Sammanfattat med ett ord: Strålande
FILMENEfter succéerna med "The Office" och "Extras" samt en av tidernas roligaste podcasts har Ricky Gervais och Stephen Merchant gjort sin första långfilm, och snacka om fullträff. Jag bokstavligt talat älskar filmen, trots att jag inte upplevde den som speciellt märkvärdig när trailern kom.
"Cemetery Junction" handlar om att vara på väg in i vuxenlivet i en liten brittisk håla under 70-talet och känna att man vill göra något annorlunda med sitt liv. Att man inte vill sluta som alla andra och stå och slava vid en maskin på fabriken och komma hem skitig på kvällen och gnälla över ömma leder. I grund och botten är detta inget ovanligt ämne, vi har till exempel den utmärkta "Farväl Falkenberg" som ett svenskt exempel.
Freddie (Christian Cooke) har redan tagit det första steget. Han har lämnat fabriken där både hans pappa (Gervais) och kompisen Bruce (Tom Hughes) jobbar och fått jobb som livförsäkringssäljare under den framgångsrika Mr Kendrick (Ralph Fiennes) som är just en sådan person som lämnat "skithålet" Cemetery Junction och gjort något av sitt liv. Han är lite av en idol för Freddie. Mr Kendrick är även far till Julie (Felicity Jones) som Freddie var lite förtjust i tio år tidigare, men nu är hon förlovad med säljaren Mike (Matthew Goode).
Freddie hänger fortfarande med Bruce och Snork (Jack Doolan) men känner att de börjar glida isär. Bruce har pratat om att sticka därifrån i evigheter, men det är bara snack och liten verkstad, och Snork är en hopplös tönt som varken kan dra en anekdot eller få till det med tjejerna. Även om Freddie har tagit sitt första steg så är det inte helt säkert att det är rätt steg och ju mer han ser av det verkliga livet ju mindre känner han att det passar just honom.
Gervais/Merchant har fått till en riktig feel good-film som är omöjlig att värja sig mot. De skildrar väldigt träffsäkert vänskap och precis som de säger i extramaterialet känner man verkligen att man kommit de tre vännerna in på livet när filmen är slut. Det känns genuint och realistiskt.
Komedin är subtil och förlitar sig på snärtiga repliker och det blir även en och annan scen med den pinsamhetshumor de gjort sig ett namn på. Filmen är faktiskt mycket roligare än jag hade trott och jag sitter mest och myser hela tiden.
Samtidigt skildrar filmen brittisk arbetarklass i sin enformiga tristess. Ett par gånger i filmen åker kameran längs en gata och vid första gången ser man han hur en unge står och bankar på ett staket. Nästa gång vi ser honom har han fått bort ett par plankor och fortsätter med sitt bankande. Varför? För det är det enda han kan roa sig med. Fotot är väldigt snyggt och jag tycker personligen att det känns väldigt realistiskt.
Det som också är bra är att filmen inte alls går att jämföra med de båda tv-succéerna. Den enda kopplingen jag kan hitta är att det blir en kärlekstriangel liknande den mellan Dawn, Tim och Lee i "The Office", mellan Freddie, Julie och Mike. I övrigt känns det fräscht och annorlunda och framför allt väldigt bra. Jag rankar filmen som en av de bästa jag har sett under 2010 och skulle utan tvekan vilja se tio filmer till om dessa karaktärer.
"Cemetery Junction" handlar om att vara på väg in i vuxenlivet i en liten brittisk håla under 70-talet och känna att man vill göra något annorlunda med sitt liv. Att man inte vill sluta som alla andra och stå och slava vid en maskin på fabriken och komma hem skitig på kvällen och gnälla över ömma leder. I grund och botten är detta inget ovanligt ämne, vi har till exempel den utmärkta "Farväl Falkenberg" som ett svenskt exempel.
Freddie (Christian Cooke) har redan tagit det första steget. Han har lämnat fabriken där både hans pappa (Gervais) och kompisen Bruce (Tom Hughes) jobbar och fått jobb som livförsäkringssäljare under den framgångsrika Mr Kendrick (Ralph Fiennes) som är just en sådan person som lämnat "skithålet" Cemetery Junction och gjort något av sitt liv. Han är lite av en idol för Freddie. Mr Kendrick är även far till Julie (Felicity Jones) som Freddie var lite förtjust i tio år tidigare, men nu är hon förlovad med säljaren Mike (Matthew Goode).
