KHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!
FILMENDet här blir spännande. "Star Trek II: The Wrath of Khan", eller "Khans vrede" som den mäktigt nog hette på svenska biografer 1983, är nämligen det första kompletta verket med original-Star Trek som jag ser. Min kunskap kommer från kortare klipp och framför allt populärkulturella referenser till serien, utöver de moderna, nya filmerna. Jag är dock så pass insatt att jag vet att just denna film är en stor fanfavorit och ofta klassad som den bästa "Star Trek"-filmen, och det gör ju givetvis att förväntningarna skruvas upp. I vårt arkiv finns redan en ypperlig recension signerad Joel Fornbrant när han 2009 tog sig an en box där "The Wrath of Khan" klumpades ihop med de nästkommande två "Star Trek"-filmerna, men det här är min åsikt efter första kontakten med denna klassiker.
Dessvärre skruvade jag möjligen upp förväntningarna alldeles för mycket och sällar mig förstås inte till de tokfans som ger betyget 10 av 10 på IMDb. Det är faran när man långt senare ser en omtyckt klassiker för första gången. Det är ruskigt svårt att få en "normal" relation till filmen. Samtidigt vet jag att gamla "Star Trek" är mer filosofi och relationer snarare än actionpackat raffel, så jag är delvis beredd på vad jag får.
Gänget är inga ungtuppar längre. William Shatner (Kirk), Leonard Nimoy (Spock) och Nichelle Nichols (Uhura) var alla i 50-årslåldern, DeForest Kelley (McCoy) och James Doohan (Scotty) hade till och med passerat 60 och Walter Koenig (Chekov) och George Takei (Sulu) låg och skvalpade strax under 50-strecket. Men vad de möjligen saknar i ungdomlig spänst tar de igen i sina prestationer när de gör sina karaktärer lika säkert som att moderna banker inte längre hanterar kontanter. Den rymdutforskande tiden är förbi - Spock utsätter unga kadetter för sitt snudd på omöjliga Kobayashi Maru-test, Kirk har blivit amiral och har marktjänst och grubblar ledset runt bland sin samling av antikviteter, när inte McCoy tittar förbi med vällagrat blått Romulan-öl.
Resten av gänget är fortfarande på uppdrag och det är Chekov som ramlar in i filmens äventyr. Han åker till den till synes döda planeten Ceti Alfa VI för att undersöka om en signal om liv stämmer eller inte. Ett forskningsprojekt behöver en livlös planet för att testa Project Genesis där liv ska skapas på bara några minuter. Chekov ramlar in i en fälla för på planeten finns Khan (Ricardo Montalban) som har en riktig beef med Kirk sedan tidigare och nu ser han sin chans till hämnd samtidigt som han även vill lägga händerna på Genesis-projektet. Allt detta får Kirk och Spock att vakna till liv och ge sig in i kampen - en kamp som blir både svår och kostsam.
Även om det är lite action i filmen är tempot generellt sett lite lägre och för min del blir det aningens segt. Som titeln på utgåvan signalerar är det en "directors cut", men det betyder faktiskt inte så mycket mer än att ytterligare tre minuter petats in totalt sett så de olika klippningarna påverkar inte slutresultatet nämnvärt. Man kan väl säga att min ickeexisterande relation till originalserien spelar in här.
Hur som helst kan jag absolut förstå filmens värde även om jag inte riktigt ser det på samma sätt som andra. Det är en schysst story i botten som knyter an till ett minnesvärt avsnitt från original-tv-serien och många specialeffekter tycker jag håller riktigt bra med tanke på vad för teknik man hade att röra sig med. Kanske inte direkt futuristiskt med moderna ögon, men vad kan man begära av en film från 1982?
Jag har många gånger funderat på om det är värt att gå all-in i "Star Trek"-världen och börja beta av originalet från första början, och innerst inne fanns det kanske en viss förhoppning om att "The Wrath of Khan" skulle späda på den tanken, men tyvärr känns det projektet fortfarande som något som får vänta ett tag till. Men att få höra William Shatner vråla sitt "Khaaaaaaaan!" så det dånar i hela världsrymden var förstås helt och hållet värt tiden jag lade ned på att se filmen!
