En film för alla generationer
FILMENÅret är 1961. Kvinnor har det tufft på många områden och för färgade kvinnor är det tio resor värre. Vi blir smärtsamt medvetna om det direkt i inledningen av filmen. Våra tre hjältinnor får motorproblem och blir strandsatta på väg till jobbet på Nasa, i en del av delstaten som domineras av den vita överklassen. Det går att ta på deras ångest och rädslor när den bil som dyker upp körs av en vit polisman. Men det är också i den här inledande scenen vi direkt får veta vad de går för. Efter ett spänt samtal vänder de på situationen och får polisen att eskortera dem hela vägen till Nasas område.
Tittaren förstår direkt att deras vardag är, och kommer att bli, tuff men också att de har något speciellt som kommer hjälpa dem igenom det. Med den rasdiskriminering som rådde i början av 1960-talet finns det en uppsjö exempel att välja mellan för att belysa detta. Man kunde ha valt vägen att bara visa hur orättvisa skillnaderna var men i stället går man en ännu smartare väg och plockar exempel som visar hur mycket dessa skillnader förstör för alla inblandade. Hur vi inte kommer någonstans om vi hela tiden hänger upp oss på skitsaker som hudfärg eller kön.
Katherine Johnson (Taraji P. Henson) tvingas ta en promenad på en halvtimme varje gång hon behöver gå på toaletten. Det finns ingen toalett för färgade kvinnor på Nasas område. Mary Jackson (Janelle Monáe) får trots stor kunskap inte börja arbeta som ingenjör vid Nasa med ursäkten att hon saknar viss teoretisk utbildning. Hon tvingas att gå till domstol för att få tillåtelse att ta kurserna som behövs på en närbelägen skola. Dorothy Vaughan (Octavia Spencer) sliter med en förmans arbete utan att få den officiella titeln eller den löneförhöjning som följer med den. Det slutliga erkännandet av hennes hårda arbete innebär att IBM:s nya avancerade datorer faktiskt börjar göra lite nytta.
Men här finns inte bara problematiken med ett rassegregerat samhälle, även skillnaden mellan män och kvinnor belyses på ett smärtsamt sätt. När Mary Jackson som första svarta person kliver in i den skolsal som tidigare endast varit till för vita, och hennes lärare vet att ett domstolsbeslut gör så att han inte kan neka henne på grund av hudfärgen, försöker han mota ut henne med argumentet att läroplanen inte är anpassad för kvinnor. Teman som rasism och jämställdhet finns i hjärtat av den här historien eftersom de finns i hjärtat av den här tidseran. Det är stundtals jobbigt att se och något jag tror att vi alla behöver bli påminda om eftersom vi fortfarande är långt ifrån ett jämlikt och ett jämställt samhälle. Den välbekanta dramaturgin till trots gör den här filmen allt detta synligt på ett utmärkt sätt.
Det är svårt att inte bli känslosam mot slutet och det är inte svårt att förstå att filmen nominerades till tre Oscarstatyetter för bästa film, bästa adapterade manus och bästa kvinnliga biroll (Octavia Spencer). Historien följer klassisk Hollywood-dramaturgi men förlorar sig aldrig i det. Både filmen och dess teman förtjänar att visas för såväl nuvarande som kommande generationer.
Tittaren förstår direkt att deras vardag är, och kommer att bli, tuff men också att de har något speciellt som kommer hjälpa dem igenom det. Med den rasdiskriminering som rådde i början av 1960-talet finns det en uppsjö exempel att välja mellan för att belysa detta. Man kunde ha valt vägen att bara visa hur orättvisa skillnaderna var men i stället går man en ännu smartare väg och plockar exempel som visar hur mycket dessa skillnader förstör för alla inblandade. Hur vi inte kommer någonstans om vi hela tiden hänger upp oss på skitsaker som hudfärg eller kön.
Katherine Johnson (Taraji P. Henson) tvingas ta en promenad på en halvtimme varje gång hon behöver gå på toaletten. Det finns ingen toalett för färgade kvinnor på Nasas område. Mary Jackson (Janelle Monáe) får trots stor kunskap inte börja arbeta som ingenjör vid Nasa med ursäkten att hon saknar viss teoretisk utbildning. Hon tvingas att gå till domstol för att få tillåtelse att ta kurserna som behövs på en närbelägen skola. Dorothy Vaughan (Octavia Spencer) sliter med en förmans arbete utan att få den officiella titeln eller den löneförhöjning som följer med den. Det slutliga erkännandet av hennes hårda arbete innebär att IBM:s nya avancerade datorer faktiskt börjar göra lite nytta.
