Kultfilm som vinner på det seriösa anslaget
FILMENVid en först anblick skrattar man åt "The Blob". Man tycker att det är en fjantig idé och att det är en B-film. Fast på något vis får man påminna sig om att 1958 var idén inte överdrivet fjantig och faktum är att upplägget inte är så tokigt. Det är lätt att dra "The Blob" över samma kam som till exempel "Mördartomaterna anfaller" (som visserligen gjordes 20 år senare), det vill säga en skräckhistoria som är medvetet rolig. "The Blob" är seriös, eller tar åtminstone sig själv på stort allvar, och det gör att jag inte skrattar rått åt den.
Som så många andra 50-talsfilmer är den lite seg och ofokuserad emellanåt vilket betyder att man får genomlida rätt många ovidkommande transportsträckor för att komma åt det göttaste. Filmens retroaktiva dragplåster är Steve McQueen som här 27 år gammal spelar tonåringen Steve (!) som bäst håller på att charma in kvällens dejt Jane (Aneta Corsaut) när de ser ett stjärnfall som verkar vara något mer. Mycket riktigt har en meteorit slagit ned men innan Steve och Jane hittar den är det en gammal bonde som kommer först till nedslagsplatsen och blir attackerad av en geleliknande massa som vägrar släppa sitt grepp. Steve och Jane hittar bonden när han springer därifrån i panik och tar honom till en doktor.
Snart ska massan konsumera hela bonden och bli en blodtörstig "blobb" som skördar fler och fler offer och Steve och Jane hamnar i kläm hos polisen som vägrar tro på deras babbel om ett monster. Allt medan "blobben" sipprar vidare i staden och växer sig större och större med varje offer den konsumerar.
Med lite god vilja kan man spåra ursprunget till "Alien" i den här historien. Kletet som attackerar bonden kommer ur en äggliknande meteor och ja, det är ju inte så långt bort från en facehugger. Nu kan jag inte sci-fi- och skräckgenrens historia i så pass ingående detalj att jag kan säga att "The Blob" var den första filmen som skildrade en utomjordisk och mordisk massa på det här viset, men jag tror ändå att den haft större inflytande än vad man kan tro.
Mina moderna ögon och preferenser tycker att filmen tappar fokus och är lite seg emellanåt, men jag tycker samtidigt att specialeffekterna är riktigt bra och i mångt och mycket lyckas man ge illusionen av att en geleklump glider runt och konsumerar folk. Sen tappar man bort trovärdigheten lagom till finalen när man måste få stopp på klumpen på något vis och det blir väl sådär. Allting avslutas med en förmodligen helt orealaterad klippbild och texten THE END som klurigt nog omvandlas till ett frågetecken.
Och det blev mer. En regelrätt uppföljare "Beware! The Blob" (1972) och sedan remaken "Bortom alla lagar" (1988, med Kevin Dillon, Shawnee Smith och Jeffrey DeMunn och andra). Det finns faktiskt ytterligare en planerad remake, men vi får väl se om den blir gjord. Jag har svårt att tro att någon filmen kan försöka vara lika seriös som originalet, men upplägget kan givetvis fungera även i ett lite mer humoristiskt sammanhang.
Som så många andra 50-talsfilmer är den lite seg och ofokuserad emellanåt vilket betyder att man får genomlida rätt många ovidkommande transportsträckor för att komma åt det göttaste. Filmens retroaktiva dragplåster är Steve McQueen som här 27 år gammal spelar tonåringen Steve (!) som bäst håller på att charma in kvällens dejt Jane (Aneta Corsaut) när de ser ett stjärnfall som verkar vara något mer. Mycket riktigt har en meteorit slagit ned men innan Steve och Jane hittar den är det en gammal bonde som kommer först till nedslagsplatsen och blir attackerad av en geleliknande massa som vägrar släppa sitt grepp. Steve och Jane hittar bonden när han springer därifrån i panik och tar honom till en doktor.
Snart ska massan konsumera hela bonden och bli en blodtörstig "blobb" som skördar fler och fler offer och Steve och Jane hamnar i kläm hos polisen som vägrar tro på deras babbel om ett monster. Allt medan "blobben" sipprar vidare i staden och växer sig större och större med varje offer den konsumerar.