Dessvärre skruvade jag möjligen upp förväntningarna alldeles för mycket och sällar mig förstås inte till de tokfans som ger betyget 10 av 10 på IMDb. Det är faran när man långt senare ser en omtyckt klassiker för första gången. Det är ruskigt svårt att få en "normal" relation till filmen. Samtidigt vet jag att gamla "Star Trek" är mer filosofi och relationer snarare än actionpackat raffel, så jag är delvis beredd på vad jag får.
Gänget är inga ungtuppar längre. William Shatner (Kirk), Leonard Nimoy (Spock) och Nichelle Nichols (Uhura) var alla i 50-årslåldern, DeForest Kelley (McCoy) och James Doohan (Scotty) hade till och med passerat 60 och Walter Koenig (Chekov) och George Takei (Sulu) låg och skvalpade strax under 50-strecket. Men vad de möjligen saknar i ungdomlig spänst tar de igen i sina prestationer när de gör sina karaktärer lika säkert som att moderna banker inte längre hanterar kontanter. Den rymdutforskande tiden är förbi - Spock utsätter unga kadetter för sitt snudd på omöjliga Kobayashi Maru-test, Kirk har blivit amiral och har marktjänst och grubblar ledset runt bland sin samling av antikviteter, när inte McCoy tittar förbi med vällagrat blått Romulan-öl.
Resten av gänget är fortfarande på uppdrag och det är Chekov som ramlar in i filmens äventyr. Han åker till den till synes döda planeten Ceti Alfa VI för att undersöka om en signal om liv stämmer eller inte. Ett forskningsprojekt behöver en livlös planet för att testa Project Genesis där liv ska skapas på bara några minuter. Chekov ramlar in i en fälla för på planeten finns Khan (Ricardo Montalban) som har en riktig beef med Kirk sedan tidigare och nu ser han sin chans till hämnd samtidigt som han även vill lägga händerna på Genesis-projektet. Allt detta får Kirk och Spock att vakna till liv och ge sig in i kampen - en kamp som blir både svår och kostsam.
Även om det är lite action i filmen är tempot generellt sett lite lägre och för min del blir det aningens segt. Som titeln på utgåvan signalerar är det en "directors cut", men det betyder faktiskt inte så mycket mer än att ytterligare tre minuter petats in totalt sett så de olika klippningarna påverkar inte slutresultatet nämnvärt. Man kan väl säga att min ickeexisterande relation till originalserien spelar in här.
Hur som helst kan jag absolut förstå filmens värde även om jag inte riktigt ser det på samma sätt som andra. Det är en schysst story i botten som knyter an till ett minnesvärt avsnitt från original-tv-serien och många specialeffekter tycker jag håller riktigt bra med tanke på vad för teknik man hade att röra sig med. Kanske inte direkt futuristiskt med moderna ögon, men vad kan man begära av en film från 1982?
Jag har många gånger funderat på om det är värt att gå all-in i "Star Trek"-världen och börja beta av originalet från första början, och innerst inne fanns det kanske en viss förhoppning om att "The Wrath of Khan" skulle späda på den tanken, men tyvärr känns det projektet fortfarande som något som får vänta ett tag till. Men att få höra William Shatner vråla sitt "Khaaaaaaaan!" så det dånar i hela världsrymden var förstås helt och hållet värt tiden jag lade ned på att se filmen!
EXTRAMATERIALET
Det finns dubbla kommentarspår, ett till bioversionen och ett till directors cut:en. Sen finns det även "textkommentarer" till den sistnämnda och något som heter "Library Computer" till den första. Det innebär att man får upp en liten databas i rutan som man kan klicka runt och läsa i om man vill veta något om en specifik karaktär, plats eller uttryck medan man ser filmen. Praktiskt om man vill ha en sådan tjänst.
I övrigt är det extramaterial från blandade åldrar. Det mesta är troligen plockat från olika DVD- och blu-ray-släpp från 2000-talet men det finns faktiskt lite grejer som är helt färskt och nytt för utgåvan, som "The Genesis Effect: Engineering The Wrath of Khan" där framför allt regissören Nicholas Meyer berättar om filmens tillkomst så här 35 år senare. En massa olika, yngre röster finns med här också.
