Varierande kvalitet och mest för fansen
FILMENDet kan tyckas lite konstigt att släppa en box med film nummer två, tre och fyra ur en löpande serie, men i detta fall är det fullkomligt logiskt då "The Wrath of Khan", "The Search for Spock" och "The Voyage Home" utgör en tydlig trilogi Star Trek-filmer. Filmerna togs emot väl av både publik och kritiker och har högt anseende bland fans av franchisen. Då filmerna har en övergripande story innehåller denna recension en del spoilers.
"The Wrath of Khan" kom 1982 och var ett försök att återställa populariteten hos Star Trek-konceptet, som till viss del skadats av den inte helt lyckade "Star Trek: The Motion Picture" från 1979. Man grävde nu ånyo fram originalensemblen från 60-talets tv-serie, bestående av bland andra William Shatner som kapten Kirk, Leonard Nimoy som Spock, samt DeForest Kelley och James Doohan som Dr McCoy respektive Scotty, och skickade ut dem på ett uppdrag med lite mer fart i än sist det begav sig.
Besättningen på rymdskeppet Enterprise har blivit medelålders, och de verkar inte helt nöjda med det. Kirk jobbar vid ett skrivbord och Spock tränar unga rymdkadetter. Så värst mycket farande runt universum blir det inte, och även Kirk erkänner resignerat att detta är något för yngre förmågor att ta hand om. Men den åldersstigna besättningen får mer äventyr än de räknat med när de under ett rutinuppdrag stöter på den onde och bittre Khan (Ricardo Montalban), en gammal fiende till Kirk som nu lyckats ta sig ifrån planeten där han med sin besättning suttit fängslad i åratal.
Khan har lagt händerna på en ny teknologi kallad Genesis, som har kraften att skapa nytt liv på döda planeter, men som även kan användas som ett fruktansvärt massförstörelsevapen. Med hjälp av Genesis vill Khan hämnas på Kirk, som han håller skyldig för sin långa fångenskap, och likt två gammaldags sjöadmiraler börjar de två ärkefienderna jaga varandra kors och tvärs över de kosmiska haven.
Filmen har flera förtjänster, däribland en ensemble som har stenkoll på sina roller och interaktionen mellan karaktärerna. Också Montalban är storartad som galningen Khan, vars avsky för Kirk inte är helt ologisk och som på så sätt framstår som åtminstone en smula sympatisk trots sin ondska.
Star Trek har alltid handlat mer om karaktärerna och de underliggande temana än raffinerade actionsekvenser och flärdfull regi, så trots att "The Wrath of Khan" stundtals känns lite hantverksmässigt stel passar tonen berättelsen väl. Specialeffekterna är för det mesta helt okej trots åldern och mot slutet av filmen lyckas den bli känslosam utan att vara sentimental. För någon som är nyfiken på Star Trek och inte orkar ta sig igenom originalserien är "The Wrath of Khan" troligtvis den bästa inkörsporten.
Nästa film, "The Search for Spock", tar vid där den förra slutade. Spock offrade sig för resten av besättningen på Enterprise i slutet av "Khan", och hans kvarlevor sköts ut i rymden och landade på en nybildad planet som skapats när Khan i ett sista försök att ta kål på Kirk aktiverade Genesis och själv strök med på kuppen.
Enterprise återvänder hem, där Kirk snart inser att Spock i sina sista ögonblick överfört sin själ (Vulcan-folk kan tydligen göra detta) till Dr McCoy, som börjat bete sig väldigt underligt. Med lite hjälp från Spocks far listar man ut att Spock, eller åtminstone hans kropp, är vid liv på Genesis, som är namnet på den nybildade planeten. Tyvärr får besättningen samtidigt veta att federationen ämnar skrota Enterprise, så Kirk och hans mannar har inget annat val än att kapa skeppet och ge sig av för att rädda sin kamrat. Om Spocks nya kropp kan återförenas med hans själ, som för tillfället finns i McCoy, kan de få honom tillbaka. Detta försvåras dock av att en besättning Klingoner nyligen anlänt till Genesis för att lägga beslag på vapnet med samma namn. Hänger ni med?
"The Search for Spock" har en rejält invecklad och märklig intrig, men saknar tyvärr tillräckligt med spänning för att backa upp den. Den är en typisk mittenfilm i en trilogi på så sätt att den är rätt seg och förklarande. Man saknar också en bra skurk, då Klingonerna inte kommer i närheten av Khan och hans anhang. Filmen känns tv-mässig i allmänhet och är den klart svagaste i trilogin. Slutet med Spocks återkomst är dock en höjdpunkt.
Det har blivit dags för hemfärd, men i "The Voyage Home" visar det sig bli lättare sagt än gjort. Jorden har nämligen fått besök av en mystisk sond från yttre rymden vilken sänder ut en signal som sabbar såväl kommunikation som energiförsörjning och på sikt hotar utplåna hela planeten. Kirk och hans besättning får ett nödanrop och Spock listar snabbt ut att (håll i er nu) sonden försöker upprätta kontakt med jordens population av knölvalar, som tyvärr inte existerar längre då den dog ut på 2000-talet.