Med lite god vilja kan man spåra ursprunget till "Alien" i den här historien. Kletet som attackerar bonden kommer ur en äggliknande meteor och ja, det är ju inte så långt bort från en facehugger. Nu kan jag inte sci-fi- och skräckgenrens historia i så pass ingående detalj att jag kan säga att "The Blob" var den första filmen som skildrade en utomjordisk och mordisk massa på det här viset, men jag tror ändå att den haft större inflytande än vad man kan tro.
Mina moderna ögon och preferenser tycker att filmen tappar fokus och är lite seg emellanåt, men jag tycker samtidigt att specialeffekterna är riktigt bra och i mångt och mycket lyckas man ge illusionen av att en geleklump glider runt och konsumerar folk. Sen tappar man bort trovärdigheten lagom till finalen när man måste få stopp på klumpen på något vis och det blir väl sådär. Allting avslutas med en förmodligen helt orealaterad klippbild och texten THE END som klurigt nog omvandlas till ett frågetecken.
Och det blev mer. En regelrätt uppföljare "Beware! The Blob" (1972) och sedan remaken "Bortom alla lagar" (1988, med Kevin Dillon, Shawnee Smith och Jeffrey DeMunn och andra). Det finns faktiskt ytterligare en planerad remake, men vi får väl se om den blir gjord. Jag har svårt att tro att någon filmen kan försöka vara lika seriös som originalet, men upplägget kan givetvis fungera även i ett lite mer humoristiskt sammanhang.
EXTRAMATERIALET
Filmens originaltrailer anspelar mest på skräckdelen av filmen och talar till biopubliken på ett olycksbådande vis, lämpligt nog till bilder på en biopublik som utsätts för "blobben".
I övrigt finns det några olika bildgallerier där jag framför allt fastnar för det som ger oss filmens olika posters som är estetiskt snygga men ibland lite skrattframkallande felvinklade. Bland annat kan man se en tjusigt tecknad bild på Steve McQueen i sönderrivna kläder med en vältränad bringa blottad. Garanterat inget man ser i filmen där McQueen och alla andra är propert klädda under de 82 minuterna.
I övrigt finns det några olika bildgallerier där jag framför allt fastnar för det som ger oss filmens olika posters som är estetiskt snygga men ibland lite skrattframkallande felvinklade. Bland annat kan man se en tjusigt tecknad bild på Steve McQueen i sönderrivna kläder med en vältränad bringa blottad. Garanterat inget man ser i filmen där McQueen och alla andra är propert klädda under de 82 minuterna.
TRE SAKER
1. Filmen hade en svensk titel när det begav sig, tidstypiska men fräcka "Faran från skyn". Dessutom verkar filmen även hetat "Panik" vid något tillfälle. I Danmark hade den titeln "Morderen fra himmelrummet" som är lite smågulligt. Priset för absolut bästa titel får Finland och deras svenska titel "Flytande död". Grymt!
2. Originaltiteln var först "The Glob" men byttes till "The Blob" med en förhoppning om att komiker skulle göra sig roliga över namnet. Så blev det och filmen fick en massa gratisreklam. I filmen nämns aldrig rymdklumpen som "The Blob", däremot finns det en otroligt käck låt i filmens öppning som delar dess namn.
3. Enligt uppgift har original-blobben ännu inte torkat ihop och visas upp under den årliga "Blobfest" som hålls i Phoenixville, PA, där delar av filmen spelades in.
2. Originaltiteln var först "The Glob" men byttes till "The Blob" med en förhoppning om att komiker skulle göra sig roliga över namnet. Så blev det och filmen fick en massa gratisreklam. I filmen nämns aldrig rymdklumpen som "The Blob", däremot finns det en otroligt käck låt i filmens öppning som delar dess namn.
3. Enligt uppgift har original-blobben ännu inte torkat ihop och visas upp under den årliga "Blobfest" som hålls i Phoenixville, PA, där delar av filmen spelades in.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
