Årets bästa familjefilm?
FILMENBeatrix Potters Pelle Kanin-böcker (i original Peter Rabbit) får sägas ha varit en del av den brittiska sagoskatten i över hundra år. Enligt en uppgift säljer hennes sagoböcker i runda slängar två miljoner exemplar varje år. Man kan nästan undra varför det inte kommit någon film tidigare.
När historien tar sin början hittar vi Pelle Kanin, hans tre systrar och alla deras djurvänner spanande på gubben Karlssons välfyllda trädgårdsland. Dagarna verkar mest tillbringas med att klura ut livsfarliga planer för att komma åt allt gott som odlas där. En dag är Pelle nära att stryka med när gubbe Karlsson upptäcker honom i trädgårdslandet men det hela slutar i stället med att Karlsson faller ned död av en hjärtattack. Med gubben ute ur bilden flyttar djuren in i huset och tar över trädgården. Livet förvandlas till en fest ända tills en ättling till Karlsson flyttar in och visar sig hata kaniner lika mycket som sin förfader.
Som brukligt är med filmatiseringar av gamla historier har hela Peter Kanin-världen förflyttats till modern tid. I extramaterialet pratas det mycket om hur de behållit karaktärsdragen men låtit dem "explodera" i filmen. Det är förstås en fin omskrivning för att säga att "vi har gjort något helt eget av figurerna". Problemet är att när man tweakar så många delar, även om det är aldrig så lite på varje enskild del, så blir ändå summan av dem något nytt. Som om Elsa Beskows Tomtebobarnen i filmform blivit något i stil med "Trolls".
Men, det går att ursäkta allt det där för "Peter Rabbit" är en fantastiskt charmig, fartfylld, rolig och färgglad skapelse. Röstskådespelarna i engelskt original är i toppklass med namn som James Corden, Margot Robbie, och Daisy Ridley för att nämna några och den svenska versionen är faktiskt inte så långt efter. En viktig beståndsdel i filmens framtoning är förstås att animatörerna verkligen har lyckats göra djuren levande, även om de för den sakens skull inte ser verkliga ut. Men sällan har jag sett fysisk komedi med alla små nyanser utföras så väl av hel-animerade varelser.
Och en stor eloge måste gå till manusförfattarna som faktiskt lyckas skapa några genuint roliga scener och repliker som inte känns som trötta upprepningar från andra filmer. "Peter Rabbit" är en rolig och fartfylld filmupplevelse för både stora och små barn, oavsett om man läst förlagan eller ej.
När historien tar sin början hittar vi Pelle Kanin, hans tre systrar och alla deras djurvänner spanande på gubben Karlssons välfyllda trädgårdsland. Dagarna verkar mest tillbringas med att klura ut livsfarliga planer för att komma åt allt gott som odlas där. En dag är Pelle nära att stryka med när gubbe Karlsson upptäcker honom i trädgårdslandet men det hela slutar i stället med att Karlsson faller ned död av en hjärtattack. Med gubben ute ur bilden flyttar djuren in i huset och tar över trädgården. Livet förvandlas till en fest ända tills en ättling till Karlsson flyttar in och visar sig hata kaniner lika mycket som sin förfader.
Som brukligt är med filmatiseringar av gamla historier har hela Peter Kanin-världen förflyttats till modern tid. I extramaterialet pratas det mycket om hur de behållit karaktärsdragen men låtit dem "explodera" i filmen. Det är förstås en fin omskrivning för att säga att "vi har gjort något helt eget av figurerna". Problemet är att när man tweakar så många delar, även om det är aldrig så lite på varje enskild del, så blir ändå summan av dem något nytt. Som om Elsa Beskows Tomtebobarnen i filmform blivit något i stil med "Trolls".
Men, det går att ursäkta allt det där för "Peter Rabbit" är en fantastiskt charmig, fartfylld, rolig och färgglad skapelse. Röstskådespelarna i engelskt original är i toppklass med namn som James Corden, Margot Robbie, och Daisy Ridley för att nämna några och den svenska versionen är faktiskt inte så långt efter. En viktig beståndsdel i filmens framtoning är förstås att animatörerna verkligen har lyckats göra djuren levande, även om de för den sakens skull inte ser verkliga ut. Men sällan har jag sett fysisk komedi med alla små nyanser utföras så väl av hel-animerade varelser.
Och en stor eloge måste gå till manusförfattarna som faktiskt lyckas skapa några genuint roliga scener och repliker som inte känns som trötta upprepningar från andra filmer. "Peter Rabbit" är en rolig och fartfylld filmupplevelse för både stora och små barn, oavsett om man läst förlagan eller ej.
EXTRAMATERIALET
Först ut är en slags bakom kulisserna-film på drygt sju minuter som överraskar. På de sju minuterna hinner man beta av rätt mycket matnyttig information om filmen, inspelningen och specialeffekterna och det är faktiskt tråkigt att den inte är längre.
En bonusfilm på knappt fyra minuter låter Pelles trillingsystrar spela huvudrollen för en stund. Det är en kort men sedelärande historia om syskonkärlek. Söt.
Extramaterialet avslutas med en dansvideo. En av filmens låtar ackompanjeras av dansande barn (och djur) och tanken är väl att den som vill ska kunna studera och imitera för att lära sig dansen. Ska jag gissa lite lär den bli det populäraste extramaterialet på den här skivan.
En bonusfilm på knappt fyra minuter låter Pelles trillingsystrar spela huvudrollen för en stund. Det är en kort men sedelärande historia om syskonkärlek. Söt.
Extramaterialet avslutas med en dansvideo. En av filmens låtar ackompanjeras av dansande barn (och djur) och tanken är väl att den som vill ska kunna studera och imitera för att lära sig dansen. Ska jag gissa lite lär den bli det populäraste extramaterialet på den här skivan.
TRE SAKER
1. En uppföljare är redan utannonserad och är tänkt att släppas 2020. Jippie!
2. Jag skrattar fortfarande åt tuppen som varje morgon blir så förvånad (och besviken) över att solen går upp ännu en dag, det är det han gal om varje morgon.
3. Bluescreen (blåskärm) är vardagsmat för att få in datorgenererad grafik i filmer. För att göra interaktionen mellan skådespelarna och de datorgenererade djuren så realistisk som möjligt använde man sig här av blåklädda personer som fick simulera vad djuren gjorde.
2. Jag skrattar fortfarande åt tuppen som varje morgon blir så förvånad (och besviken) över att solen går upp ännu en dag, det är det han gal om varje morgon.
3. Bluescreen (blåskärm) är vardagsmat för att få in datorgenererad grafik i filmer. För att göra interaktionen mellan skådespelarna och de datorgenererade djuren så realistisk som möjligt använde man sig här av blåklädda personer som fick simulera vad djuren gjorde.
THOMAS HELSING (2018-09-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