Men här finns inte bara problematiken med ett rassegregerat samhälle, även skillnaden mellan män och kvinnor belyses på ett smärtsamt sätt. När Mary Jackson som första svarta person kliver in i den skolsal som tidigare endast varit till för vita, och hennes lärare vet att ett domstolsbeslut gör så att han inte kan neka henne på grund av hudfärgen, försöker han mota ut henne med argumentet att läroplanen inte är anpassad för kvinnor. Teman som rasism och jämställdhet finns i hjärtat av den här historien eftersom de finns i hjärtat av den här tidseran. Det är stundtals jobbigt att se och något jag tror att vi alla behöver bli påminda om eftersom vi fortfarande är långt ifrån ett jämlikt och ett jämställt samhälle. Den välbekanta dramaturgin till trots gör den här filmen allt detta synligt på ett utmärkt sätt.
Det är svårt att inte bli känslosam mot slutet och det är inte svårt att förstå att filmen nominerades till tre Oscarstatyetter för bästa film, bästa adapterade manus och bästa kvinnliga biroll (Octavia Spencer). Historien följer klassisk Hollywood-dramaturgi men förlorar sig aldrig i det. Både filmen och dess teman förtjänar att visas för såväl nuvarande som kommande generationer.
EXTRAMATERIALET
Här finns en hel del vilket förstås känns givet på förhand då det finns så mycket mer att berätta om de här kvinnorna än vad filmen tar upp.
"It all adds up: The making of Hidden figures" delas upp i fem kapitel där två stycken tillägnas Katherine Johnson. Dessa kapitel är också relativt befriade från de vanliga interna hyllningskörerna. När skådespelare och andra får komma till tals pratar de mer om filmens budskap, teman och dåtidens anda än sina egna insatser.
Ytterligare en film tar upp filmandet i delstaten Georgia och vi får också flera stycken bortklippta scener där de flesta visar upp fler exempel på dåtidens rasmotsättningar. Några få kan jag faktiskt sakna då de ger större vikt till Janelle Monáes karaktär som försvinner lite ur filmen mot slutet. Ovanligt men roligt är att det går att slå på ett kommentarspår med regissör Theodore Melfi där han förklarar lite mer om varje bortklippt scen och varför man valde bort dem. Fantastiskt initiativ som jag hoppas fler tar efter.
Det här fina paketet avslutas med ett kommentarspår med Theodore Melfi och Taraji P. Henson som är precis så där informativt och intressant som ett kommentarspår ska vara. Full pott för det här extramaterialet.
"It all adds up: The making of Hidden figures" delas upp i fem kapitel där två stycken tillägnas Katherine Johnson. Dessa kapitel är också relativt befriade från de vanliga interna hyllningskörerna. När skådespelare och andra får komma till tals pratar de mer om filmens budskap, teman och dåtidens anda än sina egna insatser.
Ytterligare en film tar upp filmandet i delstaten Georgia och vi får också flera stycken bortklippta scener där de flesta visar upp fler exempel på dåtidens rasmotsättningar. Några få kan jag faktiskt sakna då de ger större vikt till Janelle Monáes karaktär som försvinner lite ur filmen mot slutet. Ovanligt men roligt är att det går att slå på ett kommentarspår med regissör Theodore Melfi där han förklarar lite mer om varje bortklippt scen och varför man valde bort dem. Fantastiskt initiativ som jag hoppas fler tar efter.
Det här fina paketet avslutas med ett kommentarspår med Theodore Melfi och Taraji P. Henson som är precis så där informativt och intressant som ett kommentarspår ska vara. Full pott för det här extramaterialet.
TRE SAKER
1. Kul att återse Taraji P. Henson efter att jag senast såg hennes utmärkta insatser i "Person of Interest". Hon är en av de mest intressanta skådespelarna i Hollywood just nu och förutom en del filmer på gång kan ni passa på att se hennes utmärkta skådespeleri i serien "Empire".
2. Regissören Theodore Melfi kände att det var så viktigt att göra den här filmen att han meddelade att han inte var tillgänglig för att regissera den senaste Spider-Man-filmen.
3. Det är något särskilt med Kevin Costners utseende som gör att han passar så bra in i den här tidseran. Det här är tredje filmen han gör efter "JFK" och "Tretton dagar" som som utspelar sig under John F Kennedy-regeringens tid vid makten.
2. Regissören Theodore Melfi kände att det var så viktigt att göra den här filmen att han meddelade att han inte var tillgänglig för att regissera den senaste Spider-Man-filmen.
3. Det är något särskilt med Kevin Costners utseende som gör att han passar så bra in i den här tidseran. Det här är tredje filmen han gör efter "JFK" och "Tretton dagar" som som utspelar sig under John F Kennedy-regeringens tid vid makten.
THOMAS HELSING (2017-07-11)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Taraji P. Henson (8)
Taraji P. Henson (8)