Besättningen inser snart att de måste åka tillbaka i tiden till 1980-talet för att hitta två knölvalar som kan svara sonden i nuet och på så sätt få den att försvinna. Varför sonden vill få kontakt med knölvalar och vem som har skickat ut den på sitt uppdrag förväntas vi inte bry oss om, utan upphovsmännen förklarar bara läget och ber oss acceptera förutsättningarna för filmen.
Ungefär här började jag förbereda mig för att skriva en riktig kalkonrecension, men jag fick snart lägga de tankarna åt sidan. "The Voyage Home" funkar faktiskt väldigt bra, trots sin urlöjliga och idiotiska premiss. Anledningen till detta är att så fort Kirk och co anländer till 1980-talet för att inleda sin valjakt blir filmen riktigt rolig. Töntig men rolig. Att se Kirk, Spock och de övriga försöka smälta in och utföra sitt uppdrag med diverse kulturkrockar som följd är väldigt underhållande. Filmen är i stora delar en ren komedi, och ofta en lyckad sådan. Samtidigt har "The Voyage Home" ett allvarligt budskap, om miljöförstöring och utrotning av djurarter, vilket är lite svårt att ta på allvar givet de fåniga omständigheterna.
Sett till hela trilogin är den av kraftig varierande kvalitet, där särskilt "The Search for Spock" blir onödigt seg. "The Wrath of Khan" är en bra och seriös science fiction-film, och "The Voyage Home" en kul komedi. Allt hänger dock på tittaren, som verkligen måste gilla konceptet och karaktärerna för att få ut något av filmerna, för alla övriga gissar jag att detta är tämligern ointressant. Det återstår att se om den nya omstarten av "Star Trek" skapar en bredare revival för denna ändlösa franchise.
"The Wrath of Khan" kom 1982 och var ett försök att återställa populariteten hos Star Trek-konceptet, som till viss del skadats av den inte helt lyckade "Star Trek: The Motion Picture" från 1979. Man grävde nu ånyo fram originalensemblen från 60-talets tv-serie, bestående av bland andra William Shatner som kapten Kirk, Leonard Nimoy som Spock, samt DeForest Kelley och James Doohan som Dr McCoy respektive Scotty, och skickade ut dem på ett uppdrag med lite mer fart i än sist det begav sig.
Besättningen på rymdskeppet Enterprise har blivit medelålders, och de verkar inte helt nöjda med det. Kirk jobbar vid ett skrivbord och Spock tränar unga rymdkadetter. Så värst mycket farande runt universum blir det inte, och även Kirk erkänner resignerat att detta är något för yngre förmågor att ta hand om. Men den åldersstigna besättningen får mer äventyr än de räknat med när de under ett rutinuppdrag stöter på den onde och bittre Khan (Ricardo Montalban), en gammal fiende till Kirk som nu lyckats ta sig ifrån planeten där han med sin besättning suttit fängslad i åratal.
Khan har lagt händerna på en ny teknologi kallad Genesis, som har kraften att skapa nytt liv på döda planeter, men som även kan användas som ett fruktansvärt massförstörelsevapen. Med hjälp av Genesis vill Khan hämnas på Kirk, som han håller skyldig för sin långa fångenskap, och likt två gammaldags sjöadmiraler börjar de två ärkefienderna jaga varandra kors och tvärs över de kosmiska haven.
Filmen har flera förtjänster, däribland en ensemble som har stenkoll på sina roller och interaktionen mellan karaktärerna. Också Montalban är storartad som galningen Khan, vars avsky för Kirk inte är helt ologisk och som på så sätt framstår som åtminstone en smula sympatisk trots sin ondska.
Star Trek har alltid handlat mer om karaktärerna och de underliggande temana än raffinerade actionsekvenser och flärdfull regi, så trots att "The Wrath of Khan" stundtals känns lite hantverksmässigt stel passar tonen berättelsen väl. Specialeffekterna är för det mesta helt okej trots åldern och mot slutet av filmen lyckas den bli känslosam utan att vara sentimental. För någon som är nyfiken på Star Trek och inte orkar ta sig igenom originalserien är "The Wrath of Khan" troligtvis den bästa inkörsporten.
Nästa film, "The Search for Spock", tar vid där den förra slutade. Spock offrade sig för resten av besättningen på Enterprise i slutet av "Khan", och hans kvarlevor sköts ut i rymden och landade på en nybildad planet som skapats när Khan i ett sista försök att ta kål på Kirk aktiverade Genesis och själv strök med på kuppen.
