skådespelarna gjorde när de sökte till sin roll. Alla intervjuer med seriens skapare och Fox ägare är även dessa jätteintressanta eftersom man får en tydlig bild av vad de ville med serien och hur de gjorde för att lyckas med det. Vi får veta att det är skådespelarna som sjunger på riktigt vilket känns befriande att få ta del av, det gör att det blir ännu bättre.
Det enda som är lite surt med extramaterialet är att det inte finns någon "spela alla" vilket gör det lite omständigt. Det finns det dock när det är dags för de åtta videodagböckerna och tur är väl det.
TRE SAKER
1. Serien är skapad av mannen bakom succéserien "Nip/Tuck", Ryan Murphy.
2. "Glee" har kammat hem massor av priser. Bland annat en Golden Globe för bästa tv-serie i kategorin musikal eller komedi 2010.
3. Det är lite komiskt då Matthew Morrison som spelar elevernas lärare i verkligheten inte är många år äldre än de skådespelare som spelar hans elever.
2. "Glee" har kammat hem massor av priser. Bland annat en Golden Globe för bästa tv-serie i kategorin musikal eller komedi 2010.
3. Det är lite komiskt då Matthew Morrison som spelar elevernas lärare i verkligheten inte är många år äldre än de skådespelare som spelar hans elever.
MARIA EREMO (2010-03-15)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Dianna Agron (5)
Dianna Agron (5)
