Kontorshumor á la Lars von Trier
FILMENJuristen Ravn har krånglat till för sig. Han har startat ett företag men inte riktigt känt sig manad till att ta direktörsrollen. Därför har han hittat på en direktör som ständigt befinner sig i utlandet. Med denna fiktiva direktör kan Ravn styra företaget dit han vill och hänvisa alla svidande beslut uppåt, till "direktören för det hela".
Företaget har gått bra och nu står han för en möjlighet att sälja hela klabbet till en isländsk affärsman. Men då krävs en direktör. Han anlitar pretentiösa skådespelaren Kristoffer för rollen, men det går inte som han tänkt sig och när Kristoffer råkar presentera sig som "direktören för det hela" inför de anställda ser han sig tvingad att behålla Kristoffer tills allt ordnat upp sig.
Kristoffer ser uppdraget som vilken roll som helst, men det blir genast oerhört knepigt då Ravns påhittade direktör agerat helt olika mot alla anställda. Dessutom är företaget i IT-branschen som Kristoffer vet noll om. Samtidigt som den ena dråpliga situationen efter den andra radar upp sig börjar Kristoffer sympatisera med "de sex gamla" - företagets ursprungliga anställda som är anledningen till framgången som Ravn nu vill göra sig av med - och börjar fundera på om han ska agera helt och hållet efter Ravns manus eller improvisera som den skådespelare han är.
Man känner igen Lars von Trier, som skrivit och regisserat filmen, omedelbart. Det är en dogmafilm med allt vad det innebär av jumpcuts, skeva bildvinklar och framför allt ljud. Är man ovan vid detta kan det nog vara oerhört störande, men jag gillar det. Det ger en spontan och naturlig känsla. Läser mig till att en teknik som kallas "Automavision" använts, där kameraarbetet styrs av en dator och inte manuellt.
Den lite grådassiga bilden gör också att de danska kontorsexteriörerna blir kusligt lika de vi sett i Londonförorten Slough i "The Office". Det är också svårt att inte låta bli att få en association till just "The Office" och "Office space" med tanke på de karaktärer von Trier skissat fram i sitt manus. Samtliga av "de sex gamla" har något skevt karaktärsdrag som kryddar dem. Allra bästa är den isländska affärsmannen som är en om möjligt större danskhatare än Ernst-Hugo i von Triers mästerverk "Riket".
Dock är det lätt att skruva upp förväntningarna när "Direktören för det hele" kammat hem en enorm mängd toppbetyg i media, och för min del uppfylls inte förväntningarna. Men det är en rolig film ändå, med en hel del scener som jag skrattar högt åt.
Företaget har gått bra och nu står han för en möjlighet att sälja hela klabbet till en isländsk affärsman. Men då krävs en direktör. Han anlitar pretentiösa skådespelaren Kristoffer för rollen, men det går inte som han tänkt sig och när Kristoffer råkar presentera sig som "direktören för det hela" inför de anställda ser han sig tvingad att behålla Kristoffer tills allt ordnat upp sig.
Kristoffer ser uppdraget som vilken roll som helst, men det blir genast oerhört knepigt då Ravns påhittade direktör agerat helt olika mot alla anställda. Dessutom är företaget i IT-branschen som Kristoffer vet noll om. Samtidigt som den ena dråpliga situationen efter den andra radar upp sig börjar Kristoffer sympatisera med "de sex gamla" - företagets ursprungliga anställda som är anledningen till framgången som Ravn nu vill göra sig av med - och börjar fundera på om han ska agera helt och hållet efter Ravns manus eller improvisera som den skådespelare han är.
Man känner igen Lars von Trier, som skrivit och regisserat filmen, omedelbart. Det är en dogmafilm med allt vad det innebär av jumpcuts, skeva bildvinklar och framför allt ljud. Är man ovan vid detta kan det nog vara oerhört störande, men jag gillar det. Det ger en spontan och naturlig känsla. Läser mig till att en teknik som kallas "Automavision" använts, där kameraarbetet styrs av en dator och inte manuellt.
Den lite grådassiga bilden gör också att de danska kontorsexteriörerna blir kusligt lika de vi sett i Londonförorten Slough i "The Office". Det är också svårt att inte låta bli att få en association till just "The Office" och "Office space" med tanke på de karaktärer von Trier skissat fram i sitt manus. Samtliga av "de sex gamla" har något skevt karaktärsdrag som kryddar dem. Allra bästa är den isländska affärsmannen som är en om möjligt större danskhatare än Ernst-Hugo i von Triers mästerverk "Riket".
Dock är det lätt att skruva upp förväntningarna när "Direktören för det hele" kammat hem en enorm mängd toppbetyg i media, och för min del uppfylls inte förväntningarna. Men det är en rolig film ändå, med en hel del scener som jag skrattar högt åt.
EXTRAMATERIALET
Blott en trailer till filmen finns med som extramaterial. Jag har sett trailern tidigare och den ger faktiskt en helt annan bild av filmen än vad själva filmen gör. Kan vara den hurtiga musiken som gör att man får uppfattningen att filmen är betydligt snabbare än vad den i själva verket är.
TRE SAKER
1. Den danska originaltiteln är "Direktøren for det hele". Varför man valt att översätta alla ord utom "hele" till den svenska titeln är en liten gåta i sig, speciellt som utrycket översätts till korrekt svenska när det sägs i filmen.
2. Kul citat från filmen: "Livet är som en dogmafilm. Det är svårt att höra vad folk säger." Självironi kallas det.
3. Lars von Trier medverkar självklart i filmen som en sorts berättare som även syns i bild när han filmar en massa kontorsfönster.
2. Kul citat från filmen: "Livet är som en dogmafilm. Det är svårt att höra vad folk säger." Självironi kallas det.
3. Lars von Trier medverkar självklart i filmen som en sorts berättare som även syns i bild när han filmar en massa kontorsfönster.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Peter Gantzler (1)
Peter Gantzler (1)
