Inte märkvärdig men charmig och kul ändå
FILMENWrestling är ju inte riktigt min sport, förutom kanske på film. Det är lite som baseball. Jag vet inte om jag skulle orka att se en match på riktigt, men som del av en spelfilm kan baseball vara riktigt spännande. Spännande är kanske inte ordet jag vill koppla samman med wrestling, eftersom det är ett spektakel snarare än en tävling. Å andra sidan ska jag kanske hålla min oinitierade trut stängd då det säkert finns lager i sporten som jag inte har koll på.
Hur som helst: Spelfilmen "Fighting with My Family" är en sorts dramatiserad version av brittiska Channel 4-dokumenären "The Wrestlers: Fighting with My Family" (2012) som i "The Office"-bekanta Stephen Merchants händer blivit en underhållande film om en ung wrestlingkvinnas resa från amatörscenerna i Norwich till rampljuset i USA.
Saraya Knight (Florence Pugh) växer upp i en wrestlingstokig familj. Det är egentligen föräldrarna Ricky (Nick Frost) och Julia (Lena Headey) samt bröderna Zak (Jack Lowden) och Roy (James Burrows) som är de riktiga galningarna. Speciellt Zak som drömt om att bli WWE-mästare ända sedan han var tre år gammal och kunde identifiera brottarna genom bara titta på deras fötter. Men Saraya dras in i wrestlingvärlden och i tonåren får hon och Zak chansen att tillsammans med andra aspirerande brottare göra en sorts audition för WWE-tränaren Hutch Morgan (Vince Vaughn). Tanken är förstås att båda två ska gå vidare, men Hutch väljer enbart Saraya. Ingen annan får chansen att åka över till USA och Florida för att träna vidare.
Detta leder till en viss splittring mellan syskonen och Zak tappar sugen ganska rejält. Samtidigt hamnar Saraya i en väldigt tuff värld där kraven är hårda. Men om man vill bli en mästare är det kanske det som krävs.
"Fighting With My Family" är en ganska charmig film som följer en välkänd formel, trots att den är verklighetsbaserad. Har man sett andra idrottsbaserade framgångssagor känner man igen stuket. Den här har dock en touch av brittiska komedier av lite arbetarklasskaraktär som "Allt eller inget" eller varför inte Merchants väldigt lyckade långfilmssamarbete med Ricky Gervais, "Cemetery Junction"? Lite grovhuggna karaktärer med någon sorts underliggande skön charm.
Tidigt i filmen dyker gamla wrestlingprofilen och numera gigantiska filmstjärnan Dwayne "The Rock" Johnson upp som sig själv. Det här är ju inte riktigt enligt verkligheten, även om Johnson är delvis skyldig till att filmen gjorts. Johnson är med i några nyckelscener och ger dem onekligen ett skimmer av stjärnglans. Huvudrollsinnehavaren Florence Pugh har jag sett i några andra sammanhang tidigare (ser jag när jag kollar av hennes cv) utan att egentligen lägga henne på minnet, men jag tycker hon bär upp rollen väl.
Det är i grund och botten egentligen ingen speciellt märkvärdig film, men den fungerar fint som en stunds underhållning, och gillar man wrestling är det förstås extra värt att lägga tid på att se den.
Hur som helst: Spelfilmen "Fighting with My Family" är en sorts dramatiserad version av brittiska Channel 4-dokumenären "The Wrestlers: Fighting with My Family" (2012) som i "The Office"-bekanta Stephen Merchants händer blivit en underhållande film om en ung wrestlingkvinnas resa från amatörscenerna i Norwich till rampljuset i USA.