Freddie hänger fortfarande med Bruce och Snork (Jack Doolan) men känner att de börjar glida isär. Bruce har pratat om att sticka därifrån i evigheter, men det är bara snack och liten verkstad, och Snork är en hopplös tönt som varken kan dra en anekdot eller få till det med tjejerna. Även om Freddie har tagit sitt första steg så är det inte helt säkert att det är rätt steg och ju mer han ser av det verkliga livet ju mindre känner han att det passar just honom.
Gervais/Merchant har fått till en riktig feel good-film som är omöjlig att värja sig mot. De skildrar väldigt träffsäkert vänskap och precis som de säger i extramaterialet känner man verkligen att man kommit de tre vännerna in på livet när filmen är slut. Det känns genuint och realistiskt.
Komedin är subtil och förlitar sig på snärtiga repliker och det blir även en och annan scen med den pinsamhetshumor de gjort sig ett namn på. Filmen är faktiskt mycket roligare än jag hade trott och jag sitter mest och myser hela tiden.
Samtidigt skildrar filmen brittisk arbetarklass i sin enformiga tristess. Ett par gånger i filmen åker kameran längs en gata och vid första gången ser man han hur en unge står och bankar på ett staket. Nästa gång vi ser honom har han fått bort ett par plankor och fortsätter med sitt bankande. Varför? För det är det enda han kan roa sig med. Fotot är väldigt snyggt och jag tycker personligen att det känns väldigt realistiskt.
Det som också är bra är att filmen inte alls går att jämföra med de båda tv-succéerna. Den enda kopplingen jag kan hitta är att det blir en kärlekstriangel liknande den mellan Dawn, Tim och Lee i "The Office", mellan Freddie, Julie och Mike. I övrigt känns det fräscht och annorlunda och framför allt väldigt bra. Jag rankar filmen som en av de bästa jag har sett under 2010 och skulle utan tvekan vilja se tio filmer till om dessa karaktärer.
EXTRAMATERIALET
Jag gillar när man går i från det traditionella sättet att presentera bakommaterial och här får vi i stället för ännu en vanlig making of två stycken konversationer som ger minst lika mycket information och samtidigt ett mycket personligare anslag. I den ena sitter regissörerna Gervais och Merchant och berättar om hur de kom på filmen, hur de arbetade och kommenterar både skådespelarna och sig själva. I den andra får vi träffa de tre huvudrollsinnehavarna som berättar om hur de jobbade och deras intryck av filmen. Tillsammans blir det mycket mer intressant än den gamla vanliga bakomfilmen.
Det finns också bloopers och borttagna scener att titta på där allt faktiskt är givande att se, vilket kan bero på att jag verkligen gillar filmen.
Vill man fördjupa sig ytterligare finns det två kommentarspår att slå på, ett med Gervais/Merchant och ett med de tre huvudpersonerna. Jag lyssnade på det första och även om det inte kommer fram så mycket intressant information är det ändå trevligt att lyssna på.
Det finns också bloopers och borttagna scener att titta på där allt faktiskt är givande att se, vilket kan bero på att jag verkligen gillar filmen.
Vill man fördjupa sig ytterligare finns det två kommentarspår att slå på, ett med Gervais/Merchant och ett med de tre huvudpersonerna. Jag lyssnade på det första och även om det inte kommer fram så mycket intressant information är det ändå trevligt att lyssna på.
TRE SAKER
1. Filmen är fylld av bra 70-talsmusik, både genuin och nyskriven, och alla låtar är oerhört bra placerade, speciellt Led Zeppelins "The Rain Song" i slutet av filmen som följer scenen den är med i på ett nästan kusligt välanpassat sätt.
2. Snork har en tatuering, två till och med, som kan vara de värsta man har sett. Solklart ritade av Ricky Gervais.
3. Om man som jag har konsumerat det mesta som Gervais gjort känner man igen scenen där han pratar om att han grävt ned en mangel i trädgården, något som Gervais pappa gjorde i verkligheten.
2. Snork har en tatuering, två till och med, som kan vara de värsta man har sett. Solklart ritade av Ricky Gervais.
3. Om man som jag har konsumerat det mesta som Gervais gjort känner man igen scenen där han pratar om att han grävt ned en mangel i trädgården, något som Gervais pappa gjorde i verkligheten.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ricky Gervais (10)
Ricky Gervais (10)