Enterprise återvänder hem, där Kirk snart inser att Spock i sina sista ögonblick överfört sin själ (Vulcan-folk kan tydligen göra detta) till Dr McCoy, som börjat bete sig väldigt underligt. Med lite hjälp från Spocks far listar man ut att Spock, eller åtminstone hans kropp, är vid liv på Genesis, som är namnet på den nybildade planeten. Tyvärr får besättningen samtidigt veta att federationen ämnar skrota Enterprise, så Kirk och hans mannar har inget annat val än att kapa skeppet och ge sig av för att rädda sin kamrat. Om Spocks nya kropp kan återförenas med hans själ, som för tillfället finns i McCoy, kan de få honom tillbaka. Detta försvåras dock av att en besättning Klingoner nyligen anlänt till Genesis för att lägga beslag på vapnet med samma namn. Hänger ni med?
"The Search for Spock" har en rejält invecklad och märklig intrig, men saknar tyvärr tillräckligt med spänning för att backa upp den. Den är en typisk mittenfilm i en trilogi på så sätt att den är rätt seg och förklarande. Man saknar också en bra skurk, då Klingonerna inte kommer i närheten av Khan och hans anhang. Filmen känns tv-mässig i allmänhet och är den klart svagaste i trilogin. Slutet med Spocks återkomst är dock en höjdpunkt.
Det har blivit dags för hemfärd, men i "The Voyage Home" visar det sig bli lättare sagt än gjort. Jorden har nämligen fått besök av en mystisk sond från yttre rymden vilken sänder ut en signal som sabbar såväl kommunikation som energiförsörjning och på sikt hotar utplåna hela planeten. Kirk och hans besättning får ett nödanrop och Spock listar snabbt ut att (håll i er nu) sonden försöker upprätta kontakt med jordens population av knölvalar, som tyvärr inte existerar längre då den dog ut på 2000-talet.
Besättningen inser snart att de måste åka tillbaka i tiden till 1980-talet för att hitta två knölvalar som kan svara sonden i nuet och på så sätt få den att försvinna. Varför sonden vill få kontakt med knölvalar och vem som har skickat ut den på sitt uppdrag förväntas vi inte bry oss om, utan upphovsmännen förklarar bara läget och ber oss acceptera förutsättningarna för filmen.
Ungefär här började jag förbereda mig för att skriva en riktig kalkonrecension, men jag fick snart lägga de tankarna åt sidan. "The Voyage Home" funkar faktiskt väldigt bra, trots sin urlöjliga och idiotiska premiss. Anledningen till detta är att så fort Kirk och co anländer till 1980-talet för att inleda sin valjakt blir filmen riktigt rolig. Töntig men rolig. Att se Kirk, Spock och de övriga försöka smälta in och utföra sitt uppdrag med diverse kulturkrockar som följd är väldigt underhållande. Filmen är i stora delar en ren komedi, och ofta en lyckad sådan. Samtidigt har "The Voyage Home" ett allvarligt budskap, om miljöförstöring och utrotning av djurarter, vilket är lite svårt att ta på allvar givet de fåniga omständigheterna.
Sett till hela trilogin är den av kraftig varierande kvalitet, där särskilt "The Search for Spock" blir onödigt seg. "The Wrath of Khan" är en bra och seriös science fiction-film, och "The Voyage Home" en kul komedi. Allt hänger dock på tittaren, som verkligen måste gilla konceptet och karaktärerna för att få ut något av filmerna, för alla övriga gissar jag att detta är tämligern ointressant. Det återstår att se om den nya omstarten av "Star Trek" skapar en bredare revival för denna ändlösa franchise.
EXTRAMATERIALET
Varje skiva har begåvats med eget extramaterial. Återkommande inslag är kommentarspår, som jag inte haft tid att lyssna på, samt nyinspelade "Starfleet academy files", där man försöker förklara vissa inslag i filmerna rent vetenskapligt. Till "The Wrath of Khan" tar man en närmare titt på olika samlarobjekt från filmerna, vilket är rätt kul, och inkluderas gör även en intressant intervju med James Horner, som skrev musiken. I extramaterialet till "The Search for Spock" granskar man specialeffekterna och har även ett samtal med manusförfattaren Harve Bennet. På "The Voyage Home"-skivan diskuterar man hur filmerna fungerar som en trilogi. Det mesta är bra och intressant, men lite kort.
TRE SAKER
1. Trilogin var inte planerad från början, utan tog form först efter framgången med "The Wrath of Khan".
2. "The Search for Spock" och "The Voyage Home" är båda regisserade av Spock själv, det vill säga Leonard Nimoy.
3. Det lustigaste med Enterprise-besättningens besök i 1980-talets San Fransisco är att deras kläder och frisyrer passar förvånansvärt väl in i tidsperioden.
2. "The Search for Spock" och "The Voyage Home" är båda regisserade av Spock själv, det vill säga Leonard Nimoy.
3. Det lustigaste med Enterprise-besättningens besök i 1980-talets San Fransisco är att deras kläder och frisyrer passar förvånansvärt väl in i tidsperioden.
JOEL FORNBRANT (2009-05-18)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
George Takei (14)
George Takei (14)