Saraya Knight (Florence Pugh) växer upp i en wrestlingstokig familj. Det är egentligen föräldrarna Ricky (Nick Frost) och Julia (Lena Headey) samt bröderna Zak (Jack Lowden) och Roy (James Burrows) som är de riktiga galningarna. Speciellt Zak som drömt om att bli WWE-mästare ända sedan han var tre år gammal och kunde identifiera brottarna genom bara titta på deras fötter. Men Saraya dras in i wrestlingvärlden och i tonåren får hon och Zak chansen att tillsammans med andra aspirerande brottare göra en sorts audition för WWE-tränaren Hutch Morgan (Vince Vaughn). Tanken är förstås att båda två ska gå vidare, men Hutch väljer enbart Saraya. Ingen annan får chansen att åka över till USA och Florida för att träna vidare.
Detta leder till en viss splittring mellan syskonen och Zak tappar sugen ganska rejält. Samtidigt hamnar Saraya i en väldigt tuff värld där kraven är hårda. Men om man vill bli en mästare är det kanske det som krävs.
"Fighting With My Family" är en ganska charmig film som följer en välkänd formel, trots att den är verklighetsbaserad. Har man sett andra idrottsbaserade framgångssagor känner man igen stuket. Den här har dock en touch av brittiska komedier av lite arbetarklasskaraktär som "Allt eller inget" eller varför inte Merchants väldigt lyckade långfilmssamarbete med Ricky Gervais, "Cemetery Junction"? Lite grovhuggna karaktärer med någon sorts underliggande skön charm.
Tidigt i filmen dyker gamla wrestlingprofilen och numera gigantiska filmstjärnan Dwayne "The Rock" Johnson upp som sig själv. Det här är ju inte riktigt enligt verkligheten, även om Johnson är delvis skyldig till att filmen gjorts. Johnson är med i några nyckelscener och ger dem onekligen ett skimmer av stjärnglans. Huvudrollsinnehavaren Florence Pugh har jag sett i några andra sammanhang tidigare (ser jag när jag kollar av hennes cv) utan att egentligen lägga henne på minnet, men jag tycker hon bär upp rollen väl.
Det är i grund och botten egentligen ingen speciellt märkvärdig film, men den fungerar fint som en stunds underhållning, och gillar man wrestling är det förstås extra värt att lägga tid på att se den.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En kul detalj i en scen är när hela familjen plus vänner tittar på tv och den amerikanska presentatören uttalar "Norwich" precis som det är stavat, varpå alla rättar honom skrikande i kör: "Nor-ich"!
2. I eftertexterna klipps det in lite bilder från dokumentären och även om det är bara korta snuttar har de två funktioner. Dels blir jag genuint sugen på att se dokumentären och dels visar klippen ganska tydligt vad Stephen Merchant plockat med till sitt manus. Bland annat finns det en sekvens där pappa Ricky ganska obrytt pratar om vilka typer av kriminella handlingar han begått i livet, en sekvens som finns med i ett lite annat utförande i spelfilmen.
3. Vince Vaughn i all ära - det blir aningens skumt när han spelar en karaktär bredvid Dwayne Johnson som spelar sig själv. I mitt huvud blir det lite kortslutning, speciellt som de spelat mot varandra i andra filmer. Här hade det varit mer logiskt att använda en lite mindre känd skådespelare än Vaughn till rollen.
2. I eftertexterna klipps det in lite bilder från dokumentären och även om det är bara korta snuttar har de två funktioner. Dels blir jag genuint sugen på att se dokumentären och dels visar klippen ganska tydligt vad Stephen Merchant plockat med till sitt manus. Bland annat finns det en sekvens där pappa Ricky ganska obrytt pratar om vilka typer av kriminella handlingar han begått i livet, en sekvens som finns med i ett lite annat utförande i spelfilmen.
3. Vince Vaughn i all ära - det blir aningens skumt när han spelar en karaktär bredvid Dwayne Johnson som spelar sig själv. I mitt huvud blir det lite kortslutning, speciellt som de spelat mot varandra i andra filmer. Här hade det varit mer logiskt att använda en lite mindre känd skådespelare än Vaughn till rollen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