Går man vidare bland menyerna hittar man "Captain's Log" som är en snarlik bakomfilm men gjord 2002, och här är producenten Harve Bennett den drivande rösten, men flera av skådespelarna är med och ger retroaktivt sin bild av inspelningen. I båda dessa bakomfilmer är det tydligt att det var ett "vinna eller försvinna"-läge för hela franchisen när "Star Trek II" skulle göras och manuset fick bearbetas flera gånger innan alla, och framför allt Leonard Nimoy som ville hoppa av, blev nöjda. Samma Nimoy rockar i arkivintervjuer från 1982 en ljus, randig kostym och rosa slips utan att skämmas och påstår bland annat att regissör Meyer "var som ett barn när han fick göra 'Star Trek'". Nåja - i allt annat material framgår det tydligt att Meyer vare sig var insatt i eller road av franchisen sedan tidigare.
Sammanlagt finns det flera timmars extramaterial där en höjdpunkt är när de ansvariga för specialeffekterna minns tillbaka på de innovativa och praktiska lösningar de fick ta till. Riktigt kul att se. I övrigt finns det mer om Khan och musiken i filmen.
Det finns även med några specialare om folk som samlar på rekvisita och folk som skriver "Star Trek"-böcker, samt en fin hyllning till Ricardo Montalban som avled 2009. Dessutom storyboards och trailer. Massor med grejer att se alltså!
I övrigt är det extramaterial från blandade åldrar. Det mesta är troligen plockat från olika DVD- och blu-ray-släpp från 2000-talet men det finns faktiskt lite grejer som är helt färskt och nytt för utgåvan, som "The Genesis Effect: Engineering The Wrath of Khan" där framför allt regissören Nicholas Meyer berättar om filmens tillkomst så här 35 år senare. En massa olika, yngre röster finns med här också.
Går man vidare bland menyerna hittar man "Captain's Log" som är en snarlik bakomfilm men gjord 2002, och här är producenten Harve Bennett den drivande rösten, men flera av skådespelarna är med och ger retroaktivt sin bild av inspelningen. I båda dessa bakomfilmer är det tydligt att det var ett "vinna eller försvinna"-läge för hela franchisen när "Star Trek II" skulle göras och manuset fick bearbetas flera gånger innan alla, och framför allt Leonard Nimoy som ville hoppa av, blev nöjda. Samma Nimoy rockar i arkivintervjuer från 1982 en ljus, randig kostym och rosa slips utan att skämmas och påstår bland annat att regissör Meyer "var som ett barn när han fick göra 'Star Trek'". Nåja - i allt annat material framgår det tydligt att Meyer vare sig var insatt i eller road av franchisen sedan tidigare.
Sammanlagt finns det flera timmars extramaterial där en höjdpunkt är när de ansvariga för specialeffekterna minns tillbaka på de innovativa och praktiska lösningar de fick ta till. Riktigt kul att se. I övrigt finns det mer om Khan och musiken i filmen.
Det finns även med några specialare om folk som samlar på rekvisita och folk som skriver "Star Trek"-böcker, samt en fin hyllning till Ricardo Montalban som avled 2009. Dessutom storyboards och trailer. Massor med grejer att se alltså!
TRE SAKER
1. Utan att säga för mycket så innehåller filmen en emotionellt laddad final från vilken scener lyftes till hyllningsklipp i samband med Leonard Nimoys död 2015.
2. Kirstie Alley spelar en Vulcan-kadett som utsätts för Spocks test och sedan är med i besättningen. Trots att hon är kvinna tituleras hon Mr Saavik vilket blir konstigt men samtidigt är helt korrekt då "Mr" i det här fallet är en gradbenämning och inte något som har med könet att göra.
3. Khan (Ricardo Montalban) dök först upp i avsnitt 22, "Space Seed", i "Star Treks" första säsong 1967. Då såg han ut som en popstjärna à la 60-talet. I filmen ser han ut som en gammal 80-talshårdrockare. Svårt att inte inspireras av gällande mode antar jag, eller så fick 80-talslooken en revival på 2300-talet...
2. Kirstie Alley spelar en Vulcan-kadett som utsätts för Spocks test och sedan är med i besättningen. Trots att hon är kvinna tituleras hon Mr Saavik vilket blir konstigt men samtidigt är helt korrekt då "Mr" i det här fallet är en gradbenämning och inte något som har med könet att göra.
3. Khan (Ricardo Montalban) dök först upp i avsnitt 22, "Space Seed", i "Star Treks" första säsong 1967. Då såg han ut som en popstjärna à la 60-talet. I filmen ser han ut som en gammal 80-talshårdrockare. Svårt att inte inspireras av gällande mode antar jag, eller så fick 80-talslooken en revival på 2300-talet...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
